Dag 126 - musöron

Nu växer det så det knakar i trädgården. Gräsklipparen gick sönder och skrotades i höstas och med den här växtkraften börjar det nu bli bråttom att skaffa en ny. Här kommer en lägesrapport om hur långt våren kommit hos oss.

Rönnens knoppar har spruckit och bladen börjar utvecklas

Ginsten glänser gul i kvällsljuset

En vitsippa med en liten besökare

Pärlhyacint

Tulpaner i rött och gult

och så björken som har fått musöron

Det påminner mig om att redan i januari så såg jag musöron i trädgården. Det var fågelmatandet som lockade till sig de små liven. Nog finns det en viss likhet?

Hej så länge ... //Mats

Dag 122 - stilla vårkväll

Jag tog en kvällspromenad på Björnön, ett friluftsområde strax utanför Västerås. Vinden börjar avta och det är en lugn och stilla vårkväll. Friden störs endast av en och annan motionär som tappert frustar i spåret. En brygga sträcker sig ut i den blanka vattenytan. Även trädens speglar sig i det höga vattenståndet. Över Västerås svävar ett mörkt moln och där bakom går solen ned.

Nr 1

Nr 2

Nr 3

Nr 4

Nr 5

Nr 6

Hej så länge ... //Mats

Dag 121 - växtkrafter och hästkrafter

Denna onsdag passade det bra att lyssna på Schostakovich symfoni nr 3. Därmed har jag utfört mina förstamaj rutiner;-) Därefter har jag mestadels tillbringat tiden i trädgården.  Där har vi en kejsarkrona som ståtar med sin imponerande växtkraft. Varje vår skjuter bladen upp ur snön så fort solen börjar värma. Nu är den en halv meter hög och blommar för fullt.

Den här växten vet jag inte vad den heter. Kanske någon som vet?

Även fåglarna visar på tillväxtkraft. Här är en som kuttrar och turturduvar sig (bilden är i och för sig tagen igår men får vara med i dagens blogg)

Fru koltrast poserade alldeles utanför sovrumsfönstret.

Idag startade även motorcykelsäsongen

Jag hämtade hem den från dotterns varmgarage

Som ni ser behöver jag putsa upp den inför stora premiärturen.

Hej så länge ... //Mats

Dag 120 - vårriter

Mörka moln tornar upp sig runt om och det ömse om haglar och regnar. Noterar att min mobila väderleksrapportör påstår att solen skiner. Jag fäller upp huvan på min parkas, förlänger mina steg och ökar tempot. Kommer hem lagom som nederbörden gör ett tillfälligt uppehåll. Tänder dagens första brasa och sätter på Stravinskys Våroffer.
Snart är det dags att tända dagens andra brasa på grillen och invänta gästerna. Därefter får vi se om det blir någon tredje.

Ha en trevlig Valborgsmässoafton! 

 Hej så länge ... //Mats

Dag 119 - på bristningsgränsen

Utanför fönstret står en gammal rönn som nog har sett sina bästa dagar. Varje år förundras jag av att livskraften finns kvar. Plötsligt brister dessa vackra knoppar.
I det sammanhanget är vi nog många som tänker på Karin Boyes dikt. Speciellt i år när våren dröjt och tvekan varit så lång.

"Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?"

De första stroferna är väl de mest kända men jag vill påminna om de sista raderna som också är underbara.

"Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer och det som stänger."

och detta är bara första versen!

nr 1

nr 2

nr 3

nr 4

nr 5

Hej så länge ... //Mats