Mobilitet, att resa

Har ni varit med om diabildsvisningar från t.ex. föräldrarnas sommarsemester? Ett nedsläckt rum med en surrande projektor och sällan någon intresseväckande berättelse från familjens pappa. -Det var ju mannens uppgift att både ta bilderna och sedan visa dem. Det enda som höll en vaken var när projektorn krånglade och det blev ett annat tonläge hos "föreläsaren."

Jag är glad att slippa sådant. Undantagsvis dras det numera fram en telefon när någon vill visa en speciell bild, kanske som ett inlägg vid fikabordets diskussion. Men diabildsvisningarna har gått hädan, jag sörjer dem inte.

I stället kan vi välja vad vi vill se -och läsa, i stället för att höra. Jag tänker på de reseberättelser vi kan ta del av här på FS: Maggan mellan pingviner och isbjörnar. Lenas dykresor Daniels blogg och flera andra som levererar intressant och njutbart innehåll från sina resor, utan surrande projektor. Mobila bilder som jag gillar!

Tips på liknande reseberättelser tar jag gärna emot, även om de inte finns här på FS

Ett konsultliv, fragment

Jag börjar närma mig utgången nu, snart lägger jag tangentbordet på hyllan och loggar ut. Från konsultlivet alltså, i vardagen klarar man sig inte utan ett tangentbord. Så jag fortsätter använda det nu, och tänker tillbaka på, till exempel Göteborg.

Volvo IT, en ansedd organisation inom branchen. Sedemera uppköpt av ett indiskt bolag som ville komma åt en handfull specialister -inte mig :) Men jag var inte heller anställd av Volvo IT så, Namaste till det. Resor blev det dock, och jag har sparat minnen från den tiden med telefonen.

Det var SAS som stod för transporten.

Ibland var det kallt, spruta på glykol!

När man har solen exakt i ryggen blir man ensam skugga mot bakgrunden.

Som konsult får man inte alltid det bästa som kan erbjudas. Men den här satt jag inte så länge på, det finns en hierarki på alla arbetsplatser och man jobbar sig uppåt. Det räcker med att någon är på semester lite för länge ;)

Hotellen erbjöd olika utsikter. När jag nu kollar så kan jag inte hitta vilket hotell denna bild är tagen från, det är i alla fall Drottningtorget som syns i bild.

Här vet jag i alla fall att jag bodde på Scandic. Trafiken på bangården pågick dygnet runt och den här bilden är en av många som jag tog i stället för att sova.

Något hotell hade speglar runtom i hissen. Perfekt för en selfie tänkte jag...

När man bott många gånger någonstans så visar de lite uppskattning.

Nu är det slut på bilder från själva resorna till Göteborg. Egentligen är det inte de jag har varmast i minne, det är ju bara platser och transporten dit. Det viktiga, Göteborgarna, kommer i andra inlägg.

Facebook anno 1950

Mina föräldrars "facebookvänner" finns i ett mycket vackert läderinbundet fotoalbum. GDPR verkar ha varit aktivt redan då, inget mer än förnamn är nämnt -tyvärr.

Jag tänker på hur kameran användes på den tiden. Det är milsvid skillnad jämfört med idag då vi med minimal ansträngning fångar en bild av något vi finner intressant. Eller kanske hellre tror att andra finner intressant, eller av andra orsaker. Jag undrar hur många som tar bilder som de här, för att ha ett minne av personen? Det vi ser i sociala media behöver ju inte nödvändigtvis representera alla bilder som tas, så kanske det finns många personliga minnesbilder.

Det här inlägget ska jag försöka tidsinställa så att det publiceras lördag 2024-10-12. Fältet där man skriver in denna tid är väldigt luddigt, inga instruktioner hur tidsformatet ska anges. Kan jag skriva "i morgon" ? Jag har sökt på många ställen här på FS utan framgång, jag får göra som på den gamla svartvita tiden, chansa!

Istanbul 2012

Det här året åkte jag med jobbet på konferens till Istanbul. Nu kan man väl preskribera ordet "konferens" utan att det blir några påföljder. En bild från agendan kan illustrera en av aktiviteterna:

Men det här var sent på kvällen. Vi hade bussats upp till stadens bästa nattklubb, enligt reseledaren, och från bussen tog jag några bilder på vägen. Inget som jag egentligen ansträngde mig för, jag bara knäppte ut genom fönstret och tänkte att det kan åtminstone bli något minne från resan. Man kan ju radera de dåliga bilderna efteråt.

Men de blev kvar i telefonen, eller snarare uppladdade till "molnet" -jo, det fanns redan då. Och där har de blivit.
Så när jag hittar dem igen tycker jag att det finns några som jag gillar. Det här är från vägen upp till den bästa nattklubben:

Och så några från trottoaren utanför klubben:

Det är skillnad på livet utanför och där inne.

Det här var alltså 2012 och iPhone 4. Den tekniska utvecklingen har kommit långt sedan dess, men jag tycker att man även då kunde ta användbara bilder med en telefon.
Jag kommer troligtvis aldrig att besöka Istanbul igen, så här på avstånd med bara medierapportering att tillgå känns det som en mer obehaglig stad jämfört med då. Men jag är glad att ha minnesbilderna kvar.

Jag åkte till sommaren

Det var inte de sista sommardagarna, så som jag skrev i förra inlägget. För om sommaren gett upp hemma så kan man söka upp den på annat håll.

Jag hamnade i Nice för några dagar, och här är det varmt och skönt! Om jag kunde tala franska så skulle jag inte ha något emot att bo här. Visserligen kan man ta sig fram på engelska men då får man hålla sig till turiststråken, kommer man lite utanför dessa så är folk inte så pigga på att vilja förstå.

Till exempel var det lite spännande när vi fått hjälp att boka en taxi. När vi åkt i cirka tjugo minuter så visade det sig att det inte var vår taxi utan att vi råkat ta en som var bokad för någon annan! Till en början var det lite upprört i bilen men skratta kan man göra på alla språk så det ordnade sig, fast jag vet inte om de som skulle ha bilen skrattade...

Horisonten lutar lite men jag vill inte justera det. Det innebär att jag måste spara om bilden och den blir ju lite sämre då eftersom det är en jpeg. En nackdel med mobilkameran, som för övrigt är en iPhone 15 som i förra inlägget. Bilden är inte behandlad alls utan "straight out of camera" som det sägs ibland när man vill påpeka hur duktig fotograf man är.