En snöklocka i midsommartid

I höstas klippte jag ned ett spretande och risigt buskträd till en oansenlig buske lagom stor för att bära en liten ljusslinga till 1:a advent. Den fungerade alldeles utmärkt till att bära upp en liten julbelysning men jag var orolig för hur den skulle klara den tuffa "sågningen".

Men från mitten av juni i år har den överträffat sig själv i att blomma upp.

En bedårande blomprakt som får mig att plocka fram kameran och dessutom bli nyfiken på vad växten heter.

Det hade nyss regnat en liten skur och ett nytt hårdare regn började torna upp sig medan jag fotograferade.

Jag tror att kameran är vädertätad men vet inte hur det är med objektivet. Jag får lite bråttom när åskan mullrar och ljudet från ett hagelregn växer sig starkare från den intilliggande skogen.

Jag utgick i från att det var någon form av Jasmine och tog mig hastigt in i huset och letade på Internet efter namnet på just denna typ. Efter några sökningar tror jag dock att detta är ett exemplar av Schersmin (Philadelphus Snowbelle) som brukar färväxlas med Jasmine. Bl.a. tror man att Evert Taube i "Dansen på Sunnanö" egentligen syftar på just Schersmine i versen " doft av syrener och jasmine i pansionatets sal". Så jag är i gott sällskap när det gäller förväxlingen.

Nåväl den är vacker och den doftar väldigt gott och i höst skall jag beskära den med gott samvete. En växt som kallas Snowbelle har förmodligen inget emot att vara bärare av elektrisk julstämning. Jag kan även tänka mig att nynna på Jingelbell både när jag beskär och när jag sätter upp adventsbelysningen.

Det är väl bara ca 5 månader kvar.

Postat 2011-06-26 22:50 | Läst 10118 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Vårtecken på västkusten

I helgen lämnade vi snökaoset i mälardalen för att vistas några dagar i norra Halland. Det var en äventyrlig bilfärd och väglaget gjorde att den tog några timmer längre än vanligt.
Väl framme överraskades vi av att hitta några första tecken på att våren närmar sig.