Se Sundbyberg och sedan dö?

I går den 12/7-11 Så bestämde jag mej för att åka till Sundbyberg och se vad som hänt sedan sist. Och det var inte direkt igår som jag gästade "sumpan" som det kallas i folkmun. Sundbybergs är som en stad i staden. Redan när jag stiger av pendeln så verkar allt så mycket lugnare, men det var bara ett beskedligt lugn. Nu ska tvärbanan bli en del av sumpan och genast med den så ändras stadsmiljön.Jag blir lite förvirrad över hur man ska ta sig fram och får leta mig fram mellan alla avstängningarna. Letar mig fram och får några bilder med mig hem.

Börjar i färg och slutar med sv/v

Ett spännade ljus lockar mig att följa efter.

Vid ingången mot Sundbybergs station ser jag ett tilltänkt objekt. Container staplade på varandra i en lång rad.

Kliver av vid Älvjö station, där det också det skall byggas om.

Den här turen gav lite mersmak utav vad Stockholms närområden har att erbjuda.

Oförklarliga upplevelser eller?

Satt och kikade på bilder tagna under en tur för snart ett år sedan då jag hajde till. Eftersom bilden i och för sig inte var någon höjdare så hamnade den ibland övriga ointressanta objekt tills nu. Nu när jag satte mig ned för att kolla igenom de ointressanta objekten fastnade jag direkt för en bild. Döm av min förvåning när jag ser tre ansikten framför mig eller, ser jag det som jag kanske bara vill se?                                                                                                                                                 På planket ovanför maskinen, till höger om den vita kabeln.                                        Bör ses förstorad.    

Döm själva.

En regntung midsommardag vid Slussen.

Vad göra en midsommardag om inte passa på att åka in till Slussen. Ett nästan folktomt Slussen möter mig. Några tappra skälar trotsar dock de regntunga skyarna.

Mötts av ett underbart leende från kvinnan när jag kommer upp från rulltrapan vid Hökensgata.

På spaning efter något ätbart kom han flygande ljudlöst .

Några sista solstrålar letar sig ner från alltmer regntunga molnen.

Regnropparna börjar så saktligen falla i ökad takt. Drar mig in under tak av söderleden.

Medan en del söker skydd från vätan..

bryr sig en del inte ett skvatt om det kommer en regnskur.

Och inte går vi upp dit!

Med ett mer ihållande regn, så blev det inte mer.

Spåren av människor i det nedlagda och bortglömda.

Så äntligen blevdet av. Snart ett har gått utan att jag kommit iväg för att spinna vidare på ett intresse som legat mig varm om hjärtat. Ett intresse för det som är nedlagt,bortglömt och där man kan ana livet som pågick. Snart kan vi inte ens ana livet som pågick. Ett foto blir det som vi kan ta ett steg tillbaks i vår historia.

Resan för dagen, var att se vad det blivit av de gamla tegelbruken som  vi besökt vid ett tidigare tillfälle. Tegelskorstenarna står där ännu kvar som ett utropstecken över grantopparna. Förfallet blir påtalande från år till år. Den senaste vintern har gått hårt åt de gamla bruken och inte blir det bättre med uteblivit underhåll. Snart är det bara en tidsfråga att man tvingas riva pga rasrisk.

Allt är inte rasrisk benäget. Efter mycket letande och en stor hjälp av folk på trakten kunde vi till slut hitta den gamla kalkbruksruinen.

Till stor glädje fann vi att det var relativt orört och hoppas att så få bli.

De gamla skottkärrorna står där prydligt uppställda , som det vore efter ett avlutat arbetspass.

I en byggnad intill kalkbrottet står fortfarande en tippvagn. För denna byggnad år nog slutet nära.

Med dessa bilder och funderingar i bakfikan gick resan mot storstaden igen.

Fler bilder finns från mitt besök i albumet "kalkbruket"

Ha en bra midsommar!

En grön oas i storstan.

Norr om Årstaviken ligger ett koloniområde, nedanför Södersjukhuset. Jag tror att det Eriksdalslunden. En idyll som jag hoppas består, men inget går säkert i dagens exploaterings framfart.

Söder om Stockholm planerar Sthl kommun att riva ett åttiotal kolonistugor från 1930-talet. Ett dystert besked, men ingen blir dock förvånad. I ett yttrande har Sthlm stadsmuseum påtalat dess stora kulturhistoriska värde och att de bör bevaras.

Vad är den enskilda människan yttran värd?