Höstfunderingar

Det är höst efter ett år då jag känt att inget riktigt fungerar.  Fotosidan känns mer och mer främmande också, men jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.  Jag vet att bara idioter klagar och därmed har jag utsett mig själv till idiot. Mitt sätt att fotografera känns föråldrat.  

  När träden känner att det blir höst tar det vara på allt magnesium som finns i klorofyll, för klorofyllet ersätts med karotenoider och det är därför löven blir gula och röda. På samma sätt drar samhället in viktiga resurser. 

Dessutom flödar media av bilder och intryck.  De flirpar förbi i en takt högre än vi tar in i vårt medvetande, men smart placerade produktplaceringar tar vi in undermedvetet.  Tidningarna skriver hellre om kändisarnas utsvävande sexliv, än de skriver om saker som är viktiga för oss. 

Alla vill vi göra något som betyder något för någon, men i själva verket struntar man i vad andra gör, såvida man inte ställer till med skandal eller gör bort sig rejält på något annat vis.

Hjälp en bomb!

Så hade det säkert låtit om bilden varit tagen idag, men den är tagen 1983, vilket man kanske anar när man ser bussen och bilarna i bakgrunden.  Då var en kvarglömd väska en kvarglömd väska och ingenting annat.  Nu är en kvarglömd väska alltid en misstänkt bomb.  Vi lever i en allt otryggare värld!  

Att vara föredetting

Bilden illustrerar känslan av att vara föredetting.  Färgerna försvinner materialet förfaller och inget underhåll verkar meningsfullt.  

Erfaren, visst - Kunskap - visst men viktigare är utseende, ungdom,  passionerad för uppgiften, pådrivande på andra, säljande.  Man ska dessutom stanna vid den uppgift man skaffade en gång, och inte utbilda sig till nåt annat.  Chef kan man få bli och vidareutbildning hos arbetet är okej, men byt för helvete aldrig bransch innan du varit chef ett tag.

Satsa inte på en bransch som försvinner om några år, för har du inte blivit chef då så blir du utan och kan inte byta. 

Det handlar inte om att försöka bli fotograf, för det är en omöjlig bransch.  Skulle man satsa på det skulle man varit ute för 70 år sedan. och gått i pension när jag var barn.  Bilder kan man inte leva på idag om de inte föreställer katastrofer.  Och ska det vara "skönhet" så måste det göras om för inget duger som det är.  

Det är bara att stänga in sig i sickeboa och skämmas för att man satsat fel.