Rågsved min förort

Rågsved

Det var en plats där jag växte upp,

livet var enkelt men tufft ibland.

Betonghus, centrum, allt de där formade mej mer än jag förstod.

Tunnelbanans dån, skratten i porten, höghus som reste sig som min barndoms horisont.

Vi lekte bland skuggor och ljus, hoppades och drömde,

visste inget om världen, men världen fanns där, i varje blick i varje portuppgång.

En kopp kaffe och en tystnad som sällskap

Hans händer vilar under bordet, som han söker  tröst i värmen. En gånga var det en plats för samtal och skratt, nu är det bara ljudet av skedar mot porslin och avlägsna röster. Han ser den tomma stolen mittemot och nickar som någon  fortfarande satt där.

Bara minnen består

Inne i huset ekar rummen tomma, med trasiga möbler och damm som lagt sig som en tjock filt över golven.

En svag lukt av fukt och förfall fyller luften. Spår av tidigare liv finns kvar – en ensam sko, en bleknad tidning eller en barnteckning på en vägg.

Varje knarrande golvbräda och varje skugga berättar om det liv som en gång fyllde platsen, nu endast ett minne fångat i tystnaden.

Skarpnäcks loppet

Skarpnäcksloppet slutet på sextio talet eller början på sjuttiotalet

Kameran var en Pentax ME

Att beskriva glädjen av att hitta en gammal analog filmrulle kan vara som att återupptäcka en förlorad skatt, en länk till det förflutna.

"Det är som att öppna ett fönster till en annan tid. En dammig låda, en gömd vrå, och där, mitt bland minnen och gamla papper, ligger den – en analog filmrulle. Det är som att hålla historien i handen, en tyst dokumentation av bortglömda stunder, ljus och skuggor som dansade framför linsen för länge sedan. Spänningen byggs upp när tankarna börjar vandra: vad finns på den? Är det barndomens somrar, en kär gammal vän, eller ett ögonblick fångat i flykten? Glädjen bubblar fram, inte bara över själva rullen, utan över löftet om att dessa dolda bilder snart ska väckas till liv igen, en viskning från en tid då bilderna hade tyngd och ögonblicken sattes i rörelse med omsorg och eftertanke."

Det är en känsla av nostalgi, en påminnelse om filmens taktila kvalitet och en resa tillbaka till den tid då varje bildruta var genomtänkt och dyrbar.

Hötorgets tunnelbanestation 2024 09 30

Trots det slitna, så har stationen en viss charm som inte går att förneka.