Dan före dan före dan...

Jag hittade en bild från 22/12 som gömt sig, minns inte att jag tog någon bild den dagen där ute vid Ängsö. Men det gjorde jag tydligen.

Det var kallt och blåsigt den dagen, det minns jag. Men jag minns inte varför jag tog bilden...

Kanske det var en minnesbild, och så blev det ju har jag nu upptäckt. Skulle jag minnas något speciellt? -vet inte. Så någon speciellt bra minnesbild blev det inte. Jag var där och då, det får räcka så.

Idag kan jag se på den och upptäcka sprickorna i isen, det såg jag garanterat inte då. Men om jag får kommentera min egen bild så tycker jag att sprickorna ser elektriska ut och jag inbillar mig att stolpen har en koppling till jordens magnetfält och att det sprakar om den när energin alstras.

Bilden tagen med en iPhone och direkt uppladdad hit.

Nu börjar det arta sig!

Äntligen börjar mörkret ge vika. Och till min stora lycka har snön varit vänlig nog att falla på andra platser än hemma hos mig.

Jag sitter just nu med en kopp kaffe och njuter av både kaffet och solen, som värmer riktigt skönt här vid Hjälstaviken. Fåglarna har börjat träna sina stämmor inför våren, ganska försiktigt ännu men de bidrar till stämningen.

Att gå i skogen under den lövfria perioden är speciellt. Man ser saker på mycket längre avstånd, då blir det ofta så att man tar avvägar för att få en bild. En kilometer fågelvägen blir lätt många fler när man tar fotografvägen.

Trots det milda vädret ligger isen kvar, men det spelar i den när man går förbi.

Framme vid gömslet är det ganska öde, men vackert.

Alla bilder tagna med mobilkameran.