Litet naturligt från vår närmaste omgivning i Linnekullatrakten.

Liket i Digitala Rummet.

Nä, det är inte en deckartitel. Det är mycket värre! Det är på fullt allvar nämligen. Vi har ett lik i Digitala Rummet.

Digitala Rummet är vårt gamla sovrum, innan vi byggde till huset för några år sedan. Det var – och är– tänkt att bli ett rum för datorer, skrivare, bildläsare och andra digitala måste ha –grejor. Men så kom litet sjukdom, konvalescens och liknande förhinder i vägen, och det blev mer en uppsamlingsplats för allt det där som borde slängas men man aldrig vet om det kan behövas.

För några dagar sedan sniffade jag i luften och undrade om Nicke börjat pinka inne. Makans näsa anlitades för hjälp med analysen, och den kom snabbt: ”Det är samma doft som när Nicke släpat in en halvdöd mus sam lade sig och dö under jalusiskåpet härom året!” Analysen ägde sin riktighet, det stod fullständigt klar dagen efter. Odören kom från Digitala rummet. Det fanns inga som helst tvivel, ett lik finns någonstans i röran!

Om nu någon påstår att en liten död mus kan väl inte lukta så mycket, så kan jag tala om att det kan den. Den kan lukta som en hel elefant i det tillstånd gamar och hyenor gillar. Minst! Så arbetet med att leta reda på doftkällan startades. En del av rummet tömdes liksom en av tre garderober, där fanns den sade våra näsor. Efter massor med slit konstaterade vi att det gjorde den inte. Så i går tömde vi ut ännu mer och rensade ritningsskåpet på allt innehåll och alla tio lådorna. När vi drog fram resten för att rensa bort kadavret var det bara att konstatera, där fanns det inte. Vi fick stänga till Digitala Rummet och gå och lägga oss.

I dag har odören minskat märkbart, och tur är det för vi är tvungna att vila ut om de åldriga kropparna skall hålla. Förmodligen har museländet tagit sig in i väggen och avlidit där, lagom springa finns. §§%&###%&§§§! Får bli morgondagens uppgift. Suck…

Och inte får man hjälp av husdjuren att leta heller. Katter är som de är, ni vet ”Hjälpa dig? Tror du jag är nå´n sabla Lassie va?” och lägga sig till rätta någonstans. Nicke valde en gammal matta vi släpat ut från Digitala rummet, den passade tydligen. ”Åh, till mig!” och sedan är den hans.

Amba lägger huvudet på sned och menar att ”men husse, bäst-före-datum har gått ut för länge sedan på den, den är inte god längre. Låt den vara!” Jo, jag måste det, ett tag i alla fall.

Amba och Nicke tycker att det är ett fasligt stökande, man känner inte igen sig. Matte samlade sina orkidéer från Digitala Rummet i två plåthyllor på balkongen. Nicke hittade genast en ledig plats, ”Åh, till mig!” ni vet. Där satt han och funderade ut bus att utsätta Amba för.

Han bestämde sig för varianten ”en tass i ändan”, det brukar reta upp henne.

Men han måtte ha missat, för reaktionen uteblev. Gäsp sade Nicke.

Nåja, egentligen var det bra att det här musliket började osa. Det tvingar oss att få ordning på en hel del grejor. De där som man absolut ska få ordning på. Sedan. Om ett tag. Nu måste vi! Men om vi inte skall köra ihjäl oss måste vi också portionera jobbet. Så i dag lägrade sig lugnet över bygget. Det är full sommar här, och vårt stora bigarråträd är alldeles blommigt. Makan är 1,60 hög, här är en bild där man kan använda henne som måttstock.

Trädet är runt tolv meter högt, kom jag fram till. Och blommigt! Både det och körsbärsträden, prunus över huvud taget, blommar på ett sätt jag knapp sett tidigare. En dålig bild får försöka visa:

 Försommarlugn över Skåne-alperna och Linnekulla. I morgon blir det fika på balkongen. Igen. Jag ska sitta där och kolla in mullvadshögarna, och se gräset växa.

Vi hörs!

Inlagt 2013-05-16 22:49 | Läst 2094 ggr. | Permalink
Kul inlägg, ja inte odören då förstås, men jag kan trösta dig med att om ett halvår eller så, då har liket mumifierats och odören sakta avtar...;)
Ni får göra som vi fick göra i Tibet där de rationaliserat bort vattenlåsen i avloppen. Köra öronpropparna i näsan.
Svårplockade bigråer om man är lite kort i rocken.
Svar från aasaboe 2013-05-16 23:14
Tack Margareta! Jo, i värsta fall får vi lita till mumifiering. Måtte det i så fall gå fort! Öronpropptipset var bra! ;-)

Det är mest nötskrikor, koltrastar, några skator, ekorrar och andra som käkar bigarråer. Men vi brukar i alla fall få ihop till litet sylt som blir magnifikt gott i sockerkaka ;-)
Härligt inlägg som verkligen fick en att dra på smilbanden! Hoppas att det slutar lukta! =)
Ha en härlig helg!
Svar från aasaboe 2013-05-17 09:56
Tack Heléne! Vi hoppas vi också ;-) Om inte annat så minskar det. Finns kanske hopp? Trevlig helg du också!
Kul berättat med fina bilder! Du får köra med Glade "luftrenare" nåra månader - sen har någ liket torkat ihop. Mvh,LO
Svar från aasaboe 2013-05-17 21:35
Tack Lars Olov! Ja, vi har funderat på att skaffa ett par kassar Wunderbaum... ;-)