Det ska inte bli någon vana!

Att blogga en gång vart annat år det ska inte bli någon vana. Nä, jag måste åter igen försöka ta mig i kragen, om inte annat för att själv ha något att se tillbaka på.

Att jag inte bloggat beror delvis på att jag tycker jag fastnat i fotograferandet. Det vill gärna bli fåglar och jag tycker inte jag får fram de bilder jag vill.
I stort sett varje dag tar jag på mig min gamla och trasiga täckjacka, fula mössan och de stora klumpiga stövlarna, och naturligtvis är kameran och hunden med. Jag hamnar ofta på samma plats och det är lätt att det blir samma gren i samma gran... men det är ju sååå kul! Men i slutändan känner jag ändå att jag vill få nåt annat. Det kanske kommer. Några små utflykter blir det ju också ibland. Men jag tror jag börjar bli väldigt bekväm och det kanske ine är så bra för kreativiteten.
Hur som så flaxar det bra i datorn och att gå genom dessa två år blir drygt så jag tar med några bilder här från januari och några från de senaste dagarna.

Vissa fågelarter kan jag önska mig mer än andra. Till exempel den lilla Kungsfågeln. I höstas träffade jag på kanske 10 st på vår semester i Lofsdalen. Vilken lycka trots att jag inte fick någon bra bild på dem. Desto gladare blev jag denna vinter då det plötsligt dök upp en ensam Kungsfågel i vår trädgård. Den är här dagligen, oftast i våra gamla och stora granar. Trots det har jag inte lyckats få så många skarpa bilder på den då den ständigt är i rörelse. Har aldrig någonsin sett sån rörlig liten krabat till fågel. Söt är den.

Här har den smyckat sig med ispärlor på stjärtfjädrarna.
.

Här i granen där den oftast letar mat.
.

Gråsiskorna har bestämt sig för att ta hit hela släkten... jag överdriver inte om jag säger att de är minst 60 st. Roliga att studera när de ständigt packar i sig frön.

Lite lik sidensvansarna är dom när de ofta bråkar om maten på liknande sätt. Kul att fota då  och det blir oftast oskarpa flaxbilder.

Liten trött Gråsiska efter dagens slit med maten.
.

Även Gulsparvarna är många i vinter och roliga att fota speciellt under den korta tid det fanns snö på grenarna.

Här sitter den vackra Gulsparven i ett "blurr" av mjuk snö.
.

Så igår kom mina absoluta fotofavoriter, Sidensvansarna. Som tur var hade jag rönnbär i frysen för att riktigt fjäska för dem och hålla dem kvar. Sedan gick det raskt åt 8 äpplen och maken fick lov att köpa med sig när han åkte från jobbet för de är ett gäng på mellan 15-30 st..
Idag var de tillbaka och jag hoppas de stannar tills de ska vidare norrut.
Följande bilder är superfärska.

Jag hoppas fortsättningsvis att jag får lite inspiration att skriva oftare här och att en och annan bild laddas upp.... och det är ju snart vår.
Tack för att Du tittade in här och ha det gott.
/Lena

(PS Klicka gärna upp bilderna)

Pilgrimsfalk och andra rovisar.

Pippi på fåglar denna årstid är inte lätt. Det drar och suger av längtan att vara ute, ute och ute. Att sitta, stå, gå, vänta, längta och åter vänta på fåglar av arter man inte har eller som man vill uppleva igen... det ger mig såååå mycket. Igår, måndag, åkte jag till "min" Bysjön. Minst två besök i veckan om vädret tillåter blir det. Nu sken solen och av en annan fågelskådare och fotograf fick jag tipset att ställa mig någon hundra meter längre bort än jag brukat göra.
I sjön som jag passerade denna dag verkade allt mycket  lugnt så jag fortsatte till min nya plats. Ganska direkt kom Ormvråkarna, tror de var tre stycken. De flög så högt att jag lät dem vara. Innan de lugnat sig och satt sig i skogen så dök herr Brun kärrhök upp.

Här har jag tagit i med mörkt och ljust för att få fram fågeln.

Kärrhöken hade en härlig uppvisning ganska lång stund. Den kom nära, den kom lågt, den kom högt. Cirklade runt de små åkrarna intill sjön.

Efter en stund gav den upp utan byte, då dök även Fru Brun kärrhök upp och de flög iväg för att sätta sig bland vassen längre bort.

Jag hann inte mer än dra en glädjens suck då det skymtade till och den Blå kärrhöken dök plötsligt upp.  Den är ju inte lika vanlig hos mig och den har jag velat se. Nu visste jag inte riktigt säkert vad detta var förrän jag kom hem... så först förhoppning och sen glädje att ha fått den. Visserligen ingen bra bild, men i bloggen tycker jag det kan vara ok att visa "dåliga" bilder. Jag fick den i alla fall. ;)

Måndagen var tidvis mkt solig och det var jobbigt att titta uppåt mot ljusa himlen. Plötsligt kom ett par fåglar och flög mycket snabbt. Jag hann få dem i siktet och jag trodde jag fotade Tornfalkarna som finns där. Men ju mer jag försökte titta på skärmen efteråt så stämde det inte riktigt...

Inte förrän jag kom hem och kunde fråga på Facebooks Artbestämning så vågade jag tro det jag anat. Jag hade fotat en eller möjligen två Pilgrimsfalkar. Bara en fågelnörd kan förstå känslan av detta. Så lycklig man kan bli av en pippi på minneskortet även om kvalitén inte är den bästa.

Ganska snabbt försvann falkarna och kanske är det enda gången jag får uppleva dem. Men glad är jag.

Jag minns inte om det var före eller efter att jag gått till vindskyddet för att äta min macka men jag upplevde det som att ganska snart dök Fjällvråken upp... den vackra. Den har jag haft lyckan att se och fota flera gånger. Men vid denna platsen kom den närmare och flög runt varv efter varv...

Den var nära att sätta sig i ett träd flera gånger men såg ju mig och den var nog inte riktigt säker. Det kändes nästan som den hade uppvisning för mig. Så många bilder jag fick.

Till slut flög den bort och satte sig bland ungbjörkarna en bit bort.

Som sällskap nästan hela tiden hade jag denna söta Sävsparv. Denna hane satt och spelade för mig och nog allra mest till sin fru som satt i buskarna intill.

En sån härlig eftermiddag. Som jag önskar att många kunde få ha motsvarigheten till sådana här dagar och slippa allt elände som finns. Det är ett privilegium att få ha det så bra.

I morgon om allt går enligt planerna så blir det ett besök vid min sjö igen och då ska min fotokompis vara med... och jag hoppas att hon får falken och även kanske örnen som brukar flyga där. Men då får hon träna upp sitt tålamod lite grann.

Klicka gärna upp bilderna.

Tack för att du tittade in och ha en bra kväll och morgondag.
/Lena

Blåsippedag...

blev det idag. Jag kryper inte gärna med kameran men ibland går det inte att låta bli. Dels finns det åttbeningar i gräset och ja... det är ju anledning nog men litet hinder är också mina ömmande muskler och leder. Spindlarna har jag i tankarna hela tiden, men värken försvinner så fort jag tar kameran i handen och beger mig ut i naturen. Mestadels fotar jag fåglar men nu är Blåsipporna på gång och så glad jag blir av detta första som vaknar nere bland gamla löv, nerfallna tallkvistar och gammalt gräs. Det är morgon hos livet i naturen som har sovit och börjar gnugga bort sömnen från det som vill krypa upp ur täcket. 
Det var inte så många sippor ännu men nu vet jag att de är på gång.

Klicka gärna upp bilderna för bättre kvalitet.

Tack för att Du tittade in och ha en fortsatt bra kväll.
/Lena

Dagen till ära...

... får det bli tre honor. Eller kan man kalla fåglar för damer eller kvinnor. Kanske Fru eller Fröken. Kanske precis som man vill.
Oftast är ju hanfåglarna de som är grannast... fast bland oss människor tycker jag nog att vi kvinnor oftare har granna kläder och smink. Med alla varianter finns och inget är eller får vara rätt eller fel.
Hur som så tror jag kvinnodagen behövs i ett vidare perspektiv och jag är inte såååå mycket politiskt engagerad, eller jag är ganska nöjd med min situation som kvinna.

Bland fotografer och särskilt när det gäller fågelskådning eller fågelfoto så tycker jag mig stöta på mest män. Själv orkar jag inte bära den utrustning som männen bär på så som tubkikare, fullformatskameror och tunga objektiv med fast brännvidd... och därtill ett stativ. Men alla karlar jag träffat på under mina "fågelturer" är så trevliga och hjälpsamma.
Men vi kvinnor måste nog våga lite mer, tro på oss själva lite mer, och våga tycka att vi är duktiga. Det är något jag jobbar på.

Så länge får dessa tre honfåglar symbolisera denna dag. Vackra, granna, starka och beslutsamma.

Fröken Gräsand!

Fru Bergfink!

Tant Domherre!

Önskar alla en fortsatt bra dag och kväll....
( och till dig som inte vet så blir det mycket bättre att klicka upp bilderna.)

/Lena

Oj, det var på tiden...

Har varit trögt med bloggandet... men inte fotandet. Däremot så har "framkallning" och redigering gått trögt... Jag har blivit tillfrågad om att ställa ut mina bilder på vårt församlingshem, Birgittagården.
För första gången så ska jag visa mina foton, och jag har varit så självupptagen, ja det kan man nästan säga, med att fixa presentation, bildtexter och prissättning. Fy så svårt. Men nu hänger de där mina 17 tavlor som jag låtit göra som canvastavlor. De ska få hänga där hela mars och jag ska dit för att presentera mig och tavlorna på Torsdag då det är sopplunch där. Då brukar det vara mycket folk så det ska bli spännande och lite nervöst. Bara fåglar har jag gjort. Det kommer säkert mera om detta.

Det har blivit en del fågelfotande och mest på en kråka som är relativt orädd. Men de är vackra. Den kommer och äter varje dag och bryr sig inte speciellt mycket om mig. Däremot är mina hundar rejält arg på kråkor, medans andra fåglar går bra, men just grå kråkor får inte vara i vår trädgård.

Ganska vacker där bakom granriset. Det var snö på grenarna som tyngde ner dem så jag fick leta ett hål att fota genom.

Grenarna blev som en inramning av kråkan... och jag tycker det är en vacker fågel... utom när den försöker ta Starens ungar på försommaren.

En brusig bild som jag "slätat ut"

Trots mitt stök med utställning så var jag tvungen bege mig till en matning drygt en mil hemifrån för att hitta några andra fåglar. Det första som mötte mig var en hel flock kråkor, men efter en stund kom den lilla söta Stjärtmesen.

Visst jag har hackspett hemma, men vid denna matning är de minst femst. Den här kikade på mig tyckte nog jag var en konstig krumelur.

Senare under månaden var Ing-Marie lika uttråkad som jag var och hon hämtade mig och vi åkte till "min" sjö. Där fick vi träffa den grannaste av alla. Domherren.

Nu hoppas jag att stressen lägger sig och att jag hinner läsa era bloggar och se på era bilder.
Lite mapp rensning ska jag också syssla med... tror jag.

(Och kom ihåg att bilderna blir mycket bättre om Du klickar upp dem.)

Ha det så bra och tack för att Du tittade in här.
/Lena