Leica T - som att korsa en iPhone med en Leica M... Mina första "hands on" intryck! #blogg100

Leica T och längre ner även Leica M9P (samtliga bilder tagna med Ricoh GR-D III).

Det är alltid känsligt att skriva om kameramärket med den röda logotypen. I ett tidigare blogginlägg där jag konstaterande "att Leica T levererar riktigt skarpa och fina bildfiler" så svarade någon:
- Det vore väl skit annars, med den prislappen.
Symptomatiskt så fort man "vågar" skriva om Leica, att bara nämna namnet är faktiskt att "sticka ut hakan" i Fotosidans helt egna blogg-klimat!



Jag kommer att hålla mig till mina intryck av designen och användarvänligheten. Bildkvaliteten får jag återvända till senare - men den är som sagt så bra som man kan förvänta sig av en kamera i denna prisklass - oavsett tillverkare...



Det första som slår mig när jag plockar upp den är hur bra den ligger i handen. Hur bra greppet är trot satt det saknar "klädsel" - aluminiumytan är verkligen skön mot huden. Greppet sitter som en smäck!



Skärmsökaren är stor och högupplöst och verkar ha utmärkt responstid. Touch screen funktionaliteten är intuitiv och förvånansvärt lättanvänd.



Men det är först när man monterar den lösa extrasökare med det anrika namnet "Visoflex" som kameran verkligen sticker ut. Då blir det plötsligt mycket enkelt att fokusera manuellt - tex med Leica M-objektiv monterade med den finurliga adaptern (som läser objektivets kodning). Och här är verkligen Leica T ett alternativ för de som vill använda sina Leica M-gluggar på något billigare (och smidigare) än en Leica M - i konkurrens främst med Sony och Fujifilm.



Sida vid sida med en Leica M9 får man en uppfattning om storleken, som inte är så liten. Nästan som en analog M-kamera, eller närmare bestämt - inte helt olik en Leica CL i känslan.
Den är något smidigare än Fujifilm X-Pro1, men betydligt större än diverse Micro 4/3 alternativ. Snarare åt Sony-hållet - men med mycket mera "genuin" känsla - man känner att det är en Leica man har i handen!



Vad är då mitt intryck?
Enkelt sammanfattat - som att korsa en iPhone med en Leica M. Något helt oväntat, ingen "rashäst" men inte heller någon "bastard". Kanske en riktig arbetshäst, något av kameravärldens "mulåsna"?

Avslutar med en stilstudie på Rickard - som visar hur bra den ligger i handen och enkelt fokuseras, lite som en M-Leica med gamla tiders Visoflex...
Stort tack till Rickard som frikostigt lånade ut både kameror och köksbord :-)

 

 

Att fotografera kaniner och hamstrar... moderiktigt!

Leica M8 + 35/2,5 och dottern använder min Ricoh GR-D III till att plåta sin mjukiskanin "Floppsy"  :-)

Jag plåtar mycket "testbilder" just nu och då tiden inte riktigt räcker till för "livspusslets" alla åtaganden så får dottern hänga på lite mer än vanligt. Vilket inspirer henna att utveckla sitt eget fotografi. Nedan en bild som hon arrangerat, fotograferat och efterbearbetat i PhotoShop. Och jag fick inte lägga mig i eller hjälpa till ;-)

Ricoh GR-D III Den "Rosa Hamstern" med vänner i klassisk "mode pose"  :-)  

En katt bland hermeliner? Eller.... Ricoh GXR vs Leica M8 och M9 (och Panasonic GF1 och Canon 7D :-)

Ricoh GXR med Leica-M modul + 35/2 i förgrunden, därefter Leica M8 + 35/2,5 och Leica M9 + 50/2 :-)

Jag ställer mig just nu frågan: vilket är det bästa (och/eller mest prisvärda) digitala alternativet för Leica M-fotografen. Det tillverkas i skrivande stund bara två digitala kameror med Leica-M bajonett: Leica M9 och Ricoh GXR (med M-modulen).

Nu kanske någon vän av ordningen påpekar att det går utmärkt att fotografera med M-gluggar på både Micro Fourthirds och Sony NEX kameror. Sant - men det kräver adaptrar och det mesta av kamerans funktionalitet går förlorad, det är med andra ord ganska opraktiska lösningar.

Men både Leicas egen M9 och Ricohs GXR-modul med M-bajonett är kameror helt anpassade till M-optikens speciella förutsättningar. Båda kamerornas sensorer saknar antialias-filter men är utrustade med mikro-prismor för att hantera optiken. Båda har unika fokussystem: M9:an Leicas klassiska mätsökare och Ricoh:n har en helt unik skärpeindikering på skärmsökaren som gör manuell fokusering mycket enkel och exakt. Faktum är att Ricoh GXR ofta är lättare (snabbare) att fokusera än Leica M9!

Sedan är Leica M9 en fullformatare för över 50.000 kr medans Ricoh GXR med M-modulen har en APS-C sesnsor och kommer att kosta kring 10.000 kr. Vilket gör jämförelsen desto intressantare ;-)

Så de närmaste dagarna "plåtar jag loss" för att finna ett svar. Leica M8 och M9, Panasonic Lumix GF1 och Canon EOS 7D ställs mot Ricoh GXR med A12 modulerna: Leica-M bajonett, 28/2,5 och 50/2,5. (Canon 7D kan inte som bekant inte ta Leica-M gluggar men är med som en referens för just APS-C formatet. Och så kastar jag in Panasonicen och M8:an samt övriga Ricoh moduler som "budget" alternativ, eller vad man nu vill kalla det...  )

Och allt landar bla här i bloggen under de närmaste veckorna...

Begäret - det förödande begäret som ständigt stjäl din lycka! (“From Past, Present to Future” Leica+Magnum i Paris 21/6)

"Drömkameran" Leica M9 tillsammans med min "jag är nöjd med" Leica M8, fotograferade med Ricoh GR-D III.

Människan blir aldrig nöjd. Det som var en dröm igår blir till skräp imorgon. Och ständigt jagar vi: uppmärksamhet, bekräftelse, första platsen, det senaste, det coola, det ouppnåeliga...

Ska man vända på det resonemanget så blir lycka lika med förnöjsamhet.

Men alldeles för många företag är beroende av att just du ständigt måste köpa nytt. Alldeles för många för att du ska få förbli nöjd med det du har idag. Och just därför är det så att ett antal tusen marknadsförare jobbar dygnet runt på att få dig att ständigt längta efter nya prylar. Prylar som definerar din personlighet, din livsstil, dina värderingar och inte minst ditt fotograferande.

Det är därför Leica har ett event tillsammans med Magnum i Paris de 21:e juni.

Kameror som är så vackra - att de måste användas - basta!

Nu när jag snöat in lite på det här med att fotografera kameror så kunde jag inte låta bli att titta på de bilder jag publicerat tidigare av vackra kameror. För en kamera kommer inte till sin rätt ett vitrinskåp - utan snarare när den används till det den skapades för.



Överst min kompis M8:a - med honom på Österlen. Jag vet att det är "über nördigt" när man fotograferar varandras kameror ;-)

Och ovan lite lånade fjädrar - en M9:a tillsammans med min egen M8:a.



En "vitrinskåps Leica" i full frihet - min jubileums M6 TTL som jag faktiskt rastar ibland, främst för att slutaren inte skall becka ihop - och för att den är så enormt skoj att använda. Jag säger bara - det subtila ljudet från en mekanisk Leica-slutare med gummiridå - finns det något vackrare?



Min "vardags kamera" - Bessa L - under många år - används fortfarande då och då. Enormt smidig vid brännvidder 25mm och kortare - hyperfokalfokusering!



Mitt senaste kameraköp, en Bessa R2, är tänkt att vara "stand in" för lite dyrare kameror :-) Men den är så snygg att den till vardags får stå i vitrinskåpet - fast den inte är en Leica...



Slutligen Leica II:an - som alltid står färdig laddad med film. Så även om den till vardags fungerar som "prydnad" så tas den ofta fram för att användas. speciellt om jag behöver tänka och vill ägna mig åt riktigt "slow photography".

Jag är ingen samlare, de kameror jag äger är tänkta att användas (annars bör de säljas - i teorin ;-) Men vissa är så vackra att de faktiskt pryder hemmet - när de inte används. Fast de flesta kameror i mitt hem ligger oftast nedpackade i olika fotoväskor...

Ps.
Nu har jag bloggat klart om kameror för ett tag - det trots allt bilderna som är det viktiga ;-)