Camera Obscura

Svartvit vs färg - ibland är det svårt... Och några tankar om efterbearbetning från en DOGMA-tiker ;-)

Leica M9 + 50/2 

I förra blogginlägget la jag ut bilden ovan i s/v, och den är nog bäst i s/v. Men jag tvekade länge, jag är lite svag för färgbilder (vilket syns i bloggen ;-)
Hur som helst - nedan ser ni bilden i färg - döm själva. Vad är bäst? 

 

Och så måste jag erkänna - bilden är något litet beskuren i vänster och överkant :-) Samt färgkorrigerad. Helt normalt förfarande för de flesta - mera sällan för mig. Men nu är detta ingen "DOGMA" bild och ibland är det bara så att en bild blir bättre av beskärning och/eller efterbearbetning. 

Manipulation av bilden är någt helt annat. Och nu det är inget fel med det heller - bara man är tydlig med att bilden är manipulerad.

Det blir lätt pinsamt när etablerade fotografer påstår att deras alldeles uppenbart bearbetade bilder inte är det. Då finns det bara en sak att göra om man vill rädda hedern: visa upp originalfilen!  

Dela:

What We Do In Life Echoes In Eternity

Panasonic Lumix GF1 + 20/1,7 (Obeskuren "pure DOGMA", konverterad från RAW o lätt färgjusterad :-)

Vet inte varför - men jag kom att tänka på det citatet ur "Gladiator" när jag redigerade bilden...

Ibland är det svårt att förstå varför man associerar som man gör. Kanske är det något så enkelt som färgen på tyget?

Men om jag skall ge mig in på en lite djupare analys:

 Är det nog så att bilden för mig talar om "vad vi lämnar efter oss". Stolen har "lämnats efter" från en annan plats, den har haft en annan betydelse, varit en del av ett sammanhang. Nu är den ett stumt, malplacerat, vittne om en anna tid, ett annat liv. 

Men fortfarande med ett "eko" från sitt tidigare liv.

För enligt min verklighetsuppfattning så skapar "allt vi gör nu ett eko in i evigheten".

Dela:

Spår till Vattnadal

Panasonic Lumix GF1 + 20/1,7 (Obeskuren - men inte DOGMA, lite för mycket efterbehandling för det ;-)

Ibland möter vi platser som för tankarna till sagor och berättelser vi hört - eller drömt. Platser som mera hör hemma i fantasin eller i scenografin till en film. Som denna trappa som ledder mina tankar till ett övergivet och övervuxet Vattnadal...

Och ibland måste vi få fly in en stund i sagans värld. Med hjälp av en god bok, i biosalongens mörker eller genom kamerans sökare. 

Dela:

Bloggtest: Canon 5D vs Rico GR-D II vs Leica M8

Mina "DOGMA-klassiker": en fullformats DSLR, en digi-kompakt med fast optik och en digital Leica M. Var och en med sina speciella fördelar och alla med det gemensamt att de ersatts, alt. kommer att ersättas, av en ny modell.

Men innan jag ger mig hän åt nästa generation så undrar jag hur stor betydelse den tekniska utvecklingen har i praktiken och hur mycket skiljer sig kamerorna åt?

För handhavandemässigt så är de väldigt olika, och även prislappen skiljer dem åt ;-)
Jag bestämde mig för att ta med alla tre ut och sedan fotografera samma motiv med samma inställningra, för att kunna göra en enkel (men ganska ovetenskaplig) gämförelse:


Canon EOS 5D + 28/1,8 @ISO 100, WB=auto, konv. från RAW i PS o skärpt med "oskarp mask".


Canon EOS 5D + 28/1,8, detalj utan "oskarp mask", 100% förstoring


Ricoh GR-D II @ISO 100, WB=auto, konverterad från DNG i PS o skärpt med "oskarp mask".


Ricoh GR-D II, detalj utan "oskarp mask", 100% förstoring


Leica M8 + Ultron 28/2 @ISO 100, WB=auto, konv. från DNG i PS o skärpt med "oskarp mask".


Leica M8 + Ultron 28/2, detalj utan "oskarp mask", 100% förstoring

Nu tänker jag helt bortse från handhavandet, som är värt en egen bloggpost, och fokusera på bildegenskaperna. Och kan då konstatera följande:
1. Alla tre objektiven är mycket skarpa, även Ricohs lilla 5,9mm glugg.
2. Bildkvaliten vid 100 ISO är snarlik, dock brusar Ricohs lilla sensor mer, men den ger framför allt ett påtagligt lägre dynamiskt omfång (syns i himlen).
3. Canonen ger nog minst brus i lågdagrarna, om man tittat noga och länge...
4. Men Leican skiljer sig från de andra med en annorlunda, lite "rikare" färgåterigning som skänker bilden en nästan analog karaktär. (Auto-vitbalansen skiljer även lite ;-)

Kort sagt - hur tekniskt fulländad än Canons fullformats CMOS-sensor än är så föredrar jag bilderna från M8:ans Kodak CCD med 1,3x brännvidds-förlängning. Och Ricoh GR-D II imponerar med tanke på sensorns storlek samt priset, den kosta nästan en 1/10 av vad Leica M8 kostar :-)

Och nu återstår frågan: hur mycket bättre är nästa generation av nämda kameror?
Jag hoppas kunna ge en hint om det här i bloggen inom kort!

Dela:

40 år sedan första månlandningen och var Leica någonsin i rymden?

Nu gäller min fråga inte den ryska rymdhunden Laika utan det tyska kamerämärket Leitz med sin Leicakamera. Att Hasselblad med sin Zeissoptik var det dominerande kameramärket under månfärderna är en del av vår samtidshistoria och har starkt bidragit till "Hasselbladmyten" eller "varumärkesglöden". Men Hasselblad var inte den enda kameran i rymden, med på samtliga månfärder fanns även Nikonkameror. Och idag så är Nikons DSLR-kameror en del av NASAs standardutrustning. Men genom åren så har det experimenterats en hel del med olika kameramodeller.
 


Ovan en bild från Gemini-programmet (före månfärderna) där austronaten använder en Contax mätsökarkamera. I början av rymdfärderna användes olika kameror, ibland inköpta på austronaternas eget initiativ.



Men frågan var ju om en Leica någonsin använts i rymden. NASA köpte under 70-talet in ett antal Leicaflex SL och Leica MDa som modifierades för rymdbruk och försågs med NASAs märkning. Men frågan är om de någonsin användes, för en del menar att de aldrig fick följa med ut i rymden? Kamerorna på bilden ovan (faksimil från Hove's "Leica Pocket Book") ser ju onekligen använda ut - och betingar ett astronomiskt pris på samlarmarknaden ;-)


NASA/courtesy of nasaimages.org

Svaret finns faktiskt på Smithsonian's i Washington DC - där förvaras den Leica Ig som John Glenn den 20 februari 1962 tog de första färgbilderna på jorden från rymden med. En av dem ser du här ovan.

Och när man tittar närmare på bilden av kameran på Smithsonian's hemsida så ser man att påståendet "att Leica är den enda kamera som använts helt omodifierad i rymden" nog stämmer :-)

Dela: