Drakar, drakar och ännu mera drakar

Detta är vår sista dag i Penang. I morrn är vi på väg till Langkawi. Vi har bytt hotell enbart för att komma närmare drakarna. Eller drakbåtarna i vart fall. 

Några riktiga drakar fanns där också. Fast bara på invigningen.

Det är deltagare från stora delar av Asien, Australien och till och med ett lag från Europa. Dä ni!

Här var det inte nåra hobbypaddlare utan här var det dyra kolfiberpaddlar, blanka och fina.

Som man kan använda till spegel när det behövs.

Och när hela laget gått på fika får nån stackare vara kvar och passa paddlarna så att de inte rymmer.

Och visst kan man köpa paddlar på plats.

Men kom och köp då för helvete! Sååå jävla tråkigt. Skulle följt med morsan och handlat istället.

Detta var också de två varmaste dagarna sen vi kom till Penang. I går soldis och varmt. Idag klarblå himmel och Skitvarmt! Inte bara för oss nordbor.

Det gäller att hitta skugga där det finns. Och där samlas ALLA!

Tävlingarna? Jodå det var tävlingar. En väldig massa lag som tävlade i en väldig massa klasser, där ett lag vann i varje klass.
Bilder?  Jaha. Jag tog nåra tusen så detta är lite osorterat och ytterst sparsamt redigerat.

Jag såg inga piskor, men det har de nog på träningarna, tror jag. Nu var det bara en trummis som båda trummade och skrek.

I måste man ta. Inte bara om man är scout ( för er som hängde med på den) utan även som drakbåtspaddlare.

Och så hon som skötte kassan åt mamma som sålde mackor.

Vadå växel? Jag fick ju pengarna!

Aj baj pink skit

Efter att ha traskat runt i stan nåra dar, så blev det ett djungelbesök. Teluk Bahang Emenity Forest. Ett naturreservat med lite stigar och naturliga (nåja) bassänger.

De var nog naturliga en gång. Men inget är ju så bra att det inte kan göras bättre. Lite betong gör susen! Fast det var rätt snyggt gjort så det var nog inga fel så.

Stigarna var också naturliga (nåja, igen). I alla fall alla träd runt omkring. Själva stigen var ibland kanske inte helt made by nature, utan lite betong-fix även här.

När vi kommit upp för trapporna så var det bara naturstig. Lite väl igenväxt på sina ställen. Lite kul och spännande. Vi gick bara en kort tur.

"Va? Ska jag in där?" Ja gå där du. Jag vänder allt jag.

Och vad vore en naturstig utan lite vattenfall? I detta fall var kanske knappt ett vattenfall utan mer en liten bäck som brusade.

Inte fallfärdigt.

Idag var vi och kollade på arenan där Drakbåtsfestivalen äger rum. De tävlar lördag och söndag. Fredag är väl till för uppvärmning och trash-talk.
Här fanns den konstigaste lilla strand jag sett.

Barbie; Släng dig i väggen! This is real stuff. Garanterat fritt från konstgjorda tillsatser. 

Sen blir jag lite fascinerad av alla hus. Ja, jag vet att det låter konstigt. Det är ju inget specialintresse direkt utan mer; Faan va annorlunda mot Karlstad! Välkommen till storstan, BONNLÄPP!

En dansk med pondus och ett frikort

Vi har tacklat av lite med event och attraktioner. Vi har bara gått runt i stan ett par dar och käkat gott och såklart har det väl blivit några bilder också.

Jag har bland annat konstaterat att den skandinav som står högst i kurs i Penang inte är svensk utan dansk. Hur var det nu Ernst-Hugo sa...

Men frugan är ju halvdansk så vi gläds naturligtvis med våra danska kusiner. Hver gang! (fast det var ju Tuborg, som i och för sig Carlsberg numera äger)

Sen träffade vi hon som skriver på nästa Harry Potter, eller Brott och straff. Lite oklart vilken genre det var.

Kanske var det bara anteckningar från dagen. Jag vet inte, men snyggt ljus var det.

Och glad blev hon

Vår favoritrestaurang heter China House och ligger nära turiststråket Armenian Street.
Supergod mat och mycket trevlig personal. 

Och många speglar.

Apropå turiststråk. Det fanns ett paraplystråk också. Om de var mot regn eller sol är oklart men de funkar ju mot båda så det är väl bra antar jag.

Idag var det definitivt regn som var huvudorsaken till alla paraplyer på stan.

Många skurar blev det. Hoppas att regnperioden slutar sista november och att det blir soligt från 1 december, SOM DE LOVAT!

På en parkbänk på stan träffade jag så mitt frikort. Fast hon var ju inte levande. Vare sig här eller nån annan stans. 

Det känns lite skruvat att ha en döing som frikort. Lite psyko-varning på den!

Gladast idag var nog ändå frisören. Jag vet inte om kunden blev ännu gladare efter han blivit klippt, eller om det sket sig fullständigt. Hoppas att det blev bra.

Ballroom blitz och nya tofflor

För att bryta mönstret med street-allt möjligt, så hittade vi ett event som var lite annorlunda. I vart fall för oss. Asiatiska mästerskapet i...

Ballroom dance, eller tio-dans tror jag det kallas också. Inte var dag jag går och kollar på det. Men som ett avbrott för det vanliga turistandet så var det riktig häftigt. Jag har fotat dans tidigare men inte som detta. Skitkul! Och helsnurrigt!

Hon ger begreppet "Spinna loss" en helt ny mening.
Dans is The Skit! 

Sen är det ju det där med shopping. En outlet på 100.000 kvm! Det kan man ju bara inte missa. Design village. Nu kan vi shoppa oss lyckliga i alla våra dar.

Här är alla skor som Monika provade innan hon bestämde sig. Det blev ett par Hoka.

Själv kollade jag på tofflor.

Det blev de gröna med solglajor! Sen ångrade jag mig, för barnen kanske kommer att tycka att jag är barnslig, så jag ville lämna tillbaks dem. No sir. Sorry sir. Can´t do that. Va! Va faan! I have the right to ångra mig! I will wright to the press ! And to the king!

Nä. Jag ljuger bara. Jag köpte en t-shirt, precis som vanligt.

Vem gubben till vänster är vet jag inte, men hon till höger är min fru.

Och nu vet jag vart alla kameror hamnar när de dör.

Uppspikade på nån krog i ett land, långt, långt borta.
Det är en jävvla massa Canon, men bara en Fuji. Undrar vad det beror på. Fuji kanske lever längre? Eller så har de evigt liv ;-)

Lågsäsong?

Har hört att turistsäsongen inte riktigt startat ännu, men är på gång. Runt månadsskiftet nov-dec ska det vara full rulle sägs det.

Kanske ligger det nåt i att det inte riktigt tagit fart ännu.

Lite tunt med folk kanske. Och alla som jobbade hade heller inte fullt upp.

Ingen som vill spela vollyboll? Nähä. Fotboll? Schack?

Lite kan kanske också skyllas på att inte vädret riktigt var på strandens sida denna dag.

Kanske en dag får vi sol...

Nu är ju inte allt beroende av vackert väder. Tvärt om är det nog trevligare att gå runt i stan när det INTE är så soligt.
Till exempel de här fantastiska gatukonstverken, som vi inte riktigt fått nog av.

Och lite roligt måste man få ha, även om det är lite tönt-varning.

När vi efter många timmar på stan (Gorgetown alltså) blir man lite trött. Vi satte oss på en uteservering och tog en öl. Då plötsligt kom en signal från ovan. Ett slags tecken eller omen om ni vill.

Ja, ja. Jag älskar dig också. Puss på dig.

Ikväll hade vi bestämt att ta en tur till en stor foodcourt med musik och underhållning. Vi bokade en taxi och drog dit. Väl där så kändes det inte helt rätt i magen. Sannolikt tillhörde vi INTE målgruppen för just denna facilitet.

Kalla mig kräsen.

Merparten av besökarna var i åldern 5-10, plus lite medtvingade syskon och såklart föräldrarna.

Lite fel blev det, men både spagettin och pizzan var goda. 

Nytt försök till mer lämpliga attraktioner får det bli i morrn.