Camera Obscura

Fd fotograf, numera förläggare - men plåtar såklart fortfarande och bloggar i tid och otid ;-)
 
Follow johanericson on Twitter

Instagramångest! Hjälp - vad gör jag?


Alla bilder tagna med iPhone 6s och först publicerade via Instagram. Ovan Cocoa Beach Florida, USA.

D
et kan inte ha undgått någon att jag numera är betydligt aktivare på Instagram än här på bloggen. På gott och ont. Socialamedia har många uppsidor och Instagram passar mig som bildmänniska utmärkt. Det är snabbt och smidigt, mobilkameran levererar utmärkta bilder och Instagram-appen har lagom avancerade redigeringsmöjligheter. Man kan skriva till en bildtext och andra kan "lika" och skriva kommentarer. Betydligt mera avskalat än till exempel Facebook och hela tiden med bilden i fokus. När det är som bäst blir det ett sätt att skicka ögonblicksbilder eller "vykort" från vardagen och ta emot tillrop och hälsningar. Bra. Men det finns baksidor...

Instagram precis som andra socialamedier kan inte bara bli lätt beroendeframkallande - de kan också skapa ångest. Om man bortser från de självklara negativa reaktionerna som kan uppstå när min visar upp en tillrättalagd version av tillvaron: "alla andra verkar ha det så bra, roligt, väldesignat, lyxigt, perfekt osv…" så kan socialamedia skapa ytterligare ett obehag. Något jag skulle vilja kalla "social ångest".  Och precis som det förstnämnda fenomenet så uppstår detta när vi går utanför vår innersta social krets - de som vi normalt delar med oss av livet med.

Jag har dryga sexhundra följare (och följer lika många) på Instagram, familj, vänner, kollegor, mer eller mindre nära bekanta från olika sammanhang varav många fotointresserade. Och många bekantas bekanta - och deras bekanta osv. Även jag följer bekantas bekanta - speciellt om de tar bra bilder eller på annat sätt tillför ett mervärde i bildflödet. Men det är här problemen börjar, låt mig ta ett exempel - fenomenet att bli "avföljd":

Om någon av mina nära vänner skulle "avfölja" mig så reagera jag ju rent reflexmässigt negativt - vad blev nu fel? Har jag gjort eller sagt något? Har vi en konflikt eller har de bara tröttat på mig, tar jag rentav tråkiga bilder? Men med nära vänner kan jag ju ställa frågan nästa gång vi ses eller hörs - varför är jag "avföljd"? Och den eventuella fnurran redas ut och den sociala ångesten stillas. Men detta är ju svårare med personer som man inte har en regelbunden kontakt med - det skulle ju rentav av kunna vara pinsamt (och blottlägga ett i deras ögon osunt förhållande till mediet) att ställa frågan varför jag är "avföljd"? Det kan ju bero på helt banala saker som att de rensar upp i sitt flöde och faktiskt finner mina bilder ointressanta (fast det är ju lite jobbigt - att inte var relevant för någon). Det kan bero på att ett personen och vår gemensamma vän eller annan beröringspunkt har en förändrad relation - "avföljningen" av mig är vad man skulle kunna kalla för "colleteral damage" (fast detta kan ju väcka en inte helt sund nyfikenhet). Osv, osv… Det finns tusen skäl och niohundranittionio av dem har inte med mig att göra. Men nu är det mänskliga psyket sådant att vi ofta tror att allt handlar om oss och att alla orsakssamband på något sätt har oss själva som utgångspunkt. Och därför uppstår lätt "social ångest" och sedan bidrar andra psykiska defekter som "kontrollbehov" och "förföljelsemani" till att förvärra det tillståndet. Som tur är så lider jag inte så mycket av de två sistnämnda...

Att hantera exkludering i form av "avföljning", stängda konton och Gud förbjude - blockering (något som mig veterligt aldrig drabbat mig ;) tillhör grundkursen i socialamediakunskapen. Och ju tryggare man är i sig själv desto lättare är det att hantera "social ångest". Men jag tror inte att någon är helt fri från fenomenet. 

Så frågan som återkommer är - är det värt det? När det gäller Instagram så blir svaret för ett tydligt - ja. 
Och för att bekräfta det så bjuder jag på några av mina semesterbilder, samtliga från Instagram, och hela flödet finns under hashtagen #ericsonsemester16 


Disney Magic Kingdom - deras ljus och fyrverkerishow är något i hästväg :)


Södra Manhattan sedd från Empire State Building.


Utsikten från vårt hotell på 45:e gatan upp mot Times Square.


Dottern på Clearwater Beach utanför Tampa i Florida.


Disney Animal Kingdom - Tree of Life - ytterligare en ljusshow som inte går av för hackor...


Dottern i poolen på Diamond Resort i Orlando, Florida - strax före ovädret bryter ut.


Det typiska eftermiddagsregnet - ofta med åska - som drabbar centrala Florida runt kl 15.00 varje dag.


Kennedy Space Center vid Cape Canaveral - ett måste vid ett Florida-besök.


Klassiska Daytona Beach, Florida,


Frihetsgudinnan i New York - sedd från färjan på väg till ett annat "måste" - Ellis Island.


Ett av många "vykort" ( här från Daytona Beach) som vi la upp på Instagram och #ericsonsemester16

Ps.
Jag blir mycket sällan "avföljd" och jag brukar oftast inte bry mig - men när Leica Camera AGs officiella Instagramkonto "avföljde" mig - då var det tungt...



Postat 2016-07-31 17:25 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Amerikanarna är bra på det mesta - men inte allt!!!


Fujifilm X-T1 med Fujinon 18/2 i vanlig ordning obeskurna osv. Ovan den nya utställningen om rymdfärjans historia på Kennedy Space Center .

J
ag och familjen är på semesterresa i USA just nu. Häromdagen besökte vi Kennedy Space Center vid Cape Canaveral i Florida. Det har hänt en hel del sedan jag senast var här för sex år sedan. Man slås över hur duktiga amerikanarna är på att berätta sin (egen) historia (ur sin egen synvinkel) och att sätta ihop pedagogiska utställningar samt skapa visuella effekter. De har också något i sin kultur som gör att det vägrar acceptera nederlag - eller en exceptionell förmåga att vända motgång till framgång - om man så vill. Deras rymdprogram är ett bra exempel…
Vad de är mindre bra på så är "lyssnande" i allmänhet och "finkänslighet" i synnerhet, speciellt i mötet med andra kulturer, inte deras starkaste sidor. Om man nu får generalisera lite. Vårt hotell vill ge oss rabatt på biljetterna till Disney World - om vi bara tog en "tour" som de vill ge oss. Den så kallade "touren" visade sig vara ett nittio minuter långt möte med en mäklare. Som ville sälja andelslägenheter och som inte kunde ta ett nej för ett nej. Vet inte om det var värt rabatten. Och lite förvånad - vi bor på ett de största "resort-företagens" hotell och trodde att de var lite för bra för sådant. Men - servicen är som alltid på topp och personalen är trevligare än vi svenskar är vana vid - så lite får man väl tåla...




Postat 2016-06-30 23:36 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Vi firade 150 år med att klä ut oss till våra föregångare...


EFS-kansliledning, från vänster: Stefan Holmström - missionsföreståndare, Erik Johansson - internationell missionssekreterare, Annika Gunnarsson - ekonomichef, jag :) - kommunikationschef, Kjell O Lejon - rektor Johannelunds Teologiska Högskola och Mona Edsinger - vik. sverigechef. Foto: Fredrik Noreback.

N
yligen hade EFS (Evangeliska Fosterlandsstiftelsen - en missionsrörelse i Svenska kyrkan, grundad 1856) sin årskonferens. Och vi firade även en mycket speciellt jubileum - för 150 år sedan blev nämligen EFS första svenska missionsorganisation att sända missionärer till andra länder. Den 15 mars 1866 landsteg EFS tre först utsända missionärer, Lange, Carlsson och Kjellberg, i Massaua, Eritrea. Denna händelse anger också Sida som början på svenskt utlandsbistånd:
"De första svenska "biståndsarbetarna" var missionärer från Evangeliska Fosterlandsstiftelsen som i mitten av 1800-talet var utsända till Abessinien (nuvarande Etiopien). Deras uppgift var att sprida Guds ord. Men de startade också skolor och byggde sjukstugor."

Vi i valde att klä oss i liknande kläder som våra föregångare på 1800-talet som fattade beslutet att inleda utlandsmissionen när vi föredrog årsberättelsen. En kul grej, som åtminstone blev ett roligt minne (och en rolig bild), fast jag nog mest liknande en tidstypisk hästhandlare ;)

Läs mer om vår historia och Sveriges första missionärer på:
http://www.imission150.nu 

 



Postat 2016-05-31 23:57 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Litte bilder från mitt Instagram-flöde - det är där det händer…

iPhone 6s (samtliga bilder) - några av de analoga kameror som jag fortfarande använder - fast de flesta bilderna tas med en iPhone för Instagram.

D
et är på Instagram som det händer - i alla fall för mig. Hur hög ambitionsnivå jag än har och hur många meter film jag än exponerar så är det ändå oftast med mobilen som jag både tar och lägger ut mina bilder. Och tyvärr allt mer sällan här i bloggen. För Instagram är så enkelt, så tillgängligt, så närvarande, så smidigt...

Därför bjuder jag på några ögonblick ur mitt liv, så som de presenterats på Instagram:























Bildflödet ger en inblick i min vardag och blir i praktiken en fotografisk dagbok. Följ mig gärna på https://www.instagram.com/creativeimagegroup/ 
eller direkt i Instagram-appen: @creativeimagegroup/ 



Postat 2016-04-30 23:07 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Om sekt och kolportörväsende #blogg100


Skannat från originalet.

E
n kollega fann nyligen en lite skrift i vårt arkiv - Om sekt- och kolportörväsendet. Och med undertiteln - Till belysning af Evangeliska Fosterlandsstiftelsens verksamhet.
Intressant - tydligen var vi mer (eller lika?) kontroversiella 1871 än nu. Det är alltså en nid eller anklagelseskrift författad av någon anonym person - förslagsvis präst eller anställd av kyrkan. Jag konstaterar att vårt arbete väckte starka känslor redan då, både inom och utom kyrkan. Och det är nog bra, som inomkyrklig väckelse eller som vi säger numera - missionsrörelse - så bör vi inte lämna någon oberörd. Nidskriften får ses som ett "proof of concept", då som nu så uppmanar vi prästen att predika evangelium och kyrkan att förbli Bibelordet trogen. 





#blogg100



Postat 2016-03-02 23:54 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera
1 2 3 ... 215 Nästa 

Follow johanericson on Twitter
   

Religion Fotobloggar Dela

fotobloggar.nu