Kristoffer Ljungberg
Min vän haren... igen
Det är ju lite långt hängande frukt förstås, men jag kan inte motstå frestelsen att ta lite foton när jag ser dom! :)
Mina vänner hararna
Det är inte utan att jag blir lite glad när jag ser hararna i området. Varje år är dom på samma plats och käkar gräs! Och den jobbiga fotografen envisas alltid med att ta några foton. Passade även på att spana in holkarna och se om någon kandiderar på ta över någon av dom. Just nu var det en Svartvit flugsnappare som spanade in ett par av dom, sen satt han ivrigt och sjöng på några grenar. Hoppas han hittar någon att flytta in med!
Mer damm på sensorn nu än innan!
När jag köpte min Sony A7IV så såg jag väldigt mycket fram emot att kunna stänga slutaren när kameran stängs av. Smidigt när man byter objektiv i fält. Jag tänkte att det skulle göra susen! Och det gör det kanske. Men fan om jag inte får mer damm på sensorn nu än på min A7 III. Den enda skillnaden jag kan komma på är att jag nu också äger ett zoom-objektiv (24-70 Sigma) som inte har intern zoom. Drar jag in massa damm när jag använder zoomen måntro? Sjukt störigt i alla fall. Får blåsbälga bort hela tiden tycker jag.
I övrigt har jag varit rätt oinspirerad fotomässigt. Tog ett foto från kontoret imorse. Det är väl det. :D
Motivation, inspiration, självkänsla och självkritik
Känns som jag är i någon slags fotosvacka. Inspirationen och motivationen tryter. Igen? Som vanligt? Känns som den gör det både nu och då. Ibland tycker jag alla foton jag tar är skit, så då tappar jag lusten lite. Vilket är synd. Varför ska jag ha såna oerhörda krav på mig själv att leverera? Jag är så mån om att folk ska tycka att jag är en duktig fotograf. Att jag tar snygga bilder! Jag låter det styra lite vad jag lägger upp. Och visst, ambitionen är ju att ta så snygga foton jag kan! Men ibland kan man väl bara få lägga upp lite foton man tagit den dagen? För att berätta vad man gjort. Äh.
Sen det här med inspirationen. Ja, det är ju vad det är. Jag antar att alla har lite brist på det ibland. Vad är botemedlet då? Bara dra ut i alla fall och fota ändå? Det låter så lätt i teorin! Men att faktiskt orka masa sig ut när allt känns så hopplöst är fan lättare sagt än gjort. I alla fall för mig.
Och motivationen. Samma sak där. Vad är syftet? Vad är poängen? Ska det bara vara ett evigt fotande utan något mål? Utan någon egentlig mening? Jag vet att jag pratat om det förut också. Mening, mål, syfte.
Jag kanske bara ska släppa allt och fota allt som kommer i min väg. Och skita i om någon tycker fotona är bra överhuvudtaget. Kan man nå dit?
Och förresten, det här med att försöka motivera sig genom att köpa prylar - DET FUNGERAR INTE! ;D Jag försöker lura mig själv att det skulle ge någon slags ökad lust, men jag vettefan alltså.
Här kommer lite foton från dagens lilla sväng i Lindö osv.
Ågelsjön runt
Igår blev det en promenix runt Ågelsjön. Hade med mig mitt Sigma 24-70. Fan, det är snudd på att man borde köpt den där 28-45 f/1.8. En vacker dag kanske dom lyckas skapa en 24-50 f/1.8, det hade känts något bättre. Men storleken kanske hade blivit lite väl? 28-45an är ju rätt stor redan nu.




























