En söndagspromenad på Ängsö

Några minuter från parkeringsplatsen finns trollskogen

En bäck som letar sig fram mot Mälaren

En liten blomma sticker ut bland alla höstfärger

Några kvarlämnade kantareller vid grillplatsen

Disigt men ändå fint ljus vid vattnet

Ett träd som fallit för tidens tand

Ett annat träd ståtar med sin krona

En liten badstrand i höstskrud 

Det finns fasta grillplatser men någon har nog tänkt sig att elda direkt på klipporna men kommit på andra tankar

Denna natursköna plats heter Ängsö och är ett naturreservat mellan Västerås och Enköping. Det finns flera fina vandringsleder och Ängsö lämpar sig för besök både vinter, sommar och vår ... men även i november.

Hanhalsholme ett halvår senare

För sex månader sedan i början av januari tog jag en fotopromenad på
Hanhalsholme som ligger i Kungsbackafjorden

Nu hade jag möjlighet att komma tillbaka ett halvår senare och fånga
skillnaderna

Varje årstid har sin egen charm med sin mer eller mindre svårfångade
skönhet

Men kanske är det just det faktum att vi får uppleva att årstiderna växlar som ger en extra krydda

Det finns en fascination i skillnaderna som är lika betydande som njutningen av respektive årstid

Förr fans här en borg (Hunehals borg) som utgjorde dåvarande Danmarks nordliga utpost mot Norge. Men detta var på 1200 och 1300-talet

 Nu är det betesmark för fåren 

I vintras var jag helt ensam och det var tyst och stilla

Nu var det lite aktivitet vid badplatsen

Då fanns det bara spår av en räv som trippat i den annars på de flesta ställen orörda snön

Nu fanns det många spår av människor som ätit, druckit, grillat och njutit av solen.  Nu var det också många ljud av insekter, fåglar, båtar och badande människor men det
var en väldigt rofylld och behaglig ljudbild.

Men det var lika bedårande utsikt både då och nu

Mitt förra besök avslutades på ett oväntat sätt. Jag blev plötsligt utsatt för en pulshöjande upplevelse

Just när jag fotograferade isen som formerade sig utför berget hördes ett gällt skällande från buskaget i diket alldeles framför fötterna. Jag hoppade till av förvåning och skyndade därifrån. Insåg då att det måste vara räven vars fotspår jag följt som ville markera sitt missnöje med min närvaro

På den platsen var det nu fridfullt, varmt och grönskande vackert.

Skillnaden mellan det tysta vinterlandskapet och den ilsket skällande räven var betydande och gjorde en skillnad i min sinnesstämning då,
men är nu en kul incident att  minnas.

En snöklocka i midsommartid

I höstas klippte jag ned ett spretande och risigt buskträd till en oansenlig buske lagom stor för att bära en liten ljusslinga till 1:a advent. Den fungerade alldeles utmärkt till att bära upp en liten julbelysning men jag var orolig för hur den skulle klara den tuffa "sågningen".

Men från mitten av juni i år har den överträffat sig själv i att blomma upp.

En bedårande blomprakt som får mig att plocka fram kameran och dessutom bli nyfiken på vad växten heter.

Det hade nyss regnat en liten skur och ett nytt hårdare regn började torna upp sig medan jag fotograferade.

Jag tror att kameran är vädertätad men vet inte hur det är med objektivet. Jag får lite bråttom när åskan mullrar och ljudet från ett hagelregn växer sig starkare från den intilliggande skogen. 

Jag utgick i från att det var någon form av Jasmine och tog mig hastigt in i huset och letade på Internet efter namnet på just denna typ. Efter några sökningar tror jag dock att detta är ett exemplar av Schersmin (Philadelphus Snowbelle) som brukar färväxlas med Jasmine. Bl.a. tror man att Evert Taube i "Dansen på Sunnanö" egentligen syftar på just Schersmine i versen " doft av syrener och jasmine i pansionatets sal". Så jag är i gott sällskap när det gäller förväxlingen. 

Nåväl den är vacker och den doftar väldigt gott och i höst skall jag beskära den med gott samvete. En växt som kallas Snowbelle har förmodligen inget emot att vara bärare av elektrisk julstämning. Jag kan även tänka mig att nynna på Jingelbell både när jag beskär och när jag sätter upp adventsbelysningen.

Det är väl bara ca 5 månader kvar.  

Vårtecken på västkusten

I helgen lämnade vi snökaoset i mälardalen för att vistas några dagar i norra Halland. Det var en äventyrlig bilfärd och väglaget gjorde att den tog några timmer längre än vanligt.
Väl framme överraskades vi av att hitta några första tecken på att våren närmar sig.

  Panorama 

Här kommer snart att ligga båtar

Isen smälter i solskenet

Isen bryts sönder

Badplatsen är redo

Skatorna är aktiva för att hitta byggmaterial

Och det har redan kommit knoppar på Rhododendron.

Hemma igen med tjockt snölager och minus 16 grader är det trevligt att konstatera att jag lyckats få med några första vårtecken med hjälp av kameran.

Manuellt med Nex 5 - fortsättning

Det manuella fotograferandet fortsatte med test av Minolta 50 mm f 1,7 MC när vi fikade hos min svärmor Mimmi i Onsala

Bilderna är tagna med största bländaren och med ISO 200 till 250.