Det var roligare förr i busstrafiken

En bild från busshållplatsen utanför huset på landet 1974. På den tiden var det busshållplatser lite överallt och bussar som trafikerade hållplatserna. Eftersom det också fanns affärer i byn så åkte vi kanske 2 hållplatser med bussen för att handla. Dock hade vi ju bil och lockades att åka till större och tjusigare affärer inne i stan så de lokala dog ut och idag finns det ingen konsum, sybehörsaffär, järnhandel, cykelaffär, 3 privata lanthandlare, bank, postkontor, distriktssköterska etc utan bara en bensinmack med tillhörande kiosk som förhoppningsvis överlever ett tag till.

På andra sidan skylten var det rättstavat.

Parningsbrutalitet på andpromenaden

En måndag förmiddag borde det vara ganska glest med folk ute på promenad men oj vad vi bedrog oss. Hela vägen från Skanstull till Hornstull var det en strid ström av promenerande, springande och cyklande personer. Lite barnvagnar också. Ett par stod nyuppstigna från isvaken på en brygga, brrr. Det var nog solen som strålade från en molnfri himmel som gjorde att så många, precis som vi, valde utevistelse i stället för att sitta inne på kammaren och plocka med arkiven.

Hemma på Telefonplan var skatorna i full fart med reparation av sina bostäder, risbyggen som vuxit sig ganska enorma med åren.

Vi tog Tvärbanan till Gullmarsplan och dessvärre backen ned mot båtvarvet. Den backen är inte att leka med, tvärbrant och på vintern antingen ishal eller grushal. Aldrig mer sa hustrun. Intressanta vyer dock från undersidan av tvärbana, tunnelbana och bilbroar. Passerade sen över Hammarbyslussen där det brukar vara kö av båtar på sommaren.

Efter ett par kilometers promenad på södra sidan av Årstaviken såg vi ansamlingen av flanörer och en drös med änder. Gräsänder och mandarinänder. Nästan alla var uppe på land för de fick havregryn av en vänlig dam och det var så mycket att de inte behövde slåss om godbitarna.

Ute i vattnet pågick något som såg väldigt brutalt ut så jag trodde först att det var slagsmål och att en and hade tryckt ned en annan under vattnet för att dränka den men det var bara så som gräsänder gör när det ska nytillverkas gräsänder. Efteråt dök honan upp ur vattnet, reste sig i sin full längd, skakade på vingarna och simmade vidare. Ingen fara alltså.

Avslutningsvis spanade vi in sothönorna som ser rätt roliga ut med sina stora fötter när de kommer upp på land.

Mandarinänderna hade nog drabbats av paltkoma och gömde sig i skuggan. Får väl ta en promenad till någon dag och se om de lärt sig något av gräsänderna förehavanden ute i vattnet.

Det är nästan så man vill önska glad vår redan.

Änder i gråväder

Tog en promenad idag från tull till tull längs Årstaviken för att kolla så Mandarinänderna är kvar. Det är de. Fyra hannar som hade slagsmål om de två honorna.

Tyvärr hade jag bara min Pana GM-1 och 9mm fisheye med mig och Mandarinerna var lite blyga, eller snarast väldigt upptagna av inbördes bråk långt borta vid båtarna så de syns knappt på bilden. Lite längre bort var det en hel drös med Gräsänder i det öppna vattnet vid småbåtsbryggan. När de såg mig komma så skuttade de upp på isen i full fart och sprang mot mig men jag hade ju ingenting att bjuda dem på annat än en karriär som kändisar på Fotosidan.

Grått, mulet, +1º. Ändå rätt skönt ute.

Får lov att komma ihåg lite lämpligare kamera och objektiv nästa promenad här.

Gräsänder. Mandarinänderna håller sig längst borta vid båtarna och syns knappt.

Hungriga kommer de springande mot mig innan de inser misstaget.

Ett par ekorrbilder i vinterstaden

Ekorrar är alltid trevliga att stöta på. Den här skuttade först över gatan och sen upp i ett träd för att hoppa mellan flera träd innan den hoppade ned på gatan igen. Där blev den lite ängslig när jag kom gående på väg till T-banan så närmaste träd blev räddningen, längre och längre upp ju närmare jag kom.

Skottland 2023 - del 8: Edinburgh är sista stoppet på resan denna gång

Klockan 8.55 avgick tåget från Perth till Edinburgh. Vi åkte via Falkirk, Stirling, Linlithgow innan ankomsten till Waverly i Edinburgh.

Hotellet låg ett par minuter från järnvägsstationen mitt på Princes Street. Mycket lägligt. Där tog de hand om våra väskor medan vi själva promenerade ut på stan för en sightseeingtur. Solen sken!

På High Street var det fullt med turister och den förväntade säckpipespelaren var på plats, trevligt med lite musikalisk stämning. Vi gick sen bort till Greyfriars Bobby och klappade honom på nosen. På Victoria Street hittade vi en liten affär där vi köpte en typisk brittisk tekanna i stål för 2 koppar. Åter upp på Royal Mile där Tron Kirk med sina fina fönster nuförtiden är en loppmarknad. På Celtic Design köpte Ann äntligen ett smycke som hon var nöjd med. Så småningom går High Street över till Canongate, där hittade vi Museum of Edinburgh med fina porslinssamlingar och en massa annat. Fikade te och scones på Café Vivo på Canongate.

Perth järnvägsstation. Öppnades 1848.
 

Perth järnvägsstation.
 

Perth järnvägsstation.
 

Scott Monument till den skotske författaren Sir Walter Scott är 61 meter högt över Princes Street Gardens i Edinburgh.
 

Här på turiststråket Royal Mile står det oftast någon och spelar säckpipa. Trevligt.
 

The Old Tolbooth och Tolbooth Tavern, Edinburgh.
 

Greyfriars Bobby var en Skye Terrier eller Dandie Dinmont Terrier som blev känd i Edinburgh på 1800-talet för att ha ägnat 14 år åt att vakta sin ägares grav tills han dog den 14 januari 1872. Den blanka nosen beror på att "alla" vill klappa på den.
 

Museum of Edinburgh på Canongate. Väl värt ett besök.
 

Edinburgh museum. En modell av gatan Canongate som den såg ut för länge sedan.
 

Holyrood Distillery

Ett rätt nytt destilleri som ligger i Edinburgh så vi kollade var det ligger och gick dit för att få en god promenad i delar av Edinburgh vi inte varit i förut.

De hade en fin butik där de sålde whisky från en massa olika destillerier men vi blev något förvånade att hitta High Coast Timmer från Ådalen där. Det förklarades med att High Coast varit där under Edinburgh Whisky Festival som går av stapeln i juni varje år.

Vi hade tur och hängde med på en visning som skulle ske om 20 minuter. Det var vi och ca 12 andra. Guiden var väldigt avslappnad och pratsam. En trevlig rundvandring med inslag av provsmakning av både gin och whisky. Avslutade besöket med inköp av en flaska new make som är whisky som inte blivit whisky än, för att kallas whisky måste det ha legat på ekfat minst 3 år.

Panncentralen på Holyrood Distillery.
 

Sista kvällen och resan hem

Turistpromenerandet fortsatte men vi var tvungna att ta en paus på hotellet innan vi sen gick ut för att hitta en lämplig restaurang.

Efter att ha vimsat runt på restauranggatan Rose Street utan att hitta något ställe vi ville äta på så strosade vi missmodigt omkring tills vi kom till George Street och fann den italienska restaurangen Gusto.

Ett fynd helt klart. Det första som hände var att vi blev tillfrågade om det fanns någon allergi och Ann svarade vitlök. Då kom de med ett papper med försäkran att ingenting som hade varit i kontakt med vitlök skulle påverka det som serverades henne, hon fick acceptera med sin underskrift. Märkligt tyckte vi men bra att de tog det på allvar.

Förrätterna bestod av pilgrimsmusslor (igen!) på en bädd av grön ärtpuré med sojabönor och en touch av chili. Jag åt friterad bläckfisk med citrusdipp. Till huvudrätt blev det anka respektive pasta med krabba. Allt var utsökt gott och gott vin som vi blev rekommenderade.

På hotellrummet ser vi ut över ett nattbelyst Edinburgh Castle.

Innan vi påbörjade hemresan nästa dag så gick vi en runda i stan. Skönt att sträcka på benen innan vi och våra väskor tog spårvagnen som har hållplats runt hörnet. Det var bara 2 sällskap före oss i incheckningskön på flygplatsen och säkerhetskontrollen gick på 5 minuter. Efter att ha försökt hitta något att köpa i affärerna på flygplatsen så tog vi oss en vila med te och scones.

Ombord på planet fick vi vänta en stund för att en tankbil som skulle fylla på bränsle till vårt plan hade gått sönder. 30 minuter försenade lyfte vi från Edinburghs flygplats.

South Bridge/A7 med Scotland National Records kupolprydda byggnad i bakgrunden.
 

West Bow, Edinburgh. Fullt med turistbutiker men också en del "riktiga". Många turister dock. Här är det hög risk att få utgångna pundsedlar som växel i butikerna.
 

Edinburgh Waverly järnvägsstation.
 

Kvällsutsikt mot Edinburgh Castle från vårt hotellrum på Princes Street.
 

Vi väntar på att spårvagnen till flygplatsen skall dyka upp lite längre bort.

Det var väldigt roligt att åka så mycket tåg för tåget går lite annan väg än bilvägarna och det är skönt att slippa köra långa sträckor. Ryktet gör gällande att det inte går att lita på tågen i Storbritannien men vi hade inga som helst problem, alla tåg kom och gick i tid. Spartanskt med ätmöjligheter på tågen så det gäller att ha en bra matsäck med sig om det är en längre resa. På järnvägsstationerna och på tågen finns det wifi som fungerar hyggligt. Bussarna vi åkte med var också problemfria.

Extremt mycket turister på Isle of Skye. Synd att det regnade så pass mycket, vi hade tänkt oss mycket mer vandring än det blev. Att vandra på kala hedar utmed klipporna vid havet är fantastiskt.

Undrar vart nästa resa tar oss...