Det brummar

Skulle se en film på eftermiddagen men det brummade i ljudanläggningen på bion så jag gick.  Det var inte särskilt högt i styrka det är brummet men jag vet att jag ibland inte klarar av att negligera sånt om jag har noterat det på en gång när filmen börjar. Så jag blev inte långvarig där. Ska försöka se filmen ( Augustilunch i Rom ) imorgon  på biografen Victoria istället.

Ja då stod jag där på trottoaren på seneftermiddagen och funderade på vad jag skulle göra istället. Då kom jag på att det brummar lite extra på Sveavägen också denna lördagkväll. Cruising kallas det visst. Massor av diverse gamla jänkarbilar, både parkerade och cruisande.

Några få  bilder som inte på något vis är representativa för hela evenemanget.

Skojig stor kylaröppning

Enkelt men funktionellt

Här har det visst gått en maska

'Longer, lower and wider'  brukade man säga om de nya årsmodellerna i USA på 60- och 70-talet

Cobra

En annan Cobra. 427:a

Pizza är gott. Bil(d)  nr 1  har blivit åskådarläktare.

Får jag presentera mitt ex - Illern !

 Vi var ett par för 21 år sedan :-)

Illern, det var vad jag kallade min lilla sportbil. Det är en Donkervoort Super Eight. En välgjord replika av en Lotus Super Seven.

Jag var första ägaren 1986 och sålde bilen hösten 1988 efter långa och jobbiga genomgångar av min ekonomi. Man kan väl säga att så kan det gå om man inte har tänkt på att inkomstläget kan förändras. Det är världsliga problem, det är faktiskt bara en pryl. Fast lite sorgligt känns det allt nu när jag tittar på bilderna jag tagit idag. Jag har i flera år känt till att bilen nu bor på Kungsholmen och idag på em ringde jag upp ägaren och frågade om jag fick fotografera den. Han ställde upp på en gång eftersom jag var på Kungsholmen när jag ringde. Trevlig människa. Här är lite fler bilder.

Reservhjulet har fortfarande originalfälg från Revolution Wheels. De är mycket snyggare än de som sitter på nu men idag är det betydligt starkare motor än  jag hade så det kanske behövs lite mer gummi än de 195-däck som satt på från början.

Här sitter undertecknad och är lite nostalgisk. Man kör förstås inte med så där böjda ben jag hann bara inte sätta mig till rätta.

Illern körs varsamt ner i sitt nuvarande bo av den trevlige ägaren. Han säger att han aldrig kommer att sälja bilen  :-) eller :-(  ?

 Någonstans i en låda ska jag ha  några bra svartvita bilder som en duktig kompis tog 1986 men det var  i alla fall  roligt att få möjlighet att ta lite bilder nu när man har en bra fotoutrustning.

Sov gott Illern och alla andra.

Istället för bilderna jag egentligen ville ta

Hasse G och jag hamnade framåt kvällskvisten på Fjällgatan på Södermalm, Stockholm. Där kan man ta en kaffe tillsammans med (de övriga) turisterna. Jag har i flera år tänkt att det vore kul att stå här högt uppe på höjden och fotografera en luftballong som gör en lågsniff över Saltsjön som vattnet mellan Södermalm och Blasieholmen/Skeppsholmen kallas. Då skulle man få en bild på ballongen ovanifrån. Jag har stått på andra ställen t ex Skeppsholmen och sett ballonger göra lågflygningar vid några tillfällen tidigare. Ikväll kom det några ballonger både väster och öster om oss så motivet uteblev idag också. Hasse ville ner till Gamla Stan så vi cyklade ner till Skeppsbron och vad händer då tror ni? En ballong kommer rakt över den position vi nyss hade högt uppe på Söder och så gör den en riktig dykning och lågflygning över vattnet :-(  Vad sur jag blev. Tog lite andra bilder i alla fall.

Här kommer bilder  från kvällen.

Alla cyklar inte. Någon tog den här till Fjällgatan.

Självporträtt,typ.

Och så 3 bilder som jag ju inte ville ha kan man säga eftersom jag sett framför mig en helt annan bildvinkel. Ja ja det får väl bli en annan gång.

Någon njöt av musik på Skeppsbron

Vid Slottet var det turister och annat löst folk.

Vissa njöt av att ha koll.

Andra vill absolut inte vara med på bild.

Det var fredagen det. Vi hann faktist också med att cykla ut till Källtorpssjön i Nacka och ta ett dopp sent på em innan vi hamnade på Söder.

Gummifetischism och svampplockning

Min cykel har böjelser som inte jag har.

Här står den och powerflirtar med  det största den fått syn på idag. (eller  någonsin sett faktiskt)

Och låter sig dessutom  imponeras av vad föremålet för dess heta  känslor inhalerar!

Eller så har jag tolkat allt fel och cykeln kanske bara försöker bli kompis med dom där nere för att få kontakt med hon den söta  blonda som i tjusig uniform  jobbar där uppe.

Fick till slut med cykeln på svampplockning.  Vi hittade bara en glömsk flygsvamp.

Dagens färd startade c:a 15.00 och gick från Solna  via Kungsträdgården, Vinterviken i Gröndal/Aspudden och vidare till Karlbergs station för färd med pendeltåg ( efter 18.00) till Rosersberg.

 För er som kanske  inte hittar så bra i Stockholmsområdet  kan jag avslöja att hela första svängen före Karlbergs station är en omväg på c:a 21km om man ska till Arlanda :-)

 Efter historien med 747:an så åt vi hamburgare på Sky City  och cyklade sen till Märsta där vi tog pendeltåget tillbaka till Solna. 41km i  lugnt mak blev det på em/kvällen ( hemma 22.30).  Lite mer för kompisen Hasse G som skulle hem till Lidingö.

Något av det skamligaste jag vet.

Flera gånger i veckan  promenerar min mamma som är 91 år och hälsar på min syster. Det är nästan 1 km  och oftast så går hon sen hem igen. Ibland får hon skjuts av syrrans man. Mamma är alltså rätt pigg för sin ålder och klarar sig alldeles själv utan någon hjälp i hemmet. Hon har väl ett rimligt behagligt och tryggt  liv som förstås känns ensamt ibland eftersom man inte har så många vänner kvar när man är så gammal.

Idag förändrades nog tyärr  mycket. Det välbehag som mamma känt  av sina promenader togs ifrån henne. Några glin ( s.k. vanliga skitungar) fick idag mitt på eftermiddagen för sig att de skulle ta mammas handväska. Så nu ligger mamma, 91 år, på sjukhus med frakturer på överarmen och leder och antagligen måste man försöka skruva ihop det hela för att få det att läka. Vi får förstås vara glada för att huvud och ben verkar ha klarat sig men lite orolig är jag allt för operation och läkning på en gammal människa. Hur hon sen ska våga gå samma väg igen, förbi huset där glina bor, för att komma till min systers hus det fattar jag inte.

Att ge sig på äldre är ett tydligt tecken på att man saknar känslor för andra människor. Just de här glina tillhör nog socialgrupp 3,75 ( på skalan där 3 är lägst) men jag har INGEN förståelse för att man saknar den där sista behärskningen som hindrar oss från att ge oss på svaga.

Mamma tycker nog ( gissar jag) lite synd om förövarna som jag tror är rätt unga. Och det är kanske  det bästa sättet att själv gå vidare.

Här är en bild jag tog 22/12. Då var mamma 88 år. Jag åker snart upp till Sundsvall och hälsar på och ser om jag kan hjälpa till ett tag så kanske man kan få det där leendet igen  :-)