"Ta med kameran!" och "Vad tittar du på!?"

Inspirationen den senaste månaden till att fotografera har varit rekordlåg. En kombination av ihärdig kyla, en hel del jobb, fixande med en lägenhet vi skall lägga upp till försäljning, och örti husvisningar, har bidragit. 

Men i vanliga fall brukar fotografering vara en ventil för mig i sådana lägen. Ett sätt att komma ut, gå långsammare, och fokusera på någonting helt annat.
Så vad var det för skillnad nu? Jag vet faktiskt inte. 

Men jag kom att tänka på en video jag såg för ett tag sedan på youtube där en fotograf pratade om att vi alla hamnar där någon gång. Att man helt enkelt inte har lust att fotografera. Han hade två tips att tänka på. Det första var "ta med kameran". Han tryckte på behovet att ta bort bariären mot att fotografera. Med det sagt så MÅSTE man inte fota bara för att kameran är med, men barriäeren skall inte finnas där. Det andra han tryckte på var att fråga sig själv "Vad tittar du på?". Vanligtvis så blir man ju intresserad av en mängd olika saker under en vanlig dag. Man gillar en skugga, man ser en färg som sticker ut, det ryker snyggt från kaffekoppen. Det kan vara vad som. 

Så, kameran har fått åka med. Jag har börjat fundera på vad jag tittar på igen, och våren är på gång. Så nu hoppas jag på att fotograferandet kommer av sig självt snart igen.

Lena Holm 2026-03-08 20:51

Jag var på Naturfotofestivalen i Västerås i helgen och en av föredragshållarna var Sandra Linnell. Hon bor i en förort till Stockholm och har alltid kameran med sej. Många bilder hon visade hade hon tagit på parkeringen där hon bodde eller när hon körde för att hämta barn i skolan etc. Det var en tankeväckande kontrast till många av de djur och naturbilder som visades på festivalen. Jag gillar bilden på kanoterna som du visar och hägern på betongblocken.
Hälsningar Lena

Svar från christofferaffelin 2026-03-09 14:25

Tackar för kommentaren! Spännande input från naturfotofestivalen. Ibland sätter en nog käppar i hjulen för sig själv genom att leta efter det spektakulära. Och så missar man det som är precis framför näsan.