I love Hjo
I förra veckan var vi på en husbilsträff på Hjo Camping. Vi var mer än 120 husbilar som deltog i träffen, alltid kul att träffa gamla och nya vänner som delar intresset att åka husbil.
Men inlägget ska inte handla om husbilsträffen utan mer om vår kärlek till Hjo. I över 20 års tid har vi åkt hit nästan varje år först med husvagn och de senaste åren med husbil. Campingen som ligger strax utanför stadens centrum har alltid varit välskött och hyfsat billig. Det är mindre än en kilometer in till centrum där man hittar restauranger, mataffärer och även systembolaget :). Man går genom den fina stadsparken, men mer om det senare.
Vi hade tur att få en plats med utsikt över Vättern. Bordet på bilden bidrog vi med när vi ställde i ordning ett långbord på kvällen den 1:a maj, vi var 210 personer som satt vid långbordet. Var och en tar med sin egen mat och dryck.
Det här är från en brygga utmed strandpromenaden genom stadsparken in mot Hjo, ni kan se hamnen mitt i bilden.
Promenadvägarna i parken är populära bland hundägare, jag själv rastar gärna våra två vovvar i stadsparken. Det här är huvudstråket från staden till campingen.
Men det finns gott om andra vägar och stigar i parken.
I stadsparken har man bevarat de gamla badortsvillorna som byggdes i slutet av artonhundratalet. Några herrar hade startat upp Hjo Wattenkuranstalt och då behövdes villor för gästerna, restauranger m.m. Hela stadsparken är numera ett byggnadsminne och villorna underhålls och används som vandrarhem, förskola, bar/restaurang m.m.
I hamnen kan man köpa färsk och rökt fisk, i det röda huset med skylten HJOSIK finns ett rökeri där vi brukar handla. Våra två söner lärde sig att älska rökt röding från just det här stället, så det har vi alltid köpt när vi är här. Nu är sönerna vuxna och utflugna men här blir vi alltid påminda om våra irrfärder när de var med.
I hamnen kan man alltid hitta detaljer som måste avbildas. Det här motivet var givet för den hårdrocksälskare jag är, ni som vet ni vet!
På väg hem till campingen gick jag naturligtvis förbi omklädningsrummen och badhytterna från badortstiden.
Hälsningar Lena
Eftersom jag är pensionär och min kära fru kör egen firma och kan jobba från bilen så har vi ganska många resdagar numera. Husbilsträffar är inget vi är på mer än någon gång per år, men man träffar på folk som man kanske trivs med och kan planera att åka tillsammans med, eller övernatta hos när man är på väg någonstans.
För ett par år sedan åkte vi med kompisar och fricampade en helg vid Hjälmare kanal. En fantastisk plats direkt vid vattnet med ett fantastiskt fågelliv, en plats som vi aldrig hittat till utan våra kompisar.
Jag tror inte ni kommer bli besvikna på husbilslivet, med tanke på det du visar i dina bloggar.
Förövrigt är husbildträffar inte min cup of the heller.
HaD/Gunte..
Tack för din kommentar Gunte. Vi har olika behov som husbilsåkare, husbilsträffar kan vara kul men vi står helst själva eller tillsammans med några kompisar, se mitt svar till Lena.