Frukttjuvar eller matgäster?

I helgen som var kom solen… och våren. Man har knappt tid att tömma kamerans innehåll och än mindre att ”ta reda på” det. Fåglarna är vårystra och speciellt sidensvansarna vill äta äpplen och päron. Men så är det ju Kurre och Kurrelina. De vågar sig inte alltid nära när jag är ute, och speciellt min ena hund Ludde jagar dem gärna.

Men i lördags kom ekorren eller ekorrarna och öppet visade sin förtjusning för frukten jag lägger ut. Vet inte vem av dem, för jag har tre stycken här varje vinter.

De ser ju ut som en tjuv när de skyndar sig att ta äpplet, skyndar sig att äta lite innan de drar iväg och gömmer det någonstans bland granarna.

Ibland kan jag se frukt fastklämda i grenklykor… och då är det sidensvansarna som äter av Kurres frukt.

Ja det går åt en del frukt varje dag. Mellan 6-10 frukter. Det mesta har jag köpt, och det gör jag så gärna, men har ibland hunnit på att få kasserad frukt från butikerna.

 Tror nog att jag vill kalla ekorrarna för ”matgäster” istället för ”mattjuvar”.

Tack för att du besökte min blogg. Klicka gärna upp bilderna.

/Lena

Här har hon siktat på ett av äpplena som finns på rad längs staketet.

Så, bästa att skynda sig...

... vända det rätt...

... smaska lite, mmmm sött å gott...

... bäst att sätta sig lite i skuggan för att inte synas så bra.

Tio minuter senare i ett träd och ett annat äpple. Vet inte om det är samma "korre".

Men... vad händer. Tappar äpplet och ser riktigt snopen ut.

Lite kiv bland äpplena, men de är inte så aggressiva som de ser ut. Sekunden senare äter de på samma frukt.

Sidensvansarnas ankomst.

Som jag önskat mig Sidensvansar i trädgården… i flera år. Så plötsligt finns dom här. Först två, sen tre, sen sju och till sist ett trettiotal.
Av den anledningen har jag inte haft tid eller lust att blogga. Mycket av min tid har gått åt att stå ute med kameran för att bara iakttaga, njuta och fotografera de  underbara fåglarna. Tror de slår allt i fågelväg hittills då de bjudit på sig på alla sätt och vis.          Det har gått åt några kilo äpplen och päron, och tänk vilken tur att jag frös in en kasse med rönnbär utifall att. Kanske kände de på sig det och kom denna februari. En lite unik individ var det också med som hade en ljust blond tofs. De har varit här en hel månad och varje morgon har jag minst tre stycken som väntar på mig när jag kommer ut med frukten.

Ja, jo jag vet att jag har fått pippi på fåglar och det är inget jag vill bli av med.

Tack för att Du tittade in.

/Lena

(Klick gärna upp bilderna)

Vintern är här...

... och nu har landskapet fått ett snötäcke och det gör så stor skillnad då snön lyser upp även en grå dag. Solen har tittat fram då och då, snön har fallit i lätta flingor i solens strålar. Ja, både humöret och alla snökristaller har lysts upp.

Det har varit underbara dagar med riktigt hyfsad temperatur som legat ganska konstant runt 7-12 minusgrader.
Det är svårt att fota i snö tycker jag, men jag kan ju ändå inte låta bli. Älskar snö och is men även gulsparvarna har varit föremål för min jakt med kameran. Nu hoppas jag så på någon bra dag att ta sig ut i skogen. Bilderna jag lägger ut nu är alla tagna hemma runt huset. Det får duga just nu.

Klicka gärna upp bilderna och Tack för att Du tittade in.

/Lena

När jag tittar mot ladugården så gör sig snöfallet riktigt vackert. Riktiga "julflingor" någon vecka för sent.

När solens  strålar lyser genom frostiga kvarlämnade rönnbär är det svårt att låta bli avtryckaren.

I äppelträdet syns det som att Gulsparven sitter och funderar över dagens sökande efter mat.

I den snöiga granen sitter en annan...

... och det är hit de vill. Gulsparvarna kom först en, sen var de två och nu är de många. De gillar uppenbarligen havre och av de fåglar jag har så är de ganska ensamma om det.

Så är jag ju tvungen att göra en liten djupdykning i kärven.

Mellan bergstallarnas toppar kan jag se ut över ett snöigt och frostigt landskap. Inte jättemycket snö, men det räcker.

Innan solen gör kväller så bjuder den på ett vackert ljus som instinktivt får mig att "trycka av" innan jag går in och tömmer min kamera till hårddisken.

Sol och snö men ingen bil…

… ja man kan ju inte få allt.  Att vara utan bil när man bor på landet, och vanligtvis är van att ta sig dit man vill när man vill, kan göra att man känner sig aningen rastlös. Men faktum är att det är ganska skönt. Då tycker jag att det har varit mycket jobbigare med det gråväder som jag tycker varat i evigheter. Idag sken äntligen solen och snön kom för några dagar sedan lyser upp i naturen.
Så nu har jag passat på att testa min nya kamera. Men det ena ger eller tar det andra. För att kunna se min raw-filer från nya Nikon D7100 blev jag tvungen att köpa Lightroom, vilket säkert är bra när man nån gång kommer på hur det fungerar. Så dessa bilder är inte de bästa bilder utan jag räknar dem som testbilder… tror jag. 

Som vanligt är det mest fåglar som fastnar på mina bilder.

Glöm inte att "Klicka Upp" bilderna.

Ha det så bra alla Ni som tittat in.
/Lena

"Vinterfrukt" kan man ju säga att de kvarglömda sommarfrukterna blivit.



Blåmesen är en av de sötaste.


Talltitan  är en liten kvick krabat.

 Gulsparven är nu bekantskap här hemma och den håller sig helst i granen.

Gråa och solfattiga dagar...

...upplever jag att det mest varit den gångna veckan. Även om fotoljuset varit allt annat än bra så är i alla fall jag en sån som ändå måste gå och lufta kameran. Trots det dåliga ljuset måste jag avfyra några skott och hoppas på det bästa.

Att stå och vänta, eller hoppas på, att en speciell fågel skall dyka upp är inget problem trots snö, blåst och kyla.
För det mesta dyker den speciella fågeln, vad det nu kan vara, aldrig upp och jag får nöja mig med någon talgoxe. Men de är så vackra så det gör ingenting.

 För övrigt ”jobbar” jag med att komma igång här på Fotosidan, det har går lite trögt men jag försöker och kanske får jag till något album de närmsta dagarna.

Tack för titten
/Lena

 
Kråkor är vackra och så kloka.

En talgoxe såg ut att mysa i morgonsolen... i väntan på snön kanske.

En dimmig morgon syns kyrkan så vacker.

Fidde, en av min två Shelties. Här myser han i årets första snö(o)väder. De blir alltid busiga när det kommer nysnö.

Idag lovades det lite solglimtar, men de lyste med sin frånvaro. Istället flög det snö och här poserar en talgoxe med en näbb full av smör.