Jag läser helst inte dystopi

Science-fiction har alltid legat mig varmt om hjärtat. Det började redan i mellanstadiet när jag fick boken "Stiftelsen" rekommenderad av min svenskalärare, jag misstänker att han också var SF-nörd :) Tvärtom vad de flesta associerar SF med så är det inte lasersvärd och rymdskepp som är grejen, även om några författare har fantastiska idéer om teknik (Elon Musk kan gå hem och gråta över hur fantasilös han är i jämförelse.)

Grejen är "Tänk om det vore så här..." -en lite utmanande konversationsstart som kanske inte är den mest framgångsrika på puben eller nattklubben. Men för den som vill finns det mycket att fundera över när man läst till exempel Stiftelsen av Isaac Asimov.

Hans bok är ganska gammal numera, och fokuserar mycket på 50-talets samhälle; Då började "Atomåldern" vilket tydligt framgår i boken. Men det är en bok som säger "Tänk om det blir så här..." Och nu kan vi säga att så blev det inte, ännu i alla fall.

Idag då, vad skriver man om? Jo, dystopier är väldigt vanliga. Även den som inte läser speciellt mycket peppras med TV-serier. Har ni sett eller hört talas om "The last of us", "Black mirror", "The handmaids tale" eller den som går på SVTplay: "Efter undergången" som är baserad på boken "Earth abides."
Jag gillar inte dystopier! Kollar faktiskt hellre på "Star wars" fastän det är lasersvärd och rymdskepp och larvigt som tusan, men dystopier skrämmer mig. Jag hoppas att de hamnar i historien precis som Stiftelsen gjort, och att någon börjar skriva böcker om en god framtid.

Men, men. Nu hade jag en bild som passade in i mina tankar för stunden. Jag kallar den för "Götgatsbacken, Stockholm 2525"

Bilden tagen med en DJI Action 4 och tonad i Exposure X7-

Åh, vilken natt!

När jag bodde i Stockholm blev det sällan av att ta vara på det fina med staden. Det var bilköer, trängsel på tunnelbanan och ingen tid över. Och som jag tyckte, alltid dåligt väder när man väl hade tid.
Men igår fick jag vara riktig turist på besök. Då fick jag lite bonus för alla de gånger som jag inte kunna njuta av staden! En sommaravslutning med jobbet ute vid Henriksdal och promenaden tillbaka till sängen kändes som sången "Sakta vi gå genom stan."

På morgonen passade jag på att klättra upp på det högsta berget jag kunde hitta, och Stockholm visade en av sina många bästa sidor.
Jag tror att jag trivs allra bäst med att bara vara turist här, nu känns det som att jag kan gilla staden.

Bilderna tagna med iPhone.