Gesällen/Snart slutritat vid Slussen, och alltid är det någon i vägen. Dessutom en lånad hasselbladare

Jag är nu för tiden ingen flitig besökare till Slussen, och inte heller uppdaterad vad gäller rivning av det gamla och nybyggnation av det nya. Que Sera, Sera och jag bryr mig inte särskilt mycket om hur den slutgiltiga lösningen blir. Huvudsaken är att vi får en funktionell trafiklösning och samtidigt en trevlig miljö för människor att visas i. Kanske går de två inte att förena, den som lever får se. 

Det som är irriterande när man fotograferar är när folk kliver in i bilden precis i samma ögonblick man tar bilden. Oftast har man ingen möjlighet att ta om bilden utan ögonblicket är för alltid borta. Naturligtvis finns kloningsverktyget i Photoshop, men det använder jag ytterst sällan. Så damen med handväskan får hänga med det övriga gänget i den här bilden.

Har en hasselbladare till låns av en kompis som vill bli av med den. I tonåren var den kameran ouppnåelig, mätt med min lilla börs. Nu i säsongens elfte timme har det blivit möjligt. Den ekonomiska livslängden för den här typen av kameror är ute, men inte den tekniska. Den här evighetsmaskinen håller många år än. Lite ljusläckage har den vid slitsen i magasinet, men det fixas lätt med nya packningar. Men pengar är pengar och det finns alltid något annat i fotoväg jag behöver. Får fundera en tid till innan jag slutligen bestämmer mig.

Tog hasselbladaren till min gamla skola för att ta några provskott. Skön kamera med bra, tydlig sökare och visst är det något speciellt med mellanformatskameror.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/ Fotoklubben

Mitt fotograferande har under alla år varit väldigt privat. Jag har deltagit i väldigt få utställningar och det är först under de senaste åren jag visat mina bilder officiellt här på FS och Facebook. Lite ostrukturerat har mitt fotograferande varit, och jag har väl inte riktigt vetat i vilken genre jag hör hemma i egentligen. Ska jag koncentrera mitt fotograferande enbart inom ett område eller smaka på allt? Gatufoto? Natur? Porträtt? Miljö? Makro? 

Trots att jag fotograferat i många år så var det först för några år sedan jag gick med i en fotoklubb. Då bodde jag i Knivsta och Uppsala Fotografiska Sällskap blev min klubb. Kanske hade jag inbillat mig att medlemmar i en fotoklubb är extrema fotonördar med enbart fotografering i skallen. Så var det naturligtvis inte, men visst är de intresserade av fotografering, precis som jag. Det hände en massa kul i "sällskapet". Vi deltog bl a i Kulturnatten där vi bjöd på porträttfotografering i ett tält alldeles intill klubblokalen vid Martin Luther King-plan. Det var väldigt populärt och ibland ringlade kön lång utanför tältet. I samband med Kulturnatten hade vi också en planketutställning bredvid tältet och utställning i klubblokalen. Klubben blev för två år sedan inbjuden att ställa ut i Fotoklub Zagrebs fina lokaler, och jag reste dit tillsammans med tre andra medlemmar för att ordna allt det praktiska kring utställningen. Det innebar bl a nedtagning av en gammal utställning och hängning av vår.

Jag har nog flaxat runt och provat på det mesta. Det kan ha sina problem att göra så. Man kanske inte blir någon fullärd mästare på det här viset utan får ständigt vandra omkring som gesäll med sin kamera. Men låter inte det tilltalande? Att ständigt gå i lära. För det är väl det vi gör, det finns alltid något vi kan bli bättre på. 

Numera har jag min hemvist i Gävle Fotoklubb och försöker följa deras agenda. Två tävlingsledare håller koll på utställningar o dyl,  och för första gången har jag skickat in bilder till årets RIFO-utställning. På månadsmötena har vi ofta en inbjuden gäst som berättar och visar sina bilder. Nästa månad blir det en bröllopsfotograf som besöker klubben, och nästa vecka blir det kurs i att skära ut passepartouter.

Vid det nyligen avhållna årsmötet beslutades om inköp av ny projektor och dito duk. Ekonomin är bra och medlemsavgiften har inte höjts på flera år.

Den sociala samvaron i klubben betyder mycket och bilddiskussionerna gör att man får en nyanserad bild av sin egen fotografering. Min bildstil kanske inte alltid uppskattas, förmodligen beroende på att de flesta fotograferar natur. Det får man ta, det gäller att hitta sitt eget formspråk och inte ständigt apa efter andra.

Ett bra sätt att mötas kring bilder är att gå med i en fotoklubb. I min klubb finns några framgångsrika fotografer som vunnit flera priser och det är väldigt lärorikt att ta del av deras kunnande.

På återseende

Torbjörn