Skottland 2023 - del 6: Från Hebriderna till Inverness

Vår ö-odyssé avslutas och efter en halvbra frukost, dock bättre än igår, så färdades vi utmed A87 hela vägen ned till Kyle of Lochals på Skottlands fastland. Hela bilfärden skedde med ett öga på vägen och ett öga på de otroliga naturscenerierna som Skye bjuder på.

Vi såg många husbilar och bilar med tälttak och stege.

I Kyle of Lochals tankade vi och återlämnade bilen. Köpte fishcakes och chips att äta på tåget, okej men fett.

Järnvägsstationen led av söndagsvila och allt var stängt på den så vi väntade på bänkar på plattformen tills tåget som redan stod inne öppnade sina dörrar. Ett dieseldrivet tåg med 2 motorvagnar. Lät rätt illa när det satte igång.

Det var mycket att se på tågresan och landskapet förändrade sig markant under vägen, från höga kala berg och hedar till mossiga marker med mycket vatten och skogar, sen ned mot Inverness var det jättestora åkrar med spannmålsodlingar.

Nära till hotellet och inga trappor eller branta backar och hiss till våning 2 där vi bodde.

Från Portree till Inverness

Från Portree tar vi huvudvägen A87 som ger oss turistvänliga vyer hela vägen. Det är svårt att koncentrera sig på körningen för idag regnar det inte så sikten är vidsträckt.

Vy från väg A87 mellan Portree och Kyle of Lochals
 

Sligachan Camping med berget Glamaig vid Loch Sligachan.
 

Det var här vi åkte färja över till Raasay som syns i bakgrunden med det karaktäristiska berget Dun Caan.
 

Skye Bridge. Är 500 m lång med längsta spann 250 m och öppnades för trafik den 16 oktober 1995. Innan dess var det bara möjligt att ta sig till Skye med färja.
 

Här återlämnades hyrbilen. Inte en kotte syntes här fast vi fått denna adress att lämna den på. Väntade en lång stund men ingen människa här. Det var dessutom söndag så ingen svarade i telefon när jag ringde. Till slut kom en arbetsklädd karl som tittade förvånat på mig och undrade om jag skulle lämna en bil. Ja sa jag. "Då räcker det att lägga nycklarna i brevlådan, vilken tur att jag kom förbi för ingen jobbar här idag på söndagen" sa han glatt.
 

Nedfarten till järnvägsstationen i Kyle of Lochals.
 

Kyle of Lochals järnvägsstation öppnades den 2 november 1897 och är "still going strong". Enligt ScotRail är den well-equipped med biljettkontor, toaletter och en liten restaurang/turistaffär på plattformen. Dock är allt stängt på söndagar och det är söndag när vi är här.
 

Vi fick vänta utomhus på perrongen till strax innan avgång.
 

Tåget vi åkte med från Kyle of Lochals till Inverness. Bullrigt men rätt trevligt, vi var max 10 passagerare som åkte härifrån.
 

Tågfärden bjöd på härliga naturscenerier hela vägen. Här ser vi Isle of Skye långt bort i fjärran.
 

Plockton var ett stopp på vägen som tydligen medförde ett kärt återseende.
 

Tågfärden går en lång sträcka efter kusten norrut intill Loch Carron med vida vyer fortfarande med Scalpay och Skye långt i fjärran.
 

Efter att tåget lämnat kusten fortsätter det i floddalarna River Carron, Bran och Peffrey. Sen så öppnar sig vidsträckta jordbruksmarker, vi är ju nära Black Isle som är en stor halvö och en av de bördigaste platserna i Skottland. Här odlas mycket korn till whiskydestillerierna.
 

Inverness

Vi var framme i Invernes vid 13-tiden och ägnade resten av dagen att utforska staden. Victorian Market är omtalat med det var ju bara ett inomhuscentrum med vanliga centrumaffärer om än något andra än hemma i Sverige. Så vi vandrade vidare runt stan, över broar över floden Ness som forsade rätt livligt genom staden. Och solen skiner !

Vi hade bokat rum på ett guesthouse i Inverness men de bytte ägare som beslutat att de inte skulle servera frukost och inte heller ha någon personal på plats. De erbjöd fri avbokning med full återbetalning. Vi hade ju bävat inför att detta guesthouse var beläget högt upp på höjderna i Inverness vilket inte syntes så bra på google maps när vi bokade så det passade bra med avbokning och ombokning på ett hotell mitt i stan i stället, vi hade fått nog av att släpa väskor uppför backarna i Oban och Tobermory.

Beundrade enhörningsstatyn mitt i stan. Skottlands nationaldjur måste ju uppmärksammas. Letade restauranger innan vi vilade en stund på hotellet.

Gick sen till den bokade restaurangen och beställde lamb shank. "Tyvärr, den tog just slut, men vi har mycket annat att bjuda på." Vi kollade menyn men blev inte frestade så vi tackade för oss och gick ut på stan för att hitta ett annat ställe. Det blev restaurangen Mustard Seed och det var ett lyckokast. Rätt stort och livligt men trevligt och god mat.

Järnvägsstationen i Inverness med Egypt War Memorial "to Men who were Killed in Action, or who died of Wounds and Disease in Egypt or the Sudan 1882-1887".
 

Victorian Market i Inverness. En sevärdhet enligt turistinformationen och visst är byggnaden fin. Vädret utomhus var dock rätt fint med sol och lite moln så vi föredrog att promenera runt och upptäcka staden.
 

Inverness har många kyrkobyggnader. Från vänster till höger har vi Old High Church, Free Church of Scotland och The Junction Church Inverness. Till vänster syns också gångbron över River Ness som brusade rätt livligt, det har regnat en hel del senaste tiden även här.
 

Enhörningen är Skottlands nationaldjur sedan 1300-talet. 9:e april är Skottlands nationella enhörningsdag. Här som rejäl staty centralt mitt i Inverness.
 

Inverness Castle. Där pågick omfattande renovering så vi väntar med besök till nästa gång vi är här.
 

The Mustard Seed. Rekommenderas till dig som besöker Inverness.
 

Kvällens specialare, rätter som inte är med på den tryckta menyn. Vi åt scallops på black pudding till förrätt - mums! Anka respektive torsk till huvudrätt. Vi var väldigt nöjda. Delade på en Vanilla & Orkney Cheesecake och en dram med Tomatin 12 year single malt whisky, den kommer ju från trakten.
 

En kvällpromenad vid floden Ness skakade ned maten innan vi vilade inför nästa dags färd till Perth.

forts följer...

Skottland 2023 - del 5: Isle of Skye

Det finns väldigt mycket att se och göra på Isle of Skye. Vi har en dag på oss vilket ju inte räcker till så stor del av alla alternativ men vi går upp tidigt och börjar med Talisker Bay.

Talisker Bay

Talisker Bay med sin märkliga sandstrand där sandkornen är vita och svarta, inget mittemellan, så det bildas tydliga mönster allteftersom tidvattnet strömmar in och ut.

Vägen dit var riktigt usel. Smal, i dåligt skick och det regnade så hålen i vägen var vattenfyllda vilket gjorde det svårt att bedöma djupet. Vi fick helt enkelt ta det lugnt med bilen. Några gånger stannade jag och gick ut och rekognoserade.

Vi parkerade vid vägen en bit från Talisker House, det blev en promenad på ca 5 km fram och tillbaka till stranden. Rätt lagom i regnvädret. När vi kom fram till stranden så upphörde regnet en liten stund och väntade tills vi nådde bilen igen på tillbakavägen.

Vi var helt ensamma här, såg inte en människa, bara får och kor, sand och stenar, berg och vattenfall.

Platsen Talisker består av utspridda hus och i slutet av vägen ligger Talisker House som i flera hundra år tillhörde klanen Macleod. MacAskill tog över Talisker estate på 1800-talet och han grundade Talisker distillery som ligger ca 1 mil bort i Carbost.
 

Lite förvirrande skyltar men vi knatade på efter en kort felnavigering.
 

Allt Meheididh rinner från Loch an Sgùirr Mhòir och bildar vattenfallet här. Dock är det kraftigt regn som försämrar sikten.
 

Regnet har tillfälligt upphört och vi vandrar vidare tillsammans med fåren mot Talisker Bay.
 

Sanden på stranden vid Talisker Bay består av vita och svarta sandkorn. Inga gråa, inga röda, bara helt vita och helt svarta. Det ser mycket märkligt ut. De bildar mönster när tidvattnet rinner ut och in på stranden.
 

Sanden på Talisker Beach.
 

Talisker Beach.
 

Här syns de vita och svarta sandkornen.

En del anser att det här är den bästa stranden på Skye men min hustru håller inte med då vi var tvungna att forcera en 30 meter bred barriär med våta hala stenar för att ta oss ned till själva stranden och med lite vingliga fotleder så avstod hon, det var till slut bara jag som lekte stenget och trotsade hindret.
 

Jag jagade strandpipare med kameran. De var väldigt roliga när de struttade omkring i lågvattnet.
 

Måsarna höll sig lite längre ut där det var baddjup.
 

Nu är det lite klarare med nästan blå himmel så vattenfallet syns bättre tvärs över Talisker Bay, nästan 1 km bort.
 

Scottish Black Face.
 

Det klarnar upp så pass att Preshal More syns i hela sin prakt. Vi promenerar tillbaka förbi Talisker House och till bilen. Det blev ca 5 km härlig vandring trots tidvis ihållande regn och kraftig blåst. Men de korta stunderna av solsken och naturscenerierna hjälpte till att hålla humöret uppe.

Skottland 2023 - del 4: Isle of Raasay och Skye

Så var det dags för nästa lite längre förflyttning från Oban till Isle of Raasay på östra sidan om Isle of Skye.

Den resan började i Oban med buss 918 som tog oss till Fort William där sedan tåget, West Highland Line, mot Mallaig släppte av oss i Morar där vi hämtade en liten hyrbil som fick åka färja med oss mellan Mallaig och Armadale. Vi fortsatte sedan med bil till Sconser där vi tog färjan över till Isle of Raasay.

Efter att ha sovit en natt på Isle of Raasay tog vi färjan tillbaka till Skye där vi utflyktade lite och sedan hamnade i Portree och The Portree Hotel.

Med buss till Fort William

Det är torsdagen den 24:e augusti och efter en excellent full Scottish breakfast tillpiffad med färska jordgubbar och riktigt gott kaffe så var vi redo för dagens bussresa till Fort William.

Regnbågarna bågnade över Oban denna morgon och stundtals vräkte regnet ned. Buss 918 avgick i tid och pinnade på utmed kusten på väg A828. En färd på ca 7 mil som tog 1,5 timme. Under färden njöt vi av vidsträckta utsikter med regnbågar över hela himlen, täta buskage som skrapade mot bussen och en liten avstickare till Clencoe som är ett turistcentrum. Glen Coe är en spektakulär och vacker dal som bildades vid ett supervulkanutbrott för 420 miljoner år sedan, Clencoe är enda byn i dalen. Vi har åkt utefter väg A82 med bil förut och passerat de välkända bergstopparna Three Sisters här, men bussen tar en annan väg utmed kusten av Loch Linnhe.

Vi fikade på Morrisons stormarknad i Fort William för vi hittade först inte fiket som finns på stationen.

Regnbåge över Oban på morgonen innan bussfärden till Fort William.
 

Regn i Oban när vi promenerar till busshållplatsen.
 

På buss 918 på väg över Connell Bridge. Då minsann, skiner solen.
 

Regnbåge som följde oss en lång sträcka på bussfärden utmed Loch Linnhe.
 

Tekannor i romantisk position efter att vi fikat te och scones på Morrisons stormarknad i Fort William. Det fanns kafé på stationen också men vi hittade inte det förrän vi skull ombord på tåget.
 

An Gearasdan är Fort William på gaeliska. Det var många backpackers med på tåget.
 

Det blev rätt fullt, det är många som vill åka just den här sträckan mellan Fort William och Mallaig. Vi hade bokat platsbiljett och kunde ta det rätt lugnt med ombordgåendet.
 

Här är förklaringen till tågsträckans popularitet. Så här ser det ut från tåget strax innan vi passerar den enormt upphaussade och berömda Glenfinnan viaduct. Den finns med i flera TV-serier, fyra Harry Potter filmer och på den skotska £10 sedeln. Tåget saktade ned och utrop från föraren att den bästa vyn för bilder var på vänster sida. Det finns så många bilder på den så jag tyckte denna var roligare för så här ser det ut inifrån tåget.
 

När vi steg av tåget i Morar så vräkte regnet ned igen. 10 minuters promenad till biluthyraren gjorde oss rätt blöta men det gick väldigt fort med formaliteterna hos Morar Motors så vi hann med en tidigare färja i Mallaig och kom ombord som sista bil med minsta möjliga marginal. Jag var väldigt noga med handbromsen.
 

Efter ankomsten till Armadale var ursprungsplanen att besöka Armadale Castle Gardens men det är inte så kul i regnvädret så vi stannade vid Torabhaig distillery som är det andra legala destilleriet någonsin på Isle of Skye, de var i full produktion 2017. Det blev ingen guidad tur här utan vi nöjde oss med dagens andra te och scones på kaféet.
 

På färjan mellan Sconser och Isle of Raasay fick vi återigen en regnbåge att beundra.
 

Isle of Raasay med destilleriet till höger. Ön har en fast befolkning på ca 175 personer.

En vandring runt Battery Wood

Vi passade på medan det inte spöregnade att ta en vandring runt Battery Wood med utsikt mot Isle of Skye. Började med stranden vid färjeläget. Där var strandskatorna och letade mat i lågvattnet. En bit bort stötte vi på en gråhäger och uppe på själva kullen skuttade kaniner ut och in i sina hålor. Kaninerna var väldigt snabba och gick inte att få med på bild.

Själva kullen var täckt av rhododendronsnår och när vi kommit upp mot hotellet igen så växte stora blommande fuchsiahäckar.

En härlig promenad, lite duggregn ibland men rätt lugnt annars.
 

Vy från Raasay mot Skye när vi går ut på en liten vandringstur.
 

Det är uppenbarligen lågvatten i hamnviken på Raasay.
 

Ebben avslöjar en härlig färggrann blandning av olika sorters tång och kelp.
 

Strandskatan spanar efter något ätbart. Passar på när lågvattnet blottlägger mer och mer av bottnen.
 

Mot nya jaktmarker.
 

Tångruskor på blottlagd ebbstrand.
 

Gråhägern stod bland de stora stenarna i en liten göl som kanske innehöll något ätbart som inte hann med ut igen när ebben kom.
 

När vi rundat själva Battery Hill så hittade vi denna välplacerade bänk med utsikt över Skye och sundet mellan öarna. Synd att det inte var en lite soligare dag. Här brukar det kunna dyka upp delfiner, späckhuggare och en och annan val sägs det.
 

Raasay House Hotel

Hotellet var trevligt och hade många gäster fast det ligger så pass avlägset. Det som lockar är kanske alla de aktiviteter som de bjuder på här: Kajaking, båtutflykter, klättring, segling, cykeluthyrning, bågskytte, vildmarksguidning med spaning på rovfåglar, valar, sälar, delfiner. Bröllopsarrangemang, konferenser och mycket mer. Dessutom ett välbesökt whiskydestilleri.

Vi åt middag på hotellet, en av två restauranger på ön med den andra på Raasay Distillery.

Pilgrimsmusslor med 2 olika såser och rostade nötter.
Torsk med säsongens grönsaker (=grönkål) resp hjort med säsongens grönsaker (=grönkål), men också sönderbrända rödbetor som förstörde smaken på rätten.

Utsikt från Raasay House Hotel mot färjeläget och berget Glamaig på Skye.
 

Vi gillar ju pilgrimsmusslor och de här på Raasay House Hotel var riktigt mumsiga.
 

Rundtur på Raasay

Klart och lite sol, en utmärkt dag för rundtur och en vandring till Inver Bay (Bágh an Inbhire). Storslagna vyer mot Skye när vi långsamt körde på den väldigt smala och hålfyllda enkelspåriga vägen norrut. Precis när vi kom fram till platsen vi skulle gå från ned till Inver Bay så började det regna rätt rejält. Efter att ha noterat den allt mörkare himlen så bestämde vi oss för att hålla oss i bilen och rundtura lite mer på ön.

Vi tog nu den övre vägen tillbaka, med lika fina vyer mot Skye, genom Raasay Forest och genom Inverarish ända ut till Eyre på sydöstkusten. Där tar vägen slut så vi åkte tillbaka och gick på guidad tur på Raasay Distillery.

Biltur på ödsliga vägar på Isle of Raasay.
 

Ljungen blommar för fullt här på Raasay.
 

En "vanlig" Highland Coo, kalvvarianten.
 

Raasay Distillery, still house.
 

Glamaig på Skye som vi såg det från färjan tillbaka till Sconser på Skye.
 

Eas a' Bhradain. Ett vattenfall som är en "måste" turistattraktion. Det var ruggigt många människor här som skulle passera över huvudvägen som hade rätt kraftig trafik. Det regnade rejält också.
 

Eas a' Bhradain.
 

Torrin Pools

Allt Airsridh är namnet på vattendraget som kommer uppifrån bergen Red Cuillin Hills med Creagan Dubh (535m) Beinn Deargh Mohr (709m) och Beinn na Crò (572m).
 

Här forsar det bra och när vi kom hit så var det en dam som badade här. 
 

Det forsar rätt bra.
 

Ståtlig bagge undrar vad vi är för ena.
 

Portree

Vi hade hoppats på att äta på någon av de utmärkta fiskrestaurangerna som finns i hamnen i Portree. Tyvärr fanns det inga bord lediga när vi gick runt så vi bokade bord på hotellets restaurang i stället.

Delade på förrätten som var pilgrimsmusslor på blodpuddning med äppelstrimlor, mycket gott. Långbakat lamm till huvudrätt. Eftersom Ann är allergisk mot vitlök valde hon att utesluta salsa verden men Sten behöll den vilket var ett misstag för såsen var otroligt vitlöksstark och lammet nästan badade i den. Fick skrapa av det mesta. Men annars gott. Sten fick ingen godnattpuss.

Medan vi väntade på maten så såg vi några i kilt och med säckpipor gå förbi och det visade sig vara det lokala Skye Pipe Band som gav en extrakonsert på torget utanför. Att det regnade brydde de sig inte om utan spelade på. Riktigt trevligt. Mer om det under bilden nedan.

Portree på Isle of Skye. Här låg det flera fiskrestauranger men det var fullt när vi skulle dit och äta på kvällen.
 

Efter träning brukar Isle of Skye Pipe Band gå en tur genom Portree varje sommartisdag för turisternas skull. Idag var det fredag men eftersom de hade celebert besök av en kvinnlig trumslagare från Australien, vars make spelade på Edinburgh Tattoo, så gjorde de en extrakonsert. Trots ihållande regn var det rätt mycket publik längs gatan
 

Vi torkar upp kläder och oss själva på hotellrummet och gör oss redo för mer utforskning av Skye nästa dag. Fortsättning följer...

Skottland 2023 - del 3: Oban

Vi har varit i Oban förut så denna gång är staden ett transportnav för oss. Stannade en natt på B&B och tog sen bussen till Fort Williams.

En mulen morgon lämnar vi Tobermory för färd mot Oban.

Först återlämning av bil vilket vi befarade kunde ta lite tid på grund av missödet dagen innan men det var inga problem med bilen och vi blev klara så tidigt att vi kunde ta en tidigare buss 95 till Craignure. Där stod färjan Loch Frisa inne och klar för avgång så vi hann precis med den och åkte en timme tidigare än planerat.

Vi väntar på bussen och spanar ut över Tobermorys omgivningar. Den här färjan, Loch Tarbert, går mellan Tobermory och Kilchoan på Ardnamurchanhalvön. En genväg till Mallaig och Skye härifrån.
 

En rödhake spanar ut över parkeringen.

Delfinsafari med Caledonian MacBrayne

Inget vidare väder att sitta ute på däck men en hel del passagerare trotsade vädret och det var tur för plötsligt blev det ett väldigt spring till fören på färjan för där framför lekte en hel familj med delfiner och hade uppvisning i alla möjliga hopp och dykkonster. De höll på rätt länge och det var otroligt kul att se. Alla på färjan blev rätt upprymda av skådespelet. Det händer rätt ofta att delfiner och valar syns från färjorna mellan öarna i Skottland men så här lekfulla har vi inte sett förut.

Sadeldelfin. Delphinus delphis. De hade cirkus för oss under överfarten mellan Craignure på Mull och Oban på fastlandet.

Den här sam på stjärtfenan så här vertikalt en lång bit.

Definskutt.

Sälsafari är populärt. Det finns flera företag i Oban som ordnar utflykt med båt till olika säkra sälställen. Vi fick sälsafari med färjan.

Vi mötte flera andra färjor på överfarten till Oban. Den här färjan, Loch Striven byggd på 80-talet, går mellan Oban och ön Lismore.

Färjan MV Isle of Lewis går mellan Oban och Castlebay på Isle of Barra i sydligaste delen av yttre hebriderna. En tur på minst 4 tim 45 min. På onsdagarna tar det 7 timmar för då angör den även öarna Coll och Tiree. Över 100 m lång tar den rätt många passagerare.

Oban

Branta backar är vår grej tydligen för det var likadant i Oban som i Tobermory att vårt boende, Failte B&B, låg högt uppför en brant backe som gjorde det jobbigt att släpa resväskorna. Vi ställde in bagaget där och gick ned till centrum i Oban igen. Fikade på Julie's Coffee House, cappucino morotskaka och chokladkaka. Vi fick paltkoma av fikat så det blev ingen lunch, vi åt ju rejäl Scottish Breakfast i Tobermory. Strosade runt i Oban och besökte många affärer för att hitta kul presenter till barnbarnen.

Loch Frisa heter färjan vi åkte med mellan Craignure och Mull.

Tyvärr hade vi inte koll på att Oban Games går av stapeln så i morgon åker vi härifrån.

En ung trut på stenstranden mitt i Oban.

Vuxen trut. Kan vara mamman till ungtruten för de höll sig nära varandra men "mamman" vägrade hjälpa till med matanskaffningen trots flera försök från ungtruten.

Oban Distillery

På Oban Distillery hade vi och 14 andra bokat en rundtur kl 15.00. Amerikaner, Kanadensare, ett par från Nederländerna och vi. Guiden var en ung kille som inte var född år 2000 då jag besökte destilleriet första gången. Han var en kunnig och bra guide som skämtade lagom mycket och kunde svara på de frågor som dök upp.

År 2000 fick vi inte fotografera p.g.a. brandrisken, dessutom var det väldigt smala branta trappor, trångt, mörkt och svårframkomligt på destilleriet. Nu har de förbättrat åtkomligheten på alla områden så det var inga problem att gå runt. Många destillerier har utökat och moderniserat sina besöksfaciliteter och så även här.

Efter turen provade vi 3 olika whisky. Little Bay, 14 Years Old och Distillers Edition.

Oban distillery ligger vid en smal gränd och intryckt bland alla husen i Oban. Det gör att de inte kan utvidga sin verksamhet utan kör den produktion de har möjlighet till.

Innan allt hamnar i Washback (jäskaret) så extraheras sockret ur det mältade kornet här i Mash Tun (mäskkaret) som de är väldigt stolta över som varande en av de få återstående av traditionell typ i Skottland.

Washback (jäskar) som fått nytt lock.

Kopparpannorna på Oban Distillery. I den högra (Wash still) pumpas vätska från jäskaret in och kokas. För att undvika att det kokar över finns 2 små fönster på sidan där det ska synas bubblor i det nedre men inte i det övre. Det kondenserar i övre krökta delen till ca 25% alkohol och destilleras sedan i den vänstra (Spirit still) till ca 68% alkohol.

Spritskåpet, The Spirit Safe, som är det centrala verktyget för att få rätt alkoholhalt och ren sprit i faten inför lagringen.

Här rinner alkoholen från kopparpannorna. Armen vänds mellan de två glasbehållarna vid speciella tillfällen i processen så att endast drickbar vätska utan gifter, det s.k. hjärtat, blir kvar till slut.

Kväll i Oban

Efter destillerituren checkade vi in på vårt B&B där vi blev bjudna på väldigt gott eftermiddagste med hembakta kakor.

På Waterfront Fishouse, No 1 Railway Pier, åt vi sedan god mat. Vi satt med utsikt över hamnen och såg färjorna komma och gå. Vi delade på en förrätt med krabbkött, varmrökt och kallrökt lax, coleslaw. Som varmrätt blev det pilgrimsmusslor på blackpudding, en utsökt klassiker. Sugna på något sött gjorde vi misstaget att ta varsin pannacotta till dessert men det blev alldeles för mycket och skapade lite koma.

Promenaden efteråt var nödvändig och precis när vi gick ut från restaurangen så hade det slutat regna och regnbågarna lyste upp himlen över Oban medan vi stretade uppför backen till Failte B&B.

Ser smarrigt ut va? Det var det också. The Waterfront Fishouse i Oban.

Kväll i Oban.

Regnbågen ser ut som om den kommer från destilleriet.

Rockfield Road, halvväg upp. Det var rätt jobbigt att släpa resväskorna uppför backarna här. Rätt mycket trafik också faktiskt.

Fortsättning följer...

Skottland 2023 - del 2: Isle of Mull

Ankomstdagens kväll i Tobermory ägnades åt alla affärerna på Main Street samt Mull Museum som kan rekommenderas. Nu var det fullt på museet för det vräkte ned regn, detta kommenterades sarkastiskt av föreståndaren för museet som för övrigt var en mycket trevlig man vi hade en lång pratstund med.

Kvällen avslutades med en rätt god middag på restaurang Mishdish. Jag åt "Scallops, roasted red pepper, chrispy pork belly, chive oil". Hustrun "Langoustines, locally landed chilled with citrus mayo, salad & crusty bread". Nöjda drog vi oss tillbaka till hotellet för en ostbricka och en dram lokal whisky - Tobermory 17 år Madeira cask finish.

Rundtur på Isle of Mull

En dag med rundtur på Isle of Mull. Vi hyrde bil på Harbour Garage i Tobermory vilket var väldigt smidigt och okrångligt. En Vauxhall Corsa, manuell. Väldigt liten och med låg frigång. Först körning på "vanlig väg" med mötande trafik men snart var vi inne på single track med mötesplatser och så såg det ut sen resten av dagen. Det är naturvackert på Mull och så ödsligt ibland att det inte ens är några får. På andra ställen är det får överallt, ofta mitt på vägen och de vill inte gärna flytta på sig. Även korna är ovilliga att gå åt sidan när vi kommer med bilen. Första egentliga stoppet var vid Three Lochs Viewpoint där vi tänkte ta en liten promenad ned mot sjöarna men det var alldeles för vattensjukt på grund av allt regnande så vi avstod.

Vi har hyrt vår bil och ger oss ut i det böljande landskapet på Isle of Mull. Single track road nästan överallt.

Three Lochs vid Glen More på Isle of Mull. Det var väldigt blött så vi gick inte ned och fick någon vy över alla tre tjärnarna.
 

Får på vägen är vanligt, de brukar flytta på sig men de här låg på sin plats så vi fick kryssa mellan dem.

Ardalanish Isle of Mull Weavers

Så småningom anländer vi till Ardalanish Isle of Mull Weavers som ligger i slutet av den smala dåligt underhållna vägen långt ut på landsbygden. Här väver de tyger av ull från egna Hebridean Sheep. De har även Highland Cattle på gården och de klarar vintern utan att behöva stå inomhus, på så sätt fick de utrymme i den lagårn att bygga väveriet som fick sina maskiner från ett gammalt väveri när vävaren gick i pension. De har butik här och säljer online. Tyvärr hade de inga egentliga guidade turer men vi fick gärna gå in och se när de jobbade i väveriet.

Ardalanish Weavers ligger vackert med en vid utsikt över havet mot Colonsay och Islay långt bort i fjärran.

Här pågår arbete med rejäla mängder ullgarn.

Många spakar och spolar med garn. Tyvärr hade de ju ingen guidad tur och vi ville inte störa arbetet med en massa frågor.

Ardalanish Beach

Efter besöket hos väveriet så gick vi direkt från dem ned till Ardalanish Beach där det var lågvatten så vi kunde gå ut på sandstranden och titta på vadarfåglarna som skuttade omkring där. Regnet kom horisontellt men ändå var det en familj som tältade på stranden och var ute på stranden och barnen surfade, iförda våtdräkter men ändå!

Grågässen flyttar sig från ena sidan av Ardalanish Beach till den andra. Det regnar rejält men vi tvekar inte inför en strandpromenad.

Ängspiplärkan verkar inte så bekymrad över väderleken.

Härdade skotska barn. Det blåser ordentligt och regnet kommer vågrätt mot oss.

Det är ebb på Ardalanish beach. Regnet kommer horisontellt. 3km bort efter stranden ligger den sydligaste punkten på Isle of Mull.

Större Strandpipare hittar mat när vattnet drar sig tillbaka.

Jag tror jag störde dem för jag halkade till på en sten och viftade med armarna för att hålla balansen.

Fionnphort

Vår lunch var planerad till The Creel Seafood Bar i Fionnphort som fick utmärkelsen Best Seafood Establishment 2021. Vi blev inte imponerade för de hade uselt utbud, inga havskräftor, inga pilgrimsmusslor, ingen krabba. Vi tog scampi och fick några slags räkor med massor av panering som friterats till oigenkännlighet och till det pommes, skrämmande dåligt. Det bästa var det tillfälligt soliga vädret och utsikten mot klosterön Iona. Färjan till Iona går här från Fionnphort, ingen bilfärja dock för turister som lämpligt nog får använda apostlahästarna.

Den omtalade The Creel Seafood Bar levde inte upp till förväntningarna.

Iona Abbey and Nunnery på ön Iona utanför sydvästkusten av Isle of Mull. En turistmagnet, bussarna kommer i tjog från fastlandsfärjan hit.

Färjan till Iona. Det krävs särskilt tillstånd för att få ta med bilen så turisterna får använda apostlahästarna.

Det var inte bara turisternas bilar som orsakade trafikproblem i Fionnphort, även fåren ställde till det och använde gatan som toalett.

Single track extreme

Det regnade mest hela dagen med korta uppehåll och minutkorta solstunder. Färden runt ön fortsatte och vi stannade vid Loch Beg Bridge och strosade och fotograferade lite. Rundade Ben More som är Mulls högsta berg och fortsatte utefter västkusten. Från Ben More rinner många vattendrag och vi stannade till i Tràigh Gheal vid ett vattenfall från Allt Eas an Ime. Häftigt. Vid Balmenach smalnade väg B8035 av, till 1960-talet benämndes den som huvudvägen A849 men de bytte namn med varandra när den nuvarande A849 anlades. Det blev väldigt spännande, snarare läskigt, när vi rundade Aoineadh Mòr där vägen är jättesmal, med massor av stora hål, få mötesplatser och blinda kurvor. Utmed branterna på båda sidor om vägen ligger stora stenblock som rasat nedför sluttningen. Det regnade ihållande också.

En missnöjd ko som råmar ut protest mot att behöva flytta på sig. Den var väldigt motsträvig så vi fick vänta tills den fick lust att gå ut i vägrenen.

Väntan på mötesplats på single track road.

Ett litet vattenfall på sluttningen från Ben More.

Bäää...

Loch Beg Bridge, Caladoir River, Isle of Mull.

Vattnet strömmar ned från Ben Mores sluttningar. Ben More är det högsta berget på Isle of Mull. Tyvärr lite väl låga moln så vi ser inte själva berget.

Balnahard vid väg B8035 på västra Isle of Mull. Berget vi rundar är Ben More.

Det här var läskigt. Stora stenblock har rasat från bergssidan och ligger i sluttningen både ovanför och nedanför vägen mot havet. En del ser rätt färsknedramlade ut. Vägen är nästan ofarbar på grund av alla håligheter, lösa kanter och få mötesplatser. Regnet och blåsten hjälper inte till direkt. Finns ingenstans att vända heller och vi vill ju vidare.