Under ytan
Mina foton från i går blev svartvita. Det känns enklare så, och mer beskrivande för hur det är just nu. Färger i fotografier kan ta bort fokus från det som är värt att se. Det jag ser. Det regnade i går. Jag tog bussen in till stan. Jag gick av vid Järntorget. Jag fotograferade springbrunnen De fem världsdelarna. Den har jag fotograferat förut. På ett sätt är den ett riktigare Göteborg, det som var Göteborg. Brunnen är en rest av en tid då staden var en knutpunkt för rörelse och handel, när järn vägdes här och skeppades vidare ut över haven. Runt brunnen sitter fem kvinnofigurer i brons, symboler för de fem världsdelarna. Ovanför dem seglar ett skepp över de fem världshaven. Skeppet har inget namn. Det föreställer inget enskilt fartyg, utan själva idén om resan, om det som lämnar platsen och inte kommer tillbaka i samma form. Där är vatten. Och högst upp: ett skepp i rörelse. Men det skeppet vilar på något vi knappt ser. Under ytan finns vattnets tyngd och det motstånd som gör färden möjlig. Där rör sig det som inte avbildas: arbete, råvaror, kroppar, konsekvenser. Brunnen visar oss ytan – det monumentala, det beständiga – medan det som faktiskt bar skeppet fram förblir dolt. Där det finns vatten finns en yta. Och under ytan finns sådant som är svårt för oss att se. Kanske behöver vi ibland ta upp det till ytan. Granska det. Bedöma vad det är, och hur det hänger ihop med oss som står här nu, i regnet, i svartvitt. Det får bli min betraktelse idag.
1.
2.
3.
4.
5.






Tack. Jag stod inne i en väntkur och väntade på bussen och kunde inte låta bli att fota den promenerande damen med hund och paraply på andra sidan vägen.
Hälsningar
Rolf