Morgon på orrmyren

Bilder på spelande orre är ju knappast något unikt. Internet översvämmas väl av sådana, och varje naturfotograf med självaktning har väl någon gång legat i ett gömsle och tagit sådana bilder.

Men för mig var det något nytt och spännande att ligga i den egenhändigt tillverkade kojan och osynlig betrakta ett naturens skådespel. Nog är det värt att kliva upp i halvtretiden, laga sig en matsäck och i becksvarta natten ge sig ut på myren.
Denna morgon var det dessutom dimma, så jag gick vilse direkt. Det tog mig en dryg timma att ta mig de 150-200 metrarna från bilen och ut till gömslet. Säkert hade jag passerat det på nära håll flera gånger innan jag med hjälp av Google Maps lokaliserade mig och kunde hitta kojan.

C:a kvart över fem landade orrana på myren, väste några gånger och satt sen tyst och stilla i en timme. Efter det  kom spelet i gång på riktigt. Två tuppar spelade på varsitt håll och någon gång ibland så sprang dom ihop bakom samma lilla tallbuske och gjorde små utfall mot varandra, som brottare som söker grepp på sin motståndare. Men inga allvarligare slagsmål. Efter varje kraftmätning gick dom åt varsitt håll och fortsatte spelet på egen hand.

Avståndet till tupparna var lite för långt och dimman lite för tjock för att jag skulle få riktigt bra bilder denna gång.

Strax efter kl. 9 försvinner orrarna med ett brak åt varsitt håll samtidigt som engrå skugga flyger in på scenen och slår ner i en torrtall. Det är duvhöken som har skrämt iväg orrarna. Den sitter där en stund och putsar fjädrarna innan den drar vidare.

Jag tror inte orrarna kommer tillbaka mer denna morron, så jag kryper lite frusen ut ur kojan och går tillbaka till bilen i god sikt.

Men jag återkommer och har jag tur så prickar jag in hönveckan. Då blir det nog mera fart.