Personliga funderingar kring foto, någon bild, eller annan konstnärlighet.

Att vara föredetting

Bilden illustrerar känslan av att vara föredetting.  Färgerna försvinner materialet förfaller och inget underhåll verkar meningsfullt.  

 

Erfaren, visst - Kunskap - visst men viktigare är utseende, ungdom,  passionerad för uppgiften, pådrivande på andra, säljande.  Man ska dessutom stanna vid den uppgift man skaffade en gång, och inte utbilda sig till nåt annat.  Chef kan man få bli och vidareutbildning hos arbetet är okej, men byt för helvete aldrig bransch innan du varit chef ett tag.

 

Satsa inte på en bransch som försvinner om några år, för har du inte blivit chef då så blir du utan och kan inte byta. 

 

Det handlar inte om att försöka bli fotograf, för det är en omöjlig bransch.  Skulle man satsa på det skulle man varit ute för 70 år sedan. och gått i pension när jag var barn.  Bilder kan man inte leva på idag om de inte föreställer katastrofer.  Och ska det vara "skönhet" så måste det göras om för inget duger som det är.  

 

Det är bara att stänga in sig i sickeboa och skämmas för att man satsat fel. 

Inlagt 2008-05-12 23:46 | Läst 1456 ggr. | Permalink
Man ska vara hobbyfotograf som jag.
Till profektionen har jag varit kock,värdens älsta yrke,eller näst älsta.Chef har jag aldrig varit./Kenneth
varför inte sprida sig- jag har varit allt från pedagog (utbildad) till fiskfabrikssillinpackare.
Frivilligt arbetslös till heltids studerande.

Flexibilitet gör också tillfredsa människor-bara man kan utvecklas-och ibland hänger det på en själv och inte "arbetsmaknaden", den kan ge oss ekonomi, och vi kan släpa vårat strå till stacken.
Svar från strixnebulosa 2008-05-13 18:46
Jag har tagit rent för många poäng, det är snarare det som är problemet. Det ska vara minimalt för uppgiften och bara minimum av erfarenhet så man klarar uppgiften, för då ska man ha den lägsta tänkbara lönen, och det är den som är billigast som får jobbet.
Jag gillar bildtexten. Svart humor när den är som bäst!;-)