nu fick jag svaret om digital fotografi, FS podd, osexigt är det - dvs det är sexigt med analog fotografi

 - nu är det äntligen sagt, digitalt är osexigt  - skönt att veta -

-

vidare påstås att analog fotografering är svårare än digital

vägen dit till apparatens klick kräver så mycket inställningar 

, den taktila  känslan av kameran i handen, skruva på rattarna

-

för en tid sedan läste jag just AI's uttalande om förhållandet till analoga kameror, att hålla apparaten i handen, kontrollen och att skruva på rattarna var behållningen

- just den taktila känslan och närheten till det kontrollerade objektet var grejen -

-

sen  gör inte manipulationen i mörkrummet  saken sämre, sa den ena av de intervjuade och citerade en berättelse, en liten cognac och en cigarr, det röda ljuset, vara ensam -

 - men lite besvärligt med aska på bilderna hade den citerade sagt

-

sen var det den kemiska manipulationen i mörkrummet, så mycket gas att man får ha munskydd

så mycket kemikalier

- - gummiemulsion som färgas på olika sätt och läggs på bilden, nya bad för att få allt att fästa mm mm det sista rätt giftigt men det gör svärtan svartare

- fixa lite med belysning osv

 jag tycker det låter som något som Man Ray gjorde för över hundra år sedan

-

nu heter det Photo Shop, helt ofarligt

-

men,  jag förstod 

fast den ena sa flera gånger, "jag kanske motsäger mig nu" - 

att det dom sa var - analogt är bäst för att

- - sexigt, vägen till färdig bild är lång

- - det är mycket svårare att fotografera analogt

 - - det tar tid och kräver mycket

 - - den taktila känslan av kameran, kontrollen över rattarnas inställningar

 - - det är roligare

det var en intressant podd, inget som jag inte förstått förut , jo det sexiga förstås

-

jag har troligtvis missförstått hela podden

men så kan det vara 

det är ju så det kan bli

-

lyssna själv

/inger

jag har varit ung men aldrig varit på bingolotto, däremor rökte jag som kvinnorna där

jag såg rökande damer när jag en gång passerade en bingo-lotto hall

många  hade fler brickor på bordet framför sig, något med bollar snurrade och ut kom en boll med ett nummer som lästes upp

-

någon ropade

sen började allt om

-

en solitär historia, ingen satt med  väninnan och pratade

- det går ju inte, säger den som kan detta, är du dum eller

-

ja,  här är jag helt blåst på erfarenheter om den här typen underhållning

-

jag minns på landet i norra Jylland, Sæsing, där var vi i kollektivet med några gånger på något som hette Andespil,   man kunde vinna kaffe tex

- - nu pratar jag om slutet på  sextio  början på sjuttiotalet

vi var fyra och köpte en gammal spadfabrik med turbin, sjö och vattenkraft, eget vattenfall

-

tyvärr försvann mina negativ i samband med en flytt,  så jag kan inte visa hur vi renoverade hela direktörsvillan

så här ser den ut nu enligt nätet

vi arbetade alla och renoverade det gamla huset på fritiden

den förra ägaren vars som brände ned spadfabriken, han trodde den var försäkrad, grävde redan på 18 hundratalet ut sjön som ån rann igenom, byggde själva dammen, luckorna och turbinen

en driftig begåvad karl skulle jag säga

det  hade stått tomt länge efter branden, sonen kom i fängelse

-

vi odlade marken som under alla år innan betats av kor

det sköt upp grönsaker hur fint som helst

i det gamla stora garaget byggde vi kulor som innehöll sand och halm, där klarade sig grönsaker hur bra som helst över vintern,

lök flätade vi och hängde från taket i köket

-

i ån fanns öring och ål

vasslipade  mindre krokar med liten maskbit, på bron nedanför dammluckorna stod man, lät linan löpa mellan fingrarna och for ned med vattnet

-

inne i hålor på sidorna  står öringen och väntar, snabbt ut när något kommer, snabbt ryck och den är fast

stora kunde väga upp mot ett kilo

gott i folie med lite smör och persilja i brasan

-

ålen metade man  vid turbinen

-

vi var beordrade av fiskerimyndigheten att göra åltrappa för glas-ålen

fick tillstånd att skära ljung på hedarna vid Skagen som vi sedan rullade in i finmaskig  metallnät och ställde vid dammluckorna när dom var öppna

- - sen gick dom små in i olika små vattendrag i åkrarna och växte sig stora

ål är gott

men  inte äta nu

-

alla kollektivister är inte berusade avfällingar som många tror 

vi trivdes alla med  den här tiden, lärde känna många bönder runtom, hemmaslaktare Leo slaktade hemma hos  folk, ofta hjälpte vi till med något

Robert, långhårig som ingen trodde kunde köra traktor hade några år tidigare vunnit tävlingen som  danmarks  duktigaste traktor förare, med plog mm

- det visste inte någon av oss andra heller, 

det finns mycket vi inte vet om varandra

-

några frireligiösa vid nästa korsväg fyllde vår brunn med sin skittunna

veterinären tog prover och det var miljoner per kubikmm, vi blev jättesjuka

jag ringde prästen och frågade om vilka som kunde tänkas vara så hatiska, grannar berättade mm det var dom - men men

-

att bo i kollektiv på landet vid den tiden var inte helt oproblematiskt

alla i byn kom ned första nyårsafton, strax efter  vi flyttat in,  bilar körde in på kvällen, nu skulle vi tas på bar gärning, nakna, berusade  mm

-

dom kom, gick rakt in i huset

där satt vi, påklädda och åt nyårsmiddag

dom skämdes  och smög iväg

sedan var isen bruten 

-

människor ringde och ville beställa spadar under många år

Hanna, min vän, bodde ensam kvar efter hennes mans död några år tidigare

till ca 2014 tror jag det var

-

det mörka huset är det vi köpte, garaget ligger mitt emot

den brunna fabriken är den stora vita byggnaden

-

vi byggde om hela insidan, hackade ned allt puts till rå tegelsten, sandskurade så alla stenar syntes och sltsyran stoppades , målade vitt

- vi rev ned putset i alla tak  så takhöjden var över  3.5 m

råa tjocka balkar

nya trägolv med ny grund

badrum, tegeltrappa upp som vi själva ritade, två stora  öppna spisar som vi själva ritade, en vän byggde, murade upp efter dom gamla

handstrukna stenar beställda från tegelfabrik  brända som munksten  lite olika i kök, badrum och hall

kvarndammen uppröjd av fiskerimyndigheter, allt återställt med fasta granitkanter runt hela sjön

-

jag har varit med att renovera ett paradis

ett av mitt livs stora upplevelser

och

alla negativ är borta, men minnena är kvar

-

ett jättelikt getingbo hittade vi i en mur

tre våningar, en helt otrolig konstruktion

så vackert och dom bilderna jag tog av detta med min då nya Pentax

fantastiska pappersbilder, det jag kallar fotografier

-

tack för nu, vad det minnet kom igång av fotot av mig

kul att återge

/inger

1926-2009, Vivian Maier - 150 000 negativ - filmer och ljudinspelningar - en gatufotograf

en stor utställning kan du besöka i Padua

Vivian Maiers historia och bakgrund är mycket intressant. du kan läsa om den eller se dokumentärer eller filmen - Finding Vivian Maier från 2015

vid många tillfällen talas det om hennes skiftande humör som skrämde många, kanske ett skäl att välja det liv hon gjorde - ensamhet

som nanny, barnen älskade henne, i välbärgade familjer var  hon under många år, alltid med kamera -

 - hon kom själv från bra socials sammanhang och lärde sig fotografera hos en  erkänd fotograf

Vivian levde ensam och hade inget umgänge, aldrig gift eller barn, men livet fanns i de bilder, filmer och ljudinspelningar hon lämnade efter sig

-

https://youtu.be/HtWcCzbNU14?si=rnP9w2W661gYl8EY

Vivians negativ upptäcktes vid en förrättning som tog hennes ägodelar till auktion - efter två olika inköp där blev dom synliga och 150 000 negativ till spårades upp, fantastiska bilder som visar Chicagos 50-80 tal - jordenruntresa + mycket mycket mer

själv skulle jag vilja se både filmer och lyssna på ljudbanden

en helt speciell människas uttryck via sitt inre liv och kameran

-

det är alltid genom dina egna bilder

du ser dig själv

.

/inger

en höstresa till London - 2a okt 25 tom 15 feb 26 - Tate Britain - Lee Miller

texten får tala för sig själv

https://www.tate.org.uk/whats-on/tate-britain/lee-miller

Lee Miller

en ovanligt välbegåvad person

som

hade förmågan att beröra många, innovativ, modig levande egen kvinna

att beröra,

det magiska,

som väcker sovande själar

eller

skrämmer människor utan empati

/inger

Lee Millers Romaniabilder visas på Kung Charles 111´s House i Viscri - tag chansen tom 10 augusti , bild från utställnin

https://www.romania-insider.com/lee-miller-photos-viscri-may-2025

mycket berörande liv, utveckling och fotografier

-

tyvärr 

blev det inte jag som åkte dit

/inger