Vi avslutar med en riktig stjärna

Igår var vi på shoppingtur. Blev dock inget shoppat, men ett häftigt ställe var det. Varje våning representerade en stad. Exempelvis Paris, London, Tokyo eller Istambul.

Glömde viss San Fransisco.

Stort men välorganiserat för att vara Thailand. Inte alls lika rörigt som MBK.

Många roliga (och ibland dråpliga) försäljningsställen.

Och massor av både prylar och kläder.

Det fanns med andra ord nåt för alla.

Roligast hade jag ändå med alla rulltrappor. Blev ju lite häftiga vyer (säger man så?)

När vi ändå är inne på höjder, så var vi sista kvällen på en riktig höjdare. Red Sky. 56:e våningen.

Kanongod mat och en fantastisk utsikt över stora delar av Bangkok. Kanske inte riktigt samma prisklass som den gatumat vi ofta och gärna äter. Men va faan. Nån gång ska man väl kosta på sig lite extra.

Så det blir en bild till.

Denna symbol kanske känns igen.

Det betyder att restaurangen tilldelats en stjärna i Michelinguiden. Det är stort. Bara riktiga gourmet-krogar som har det. Inte gatukök direkt.

Om man nu inte är ett gatukök som faktiskt förtjänat det. För det var inte Red Sky som fått en, utan Jay Fai.
Ett av gatuköken i Bangkok, men det enda (i världen?) som har en stjärna i Michelin-guiden.

Lååång kö utanför.

Hett i köket.

Ock en ensam kock som skötte all matlagning.

Dn tanten var det drag i. Hon hade 2 hjälpredor som tog pannorna direkt maten var klar så hon fokuserade enbart på själva tillagoingen. De andra för- och efter-beredde.

Om stjärnan var välförtjänt?  Tja det var ju helt ok mat. Men för att ge något omdöme så behöver jag nog ha ätit fler rätter än en. En väldigt häftig upplevelse var det utan tvekan. Världens (?) mest annorlunda Michelin-krog.

Ikväll drar vi till flygplatsen. Flyget avgår 02.00 i natt.

Så: Hej då Bangkok. Troligen sista gången vi sågs.

En utrotningshotad art! Finns inte jättemånga numera.

Är alla så glada som de verkar? Jag tror faktiskt det! (Vill tro)

En riktig klippare får avsluta. 

Chatuchak och en bro

Att komma till Bangkok och INTE besöka Chatuchak vore ett stort misstag. En marknadernas marknad. Ett spektakel du inte får missa. 15 000 försäljningsställen under ett tak.

Och du kan köpa det mesta här. Mycket kläder förstås, men mycket, mycket annat.

En drake kanske?

En piersing?

Äta mat går självklart också. Många matställen.

Hittar du nåt du vill ha och tänker; "Äsch, jag tar det sen när jag gått runt och tittat lite". Tänk om! Du kommer att få svårt att hitta tillbaka. Ellar ta kort på skylten i taket som talar om vilken gång du är i, så KANSKE du hittar dit igen. 

Sen senast jag var här märks en stor skillnad. Samma sak som gäller på alla marknader numera. 

Ingen jävel orkar bry sig om att dra kunder till sitt stånd. De har inte tid eftersom de har annat för sig.

Ett undantag. "Massaaaage mister! Massaaaage madam!"

Har du sett filmen? Jag också. På 1970-talet var det en kanonbra film. Vet inte om jag ska se om den. Risken finns att den inte är så bra som jag minns den.

Vilken film? Bron över floden Kwai! Klassiker. Fick lära mig idag att den spelades in i Sri Lanka och inte i Thailand där den faktiskt finns.

Järnvägen kallas för Dödens järnväg (Burma railway). Där dog flera 100 000 av de som tvingades bygga järnvägen. Det stora flertalet var asiater, men också många krigsfångar från Australien, Storbritannien, Nederländerna och USA.

Järnvägen och bron används än idag.

Vid ett av stoppen fanns en grotta med ett tempel (naturligtvis!).

Det som var lite udda var vem som höll Buddha sällskap. Vete katten om han är troende buddist.

2 dagar kvar i Bangkok. Få se vad vi hittar på.

Konstigt, och lite kul

Sista dagarna i Chaiang Mai har vi ägnat åt både tempel och konst. Kulturellt så det förslår.

Med tempel är det nästan som med vattenfall. Det blir lite för många, men man kan ändå inte riktigt sluta.

Wat Chedi Luang, Det största och finaste templet som ligger mitt i gamla stan i Chiang Mai. Byggt på 1500-talet. Några av de gamla delarna är under restaurering.

Mycket fint att kolla på.

Denna byggnad vara bara för män. Så här var såklart extra fint.

I en annan buggnad fanns flera Buddah-figurer som man kunde offra det man känner för.

Bladguld verkar poppis som offergåva. Köpes på plats och bara att trycka dit.

På gatan utanför templet finns det hur många väggmålningar som helst. Inte några med Buddah dock utan andra motiv av de mest skilda slag.

Coolaste killarna i stan.

Vi gjorde ett besök på ett konstmuseum. Eller ett konstigt museum kanske är bättre beskrivning.
Välkomna till konst i Paradiset! 

Även cafédelen är lite konst-ig (-närlig).

Resten är riktigt kul. Vi har varit här förr, men det var lika roligt denna gång.

Drakarnas Kamp! Jag håller på min minidrake jag!

Och jag fick en kramgo kompis.

Slurp, så försvann jag.

Monika har börjat gilla vattensporter och satsar på en egen scooter när vi kommer hem.

Själv tycker jag att det mesta vändes upp och ner efter en stund här.

Lite barnsligt är det, men väldigt roligt.

I morrn åker vi till Bangkok. Sista veckan innan hemfärden.

Törs knappt säga att jag längtar lite efter snö och kyla, men det är faktiskt sant. Chansen finns att jag ändrar mig när jag väl kommit hem.

Gubbsjukt

Ny utflykt. Nu till Chiang Dao med ett fantastiskt grottempel. 600 m lång grotta som användes som sjukhus och flyktingförläggning under andra världskriget. Ni vet det där kriget där en maktgalen diktator vill lägga under sig andra länder för att bilda ett stormaktsrike. Det skulle ju aldrig kunna hända idag. Ingen stormakt skulle väl komma på idén att anfalla sina grannländer eller kräva andras territorium så skamlöst som Hitler gjorde.

Idag är grottan en turistattraktion men också ett tempel. Dit går buddister och andra för att be och offra saker för att få hjälp med sitt liv.

Kan vara lite bladguld att sätta på Buddah

Eller lite enklare mer vardagliga saker.

Som lite läsk. Eller frukt. Eller kokosnötter.

Det blev också ett besök i en by. Denna gång kändes det än mer som riktigt genuint. Vi var 4 personer + guide som fick en rundvandring i byn. En av tanterna ville bli fotograferad med oss. Gubben fick INTE vara med på bilden.

Flytta på dig gubbjävel. Det här är mina Faranger!

Vi träffade fler av byns både män och kvinnor. Denna donna blev jag så betuttad i så jag tog henne med mig därifrån. Får nog åka med hela vägen till Värmskog tror jag.

Det var hatten jag föll för!

Blev också charmad av barnen. De ropade pappa och sprang efter mig. Vete faan vad jag gort.

Annars var turen bara penuts för oss.

En av de saker de odlar som ersättning för den vallmo som jag skrev om i tidigare inlägg.

Tack för turen i er trevliga by. Hej på er. 

Annat som charmar är staden Chiang Mai. Lugnt och fridfullt. Eller kanske inte jättelugnt då, men ändå mera fridfullt på nåt sätt än t.ex Phuket och Khao Lak.

Lite långt från byn vi var på känns det som. Lite andra prioriteringar.

Varav en del saker känns lite unkna för mig i vart fall.

Men det finns säkert många (några?) som uppskattar herrklubbar. Dricka konjak, röka cigarr och spela biljard. Fattas det nåt?

Och gatukonsten är ju fin förstås.

Har bokat om flyget hem till den 22 jan. Ser fram emot några dagar i Bankok som avslutning på resan.

En riktig gris

Så är vi då i Chiang Mai. Ligger i norra Thailand, inte jättelångt från gyllene triangeln.

Här är tempot ett helt annat än i Phuket. Och här är turisterna också en helt annan kategori. Inte så många ryssar. Fler gamla övervintrade hippies och backpackers. Och så några pensionärer förstås.

Dessa är dock inte turister utan är bofasta i en by uppe i bergen. De livnär sig på jordbruk, hantverk och att öppna byn för turister. 

De odlar en massa grönsaker, frukt och bär. Dessutom kaffe. Allt har sin grund i ett projekt som kungen startade för att ge bönderna i norr ett alternativ till att odla opium. Det har varit ett framgångsrikt projekt som de är stolta över. Om det odlas opium över huvud taget (sannolikt) så är det i väldigt liten skala.

Bättre då med arabica.

Och lite annat gojs.

Under ett hus i byn bodde det också en riktig bjässe. Han bar sig ganska grymt åt. En riktig gris faktiskt.

Frun hade fått den i bröllopsgåva.

Att jag inte tänkte på det när jag gifte mig!

Vi var också och kollade på minnesbyggnaderna efter kungen och drottningen. Kungen dog 2016 och drottningen dog under förra året. Det är typ två moderna pyramider (pagoder) som ligger uppe på Doi Inthanon (Thailands högsta topp)

Och en park till varje såklart. Fint var det. Undra om Karl-Gustav och Silvia kommer att få nåt liknande? 

Och en massa trappor som gick både uppåt och nedåt!

Häftigt var också en annan lite by. Om jag fattade det rätt så bor där flyktingar från Myanmar. Det var i och för sig inte därför jag blev fascinerad utan hur det såg ut.

De bodde i en fors! 

Hoppas att det inte blir översvämning, så att de måste fly igen.

Naturligtvis har vi också gjort en lite stadsvandring. Marknader är ju ett ständigt återkommande besöksmål (som vattenfall ungefär)

Vad gör man när man vill visa fler glasögon än man har huvuden till? Lager på lager förstås.

Att något kan te sig huvudlöst vet både ni och jag, men kroppslöst? Kanske nån som fått kroppen amputerad och sitter på nån slags maskin? Eller så hade hon bara kroppen under alla lotterna. Vad vet väl jag.

Och inte visste jag heller att Adidas har ett systerföretag! Det vet nog inte adidas heller. Eller så gör dom det men skiter i det.

Sweets! Kom och köp. Fast det är det aldrig någon som skriker. Eller ens viskar. De har inte tid. Måste kolla Tik Tok eller vad det nu är.

Ge faan i att sparka på duvorna, ungjävel. Ska prata med tomten så får du inga julklappar nästa år!