Knottbiten & sliten....
Vaknade upp efter en natt med drömmar om min mamma som somnade in i sviterna av cancer för ca ett år sedan. Var osäker på om jag ens skulle orka fota men sa till maken att vi åker iväg till vårt bestämda utflyktsmål och så får vi se hur länge jag orkar vara där. Det slutade som det ofta slutar. Att maken packat ner sin kamerautrustning och jag säger, snart, ska bara.....
Vi besökte en plats där nötkråkor brukar dyka upp och en massa småfåglar. Har en tur dyker någon gnagare upp med. Vi var inte ensamma där och jag ville inte vara ivägen så jag väntade länge med att packa upp kameran. Sökte av marken efter små besökare men märkte inte av någon alls. Men så plötsligt så ser jag något uppe på en sten. Lurvigt och snabbt. Inser att nu är det minsann en gnagare på besök. Sen var det bara att lista ut vilken väg den skulle välja för att sedan kunna lägga ut lite nötter kring den och hinna få en bild.Vi inser efter ett tag att vi har besök av två individer dessutom.
Jag la mig på marken, fullt med knott men tänkte att den är nog inte så farligt. Hade fullt med knottbett i ansiktet och i hårbotten sen men jag tror ändå att det var värt det. För det händer något med mig när jag är mitt uppe i allt. Jag tänker inte på något annat, jag är fullkomligt i nuet. Jag skrattar, svär när jag inte hinner få en bild och känner lycka. Dessutom delar jag stunden med den jag älskar mest i världen.
Solstrålarna orkade inte riktigt sig igenom trädens grenar och några moln svepte förbi. Men med förutsättningarna och med tanken på hur morgonen startade.
Fick mig en bild på en solros med, lite otippat besök vid just denna plats ...






Hälsn!
Tack så mycket och det håller jag med om. Förstår att många inte uppskattar dem för att de gärna gör husbesök men jag blir så glad varje gång jag ser en liten parvel :) Levande..
/ Maria
Hälsningar Lena
Tack :) När jag kom ner till bilen insåg jag att jag var rätt blöt igenom byxor och undertäll då jag suttit på en sten för att få till en bild. Så jag förstår precis vad du menar :)
/mats
Tack så mycket! Häls Maria
/mats
Tack så mycket Peter. Det är lite så det är men oftast värt det :)
Hälsningar Maria
Tack Stefan, blir så glad av dessa små varelser nu när jag börjat se dem. Tänker på alla år jag suttit och förmodligen haft dem så nära men inte tänkt på det. Men nu, nu vet jag var jag ska leta :) Hälsningar Maria
Utomhus är dom ju bara för underbara men man vill ju inte se dom inne :-)
När man väl är i sitt esse med kameran så känner man nästa aldrig av något. När man väl satt sig i bilen på väg hem så börjar man kanske frysa och så känner man att det är dags för ett besök på toan också :-)
ing-marie
Tack så mycket, ja det där med toabesök är lätt att glömma mitt i allt. Och sist insåg jag att jag dessutom suttit i blöt mossa så tom understället var blött. Men värt det :)
Hälsningar Maria
Snyggt fångat.
MvH
Johnny
Tack Johnny, det är ena riktiga charmörer :)
Hälsningar Maria