Betraktelser

När jag betraktar bilden på henne drar något i bröstet - en mjuk sorg, ett vemod.

Vatten vatten

Gårdagen blev ett besök till Norrköping. En lite gråmulen dag som dock bjöd på lite foto.

Rågsved min förort

Rågsved

Det var en plats där jag växte upp,

livet var enkelt men tufft ibland.

Betonghus, centrum, allt de där formade mej mer än jag förstod.

Tunnelbanans dån, skratten i porten, höghus som reste sig som min barndoms horisont.

Vi lekte bland skuggor och ljus, hoppades och drömde,

visste inget om världen, men världen fanns där, i varje blick i varje portuppgång.

En kopp kaffe och en tystnad som sällskap

Hans händer vilar under bordet, som han söker  tröst i värmen. En gånga var det en plats för samtal och skratt, nu är det bara ljudet av skedar mot porslin och avlägsna röster. Han ser den tomma stolen mittemot och nickar som någon  fortfarande satt där.

Bara minnen består

Inne i huset ekar rummen tomma, med trasiga möbler och damm som lagt sig som en tjock filt över golven.

En svag lukt av fukt och förfall fyller luften. Spår av tidigare liv finns kvar – en ensam sko, en bleknad tidning eller en barnteckning på en vägg.

Varje knarrande golvbräda och varje skugga berättar om det liv som en gång fyllde platsen, nu endast ett minne fångat i tystnaden.