Ingrid Lindebergs fotoblogg

Vardagliga betraktelser över fotograferandet, fotografier, att ställa ut och att göra fotoböcker.

Tillbaks till rötterna

Skolgård framför röd tegelbyggnad

Nytt år och nya erfarenheter väntar. För första gången ska mina foton från förorten möta människorna, barn- och ungdomskamrater, tidigare grannar och syskon till skolkompisar. Jag har tagit modet till mig och ska under januari månad visa min bildsvit "Där vi en gång var" på biblioteket i Alvik, en snabbspårvägshållplats från där jag växte upp.

Vissa av bilderna ställde jag ut på Fria fotografers filial, Planket, Galleri Movitz, Arbetets museum (Norrköping) och CFF 2019.  Men det är första gången jag får tillfälle att visa upp så många foton på en gång och att då få göra det på det som en gång var hemmaplan känns både kul och lite nervöst. Lite som mina föräldrar ofta sade, tänk på grannarna. Vad ska grannarna tycka? De få f d grannar som jag stött på förra året har varit mycket positiva. Stolta över att just vårt hörn av världen får strålkastarljuset på sig.

Jag är beredd på alla typer av reaktioner. Jag har inte ansträngt mig för att försköna eller förkonstliga bilderna. Bara tagit bilderna rakt av. I färg. Ibland blir det brutalt, ibland banalt. Men så finns där den skönlitterära texten och det som uppkommer hos betraktaren och läsaren i gapet mellan text och bild. Ska bli mycket intressant. Räknar med diskussioner. Kommer finnas på plats i biblioteket varje söndag kl. 13-15 för att träffa besökarna.

Plats: Alviks bibliotek, Gustavslundsvägen 26. T-bana: Alvik

Tid: 12 januari - 31 januari 2019

Vernissage: 12 januari kl.13-15

Program: 26 januari kl. 13-14

Postat 2020-01-05 15:47 | Läst 677 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Frågor på en utställning

Har just avslutat årets gemensamma utställning med mina kamrater i fotogruppen Fabel. Liksom förra året var vi på Galleri Movitz och besökarna var lika intresserade, kunniga och samtalsintresserade. I år fick jag en hel vägg i rummet längst in för att visa upp bilder ur två av mina bildsviter.

– Och hur många exponeringar är det där?
– ?
– Ja, hur många bilder tog du när du tog den bilden?
– Kanske 6-8.
Först efteråt kom jag på att det egentligen frågan handlade om var hur många sammanläggningar av bilder jag gjort för att åstadkomma den bild jag hängt upp på utställningen. Rätt svar är noll.
Andra frågade om jag tiltat bilden. Var jag stått i förhållande till bilden. För så raka stuprör kan man inte få. När jag berättar att jag beskurit bilden rätas frågetecknen ut.

En annan seriös besökare stod framför min bild av en fasad tagen i Mostar.
– De där husen, de har du väl lagt dit?
– Nej, svarade jag förvånat.
– Inte kullen heller. Det trodde jag, fortsatte mannen som intresserat granskade min bild på mycket nära håll.
– Oj, nej sådant kan jag inte. Jag kan inte bildbehandla, bekände jag.
– Aha, du har fotograferat analogt tidigare. Då förstår jag.

Det är bara att inse att jag mentalt inte frigjort mig från det analoga tänket. Då film var dyrt, bilden krävde eftertanke innan den togs och huvudmotivet för fotograferandet var att visa hur det verkligen såg ut. Noterar också att här på Fotosidan fanns alla olika sorters fotografiinriktningar utom Dokumentärfoto, men det är kanske jag som tittat för snabbt och missat något. Och även om det funnits en kryssruta också för dokumentärfotot, är det sådant jag håller på med när jag är på jakt efter tomrummen? Det som inte syns men finns där ändå?

Postat 2019-09-30 23:12 | Läst 788 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera