Nu får du fan ta dig i kragen!

Jag måste över den där osynliga gränsen, Jag måste ömsa skinn passera till andra sidan. Det jag pratar om är att jag måste ta mig i kragen. Älskar att fotografera över allt annat men endå låter jag kameran ligga hemma. Passerar ställen med bilen och ser ställen ur kanon vinklar fotografiskt sätt. Att fotografera människor är något jag vill börja med, sätt tusentals bra bilder på folk i vardagen det är då de blir bäst, Men av någon anledning är jag rädd för att de ska bli arga om de ser mig  fotografera dom. Som sagt har en massa trams för mig, Inbillningar bryr mig för mycket om hur folk uppfattar mig när jag kommer där med kameran, Kanske är det ett småstads fenomen. Nu är det dax att skita i vad folk tycker eller vad jag tror att de tycker, Nu är det dax att gå över till andra sidan som en ljudknall när man passerar ljudets hastighet, Att fotografera är en passion, en del av mig. Avslutar med en vår bild

/Simon

Bombus 2011-05-07 10:19

Småstadsfenomen? Icke! Själv bor jag i Stockholm, större än så kan det ju inte bli ;-)
och har samma tankegångar om hur andra uppfattar mig när jag kommer med kameran i handen eller när jag fotar (väldigt sällan människor eftersom jag precis som du är orolig inför reaktionen). Berätta vidare om hur livet blev efter kragtagningen.
/Johan

Besvara