När en liten varelse ger en större varelse lyckorus...

Nu var det inte stjärtmesen som skulle fångas på bild, det var lappugglan, igen. Lappugglan fanns på plats men ibland blir det bara så att det tänkta målet en hoppas att fotografera kanske inte dyker upp eller fotoläget inte är optimalt för att fånga ögonblicket. Det gör mig ingenting, ibland ger det mig mer än vad jag ens kunnat tänka mig då det alltid dyker upp något annat spännande. Oftast är jag rätt målmedveten gällande objektet jag vill fotografera under dagen och har insett att det lätt blir någon form av tunnelseende. Det är tur att naturen skakar om min värld så ofta den faktiskt gör det, presenterar sina otroliga skapelser och det ruset jag kan få, det önskar jag att alla kunde få ta del av.

Denna lilla vackra varelse är min sambos favorit, visst blir han ofta riktigt glad när vi får ta del av så många fina äventyr, fast just stjärtmesen, den reaktionen glömmer jag aldrig. Vi började väl fotografera fåglar för lite mer än ett år sedan, det finns alltså en hel del att lära. Första mötet med stjärtmesen för min sambo, var när vi parkerade vid en skog för att fika. Jag hinner bara uppfatat att det är fåglar i närheten men Björn hinner uppfatta exakt vilken fågel det är och lyckoruset som slog till var obetalbart. Oftast är det jag som är helt skakig och överlycklig men just denna gång, då var det min sambo som visade reaktionen.

Mitt första möte var när jag besökte Örebro med min fina vän Mattias, det var han som observerade en stjärtmes som förmodligen höll på med bobygge. Jag hann ta en bild, den har en fin fjäder i sin näbb som gömmer halva fågeln och då förstod jag varför Björn är så förtjust i denna fågel.

Igår var vi ett gäng själar som huttrade i skuggan där lappugglan valde att jaga. Vi bestämde oss för att kliva in i solen efter att ugglan ljudlöst tog sig in i skogen. Thomas, en fotograf jag beundrat under ett tag på Instragram säger att han hör stjärtmesen. Mycket riktigt, det dyker upp ett sällskap.  Att lyckas fokusera, uppleva och fotografera under ett lyckorus, det är en sport i sig. Men både jag och min sambo fick oss några bilder på stjärtmesen. Nu är jag ännu mer trollbunden av denna lilla varelse.

2017-04-18 17:45   Lena Holm

Det här är verkligen en liten fågel man blir glad av att se. Vi har haft den i trädgården vid några tillfällen, dock inte denna vinter. När den har visat sej har jag rusat till där det oftast ligger en kamera och ibland hunnit få några bilder. Den har speciella ljud för sej och är ganska lätt att höra om man är ute. Senast vi var på jakt efter en hökuggla blev det några stjärtmesar istället.
Hälsningar Lena

Svar från Retrocolor 2017-04-18 21:11

Vilken lyx ändå Lena. Nu borde jag kunna känna igen lätet igen, hoppas jag :)

2017-04-18 17:59   ehrsa

En trevlig fågel som jag sett många i vinter, tror att det varit lite av 'invasionsart' av den just den här vintern! Senast jag såg någon var på en tvärgata till Ringvägen här på Södermalm.. Det var nog 20 - 30st. som for runt i ett enstaka större träd där.. Så man får väl se den som en stadsfågel också.. Och som du skriver, jag brukar nog också alltid höra den innan jag ser den, den är lätt att känna igen bland andra läten!
Hälsn!

Svar från Retrocolor 2017-04-18 21:12

Så trevligt, en sådan fågel som stjärtmesen ser jag gärna ofta. Tack för att du delade med dig :)

2017-04-18 18:23   Vibybo

Du beskriver upplevelsen så väl, fin läsning. Stjärtmesen gör människor glada.

Svar från Retrocolor 2017-04-18 21:13

Tack Stefan & visst är det tur att naturens små varelser kan visa ljuset i tunneln :)

2017-04-18 18:32   imse 59

Sötast av alla !
En liten favorit, så även hos mig. Har "jagat" denna många gånger. Men i år har jag inte behövt göra det för ett par stjärtmesar har besökt min matning nästan varje dag. Senast för bara några minuter sedan när jag var ute och fotade. Jag kletar lite margarin på kvistarna åt dom så dom kommer på en snabbvisit med jämna mellanrum och tar en liten tugga. Och dom är nu helt orädda, så för den skull är det inte svårt att fota dom, men det kan vara svårt att hinna med då dom är så snabba av sig.
Trots att jag har massor med bilder på dom så kan jag inte låta bli att trycka av när dom kommer :-)
Kanske kommer dom med i min nästa blogg, ev. i kväll.
Ing-Marie

Svar från Retrocolor 2017-04-18 21:14

Smart! Jag har aldirg sett dem personligen vid en matning, men det är absolut ett bra tips. Såg dina otroligt vackra bilder, även de magiska på rödhaken :)

2017-04-18 22:53   Tomasz

Jag är ingen fågelmänniska men rubriken var lockande så jag läste, och trivdes. Det är inte alltid bilderna som räknas, visst är de viktiga men den här gången var det berättelsen som blev behållningen. Tack för det!

/Thomas

Svar från Retrocolor 2017-04-19 09:53

Trevligt att jag fångade ditt intresse ändå och att du gillade min text, fin komplimang, den tar jag med mig.
Önskar dig en trevlig dag :)