Livet består av många ögonblick, en del förevigar vi genom att ta ett fotografi andra genom att skriva ner dem andra försvinner bara bort i glömska. Mycket sport, natur och tankar om livet i stort, en slags dagbok.

Mer kramar tack!

Hej!

Kramas du?

En händelse i jobbet har fått mig att fundera på just kramar, återkommer till händelsen senare.

Kram, att krama= klämma, omfamna, famntag, hålla om, famna, en ömhetsbetygelse. Ja det var några synonymer, betydelser jag läst på nätet.

Hittade i Svenska Dagbladet uppgifter från en undersökning från 2007, om hur vi svenskar kramas. Till min förvåning kramas stadsbor mer än folk på landsbygden, trodde det var tvärtom faktiskt. Smålänningar som jag är mest tveksamma till att krama någon...hmm det låter ju inte bra. Ju äldre man är desto mindre vill man kramas.

Stämmer det måntro? På en annan hemsida läste jag att de som kramas mycket mår gott, är glada och lever längre. Är det något att lita på? Pröva så får du väl se. Om inte du märker/känner något så kanske mottagarna gör det?

När jag letade bland mina bilder hade jag inte jättemånga bilder på kramande personer, här kommer några i alla fall.

Två sportbilder till att börja med, från HV71 och JIK. De flesta bilderna jag har på kramande folk är på idrottsmän. Inom idrotten kramas det mycket, ofta efter en bra prestation av någon eller ett lag. Kanske inte så ofta för att visa ömhet eller så.

Som ambulansare träffar jag på människor i nöd/svårigheter, ibland tyvärr i tragiska situationer. För ett tag sedan i samband med ett hjärtstillestånd då en äldre man dog, kom jag att prata en del med ett av barnen(i 50-60 års åldern). Tagen och mycket ledsen över vad som hänt. Under hela livet hade personen ifråga aldrig fått en kram av sin far! Som barn mycket stryk tyvärr. Efter att ha flyttat hemmifrån vågade han i många år inte komma hem, senare i livet var det genom gåvor, olika tjänster åt far sin. Genom detta försökte personen känna sig sedd, bli godkänd, älskad/accepterad av sin far.

Två dagar innan dödsfallet försonades de och en första kram kom från far till sitt barn. Något som varit oerhört efterlängtat i många år. Vilken tröst mitt i bedrövelsen, vi är försonade, vi har kramats!!

Personen jag mötte hade ett bra jobb, egen familj men ändå inte känt sig hel, mått riktigt bra. Nu blev det bra men i ett sent skede av livet tyvärr. Denna händelse triggade igång mina rader/tankar om att kramas, om hur betydelsefullt det kan vara att få en kram(av kärlek/ömhet). Jag är inte ute efter att peka finger eller så, det är bara något som tog tag i mig och som jag vill skriva om. Nu kommer några bilder till(mest sport igen) men de kramas....

Hur kramas man då, jo man måste öppna upp(sig) sina armar annars går det inte. Samtidigt gör jag mig faktiskt lite sårbar(med öppna armar) mot den som kommer emot mig. Den risken vill jag ta(kanske inte alltid gör det men vill), vill du?

Den 21 januari är visst "Kramens dag", jag vill kramas/få en kram varje dag!

De kramar som oftast betyder mest är väl de jag/man får när man minst förtjänar en kram.

Till sist en kramgo bild på ett litet barn i omfamnad av sin mor.

 

Kram!

 

Daniel

 

 

Inlagt 2012-02-04 23:47 | Läst 2817 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Bra skrivet. Jag är uppväxt med att kramas mycket. Jag tror det är viktigt. Jag tror att det kramas mer idag än förr, särskilt bland yngre. Att stadsbor kramas mer kanske beror på mindre machoattityd och bögnojja.
Svar från Daniel Steen 2012-02-06 15:56
Hej Magnus!

Har också haft förmånen att växa upp med mycket kramar. Tror många unga kramas mer, till en del som en del av deras hälsningsritualer.

Mvh, Daniel
Jag är smålänning och kramas mycket, och ofta! Det är härligt! =)
Svar från Daniel Steen 2012-02-06 15:57
Hej Helene!

Visst är det härligt att kramas, fortsätt!

Mvh, Daniel
Kanske kan man jämföra kramar som kittet mellan människor. Men hellre riktiga och få kramar än de "för syns skull" som det finns mycket av i storstan. Efter många år av träning gillar jag de sydeuropeiska kindpussarna och handslag bättre än en svensk "lam" kram. Spontankramar är härliga! Kram till dig!
//Ewa
Svar från Daniel Steen 2012-02-06 15:58
Tack för kramen!

Den värmer gott.

Mvh, Daniel
Jag vill minnas att folk i Stockholm var mycket mer tveksamma till kramar för 10-20 år sen, det är som att Stockholmaren har mjuknat och vågar ta emot mer numera. Nya sätt brukar ofta nå de större konglomeraten först och gå vidare till resten av landet sen, det kanske är en förklaring till din observation om folks mottaglihet?

Jag kramas gärna :-)
Svar från Daniel Steen 2012-02-06 16:00
Hej Richard!

Visst är det härligt med mjukare människor, tror det behövs flera dock när man följer nyhetsrapporteringen landet runt.

Mvh, Daniel