Det är tråkigt med högtidsbilder?

Den senaste veckan har gått i ett, precis som det så ofta gör på sen vår / tidig sommar. Jobbet och vardagen har pockat på uppmärksamhet i stort och smått. Men så helt plötsligt står en där på fredagen och inser att nu går den ena dottern ut mellanstadiet, och den andra går ut grundskolan. Sådana stunder blir jag lätt känslosam, och det där andra krafset känns inte lika viktigt längre.

Och så är det det där med att fotografera på sådana tillfällen. Dels är jag ambivalent till att se allt genom kameran där och då, och kanske missa en del av stunden. Dels vill jag bevara just den stunden. Och jag vill inte ha tråkiga bilder att se tillbaka på där det bara finns en massa människor uppställda på rad och ler. 

Det brukar bli lite smått kaos-artat och fotograferande från höften. Det får bli som det blir.