Tillbaka i ån

Så kom den då, den fina Strömstaren. Långt därborta, en liten stund, innan den flög iväg. Isen har blivit snösörja och snön har blivit vatten som inte hittade nån plats att rinna bort till. 

...

Mera snö

Inte långt, men länge, blev det utmed ån idag. Snö upp till knäna och spåra i den djupa snön. Det tog sin lilla tid.

Min lilla vilobänk var upptagen av snö som fick ligga kvar. Vackert med de orörda drivorna.

Lite hoppfullt med istappar. Våren kommer nog.....

..............

Vitt överallt

Samma promenad, alltid olika

Grågås med effektfullt rött, med "fötterna" i snön

Gick ut och hämtade lite färg

Lite rött i det vita

......

Det blev kallt

Från vår till vinter över en natt.  -12° idag . Jag bjuder på den bild jag själv gillar mest från gårdagen.

Vi alla gillar så olika bilder. En del vill ha superskarpa, andra vill ha den perfekta kompositionen. Jag vet inte riktigt vad som är mina egna kriterier. Förmodligen något helt annat. Jag tycker jag tog bättre bilder förr, men försöker väl hitta det som säger något både om mig och det som visar vad jag ser med kameran.

Jag är ingen perfektionist, jag komponerar bilden i datorn. Kanske jag upptäcker en detalj, som här som jag fastnade för. Något jag inte såg när jag tog bilden. 

Det får vara allt för nu. Önskar alla en fin vinterdag.

Gammal bild och tanke

I början när jag fotograferade hittade jag ofta tankar och texter i och till mina bilder. Därav namnet på denna bloggen som jag startade för många år sedan. Alltid något som berörde mig. Så är det nog fortfarande, men glömmer att skriva ner det som kommer. Jag tänkte bjuda på en gammal bild och gammal text här. Vad man tolkar in i texten är ju helt upp till läsaren, men jag kommer fortfarande ihåg känslan när jag hittade mitt halsband.

 Vad tänker du?

Jag ville trä ett smycke

Jag ville trä ett smycke av naturens pärlor

men pärlorna försvann i mina händer

jag ville fånga det naturen gjort

känna de glasklara pärlorna

men allt gick sönder

jag ville hålla dem

spara dem

bara en kort minut

Jag ville att något skulle stanna kvar hos mig

men naturen ger

och tar genast tillbaka sina skatter

När jag funnit mina skatter och griper tag

försvinner de spårlöst i min hand

Det är bara mitt öga som får se

jag får inte känna 

inte beröra

bara vara nära och se.

Text:  Lola Gren

.......