Litet naturligt från vår närmaste omgivning i Linnekullatrakten.

Odlingsrösen.

”Det finns inte en enda kvadratmeter skånsk mark som inte är påverkad av mänsklig verksamhet” var det någon som sade, jag har glömt vem och var jag hörde eller läste det. Jag kom att tänka på de orden i dag när Amba och jag gick upp i Hästahagen. Gårdagens gråväder och många plusgrader var utbytt mot solsken och flera minusgrader. Amba rullade sig nöjt i frosten mellan odlingsrösena. Hon gillar att rulla sig, bäst är i solvarm sand men frostnupet gräs duger också. Och rävlort naturligtvis, men då blir ju den oförstående husse som inte fattar nånting om goda dofter ilsken...

 

De var just odlingsrösena som kom mig att tänka på citatet ovan, i det låga solljuset framträdde de tydligt när ljuset skulpterade landskapet. När vi ganska nyligen flyttat hit, anordnade Länsmuséet i Kristianstad en vandring här i grannskapet där man berättade om just odlingsrösena och även de brons- och järnåldersgravar som finns här. En fornborg finns också alldeles intill Hästahagens övre del. Jag har haft funderingar på att fotografera sådant här, men det är inte alldeles lätt när det växer vuxen granskog, nyplanterad granskog, bokskog, sly och annat skymmande runt och på lämningarna ;-) Och om de råkar ligga fritt är det svårt att få dem att framträda i grönskan på och runt dem. Men vintersol hjälper. Det är bara det att det skadar ju inte att ha någonting mer vidvinkligt än Canons 100-400mm på kameran. Jag försökte i alla fall, hoppas att rösena går att upptäcka även för den som inte vet var de är ;-)

 

Det är alltså kullarna som är odlingsrösen. Under yngre bronsålder och äldre järnålder röjde man ytor för att odla säd, stenarna samlade man i högar. Det finns olika slags rösen, från som här i hagen ganska hoprafsat till vackert staplade formationer.

De här rösena ligger alltså i en beteshage, och hästarna begränsar igenväxningen. Men ett och annat träd har hittat ett bra ställe att slå rot på.

 

Även om hästarna betar flitigt tar sly och inte minst slån och björnbär över en hel del, som man kan ana på nästa bild.

 

Jag kanske skärper mig och sätter kortare objektiv på kameran och jagar rösen. Nån gång. Just nu strålar en berusad måne över oss, och det är runt sju minusgrader. I morgon väntas tö igen, upp mot fem plus innan dagen är slut. Skånsk vinter...

Vi hörs!

Inlagt 2016-12-12 19:18 | Läst 1252 ggr. | Permalink
Verkar vara sköna områden med hund och kamera hos dig! Jag är en sådan gubbe som föredrar skånsk vinter istället för det vita. Är dock född i Simrishamn! Allt gott
Svar från aasaboe 2016-12-12 21:59
Håller med om vintern! Hade det inte varit för allvarliga följder på andra håll skulle jag ha gillat att det blir allt varmare klimat.
Spännande med alla spår efter mänsklig aktivitet! Antar att det finns väldigt mycket mer spår och påverkan på naturen än vad vi kan föreställa oss.. men det mesta är väl dolt!
Hälsn!