Ett första inlägg!

Hej Fotosidan!

Jag heter Theodor och jobbar som 3D-artist inom spelutveckling till vardags, men har fattat tycke för fotografi sedan pandemin – vilket nu har blivit min största hobby. Jag älskar det cinematiska och jagar ofta det lite mer annorlunda och surrealistiska i mina foton. Ungefär 70 % av min tid går åt till att hitta kompositioner och motiv som intresserar mig, och 30 % spenderas i Lightroom för att få fram den vision och känsla jag vill åt. Dokumentärt är det kanske inte, men jag försöker ändå hålla mig ifrån att ändra alltför mycket i bilderna.

Det hela började med att jag fotograferade Stockholms innerstad under pandemin, men numera fokuserar jag mer på landskap. Att få vara ensam i naturen innan de flesta ens har vaknat har jag upptäckt är den absolut bästa känslan. Det har lett mig till diverse äventyr, som en solo nio dagars campervan-fotoresa till Färöarna, Islands highlands, de österrikiska bergen med mera.

Som en liten introduktion tänkte jag visa några av de bilder som betyder mest för mig. De är kanske inte de “bästa” rent tekniskt eller kompositionsmässigt, men de bär små historier eller fångar känslan jag hade när jag tog dom.

Coastal Hamlet - Färöarna

När jag planerade min resa till Färöarna så var det givet för mig att besöka Múlafossur och byn Gásadalur. Hit åker nog alla som tar sig till öarna. Men medan jag planerade vad jag ville göra i området så såg jag ett det sydöstliga berget och fick en bild i huvudet på hur ett foto kunde se ut därifrån. En upphöjd position och kanske fläckvist med ljus som fokuserar in på lilla byn. Ren magkänsla och inget att backa upp det med. När jag väl kom dit och hade kämpat mig upp för berget så tittade solen fram för första gången på 4 dagar och vyn var exakt som jag hade föreställt mig. Jag gillar fotot, men känslan av att få det jag hade visualiserat var nog det bästa. 

Alpine Grazers - Schladming

Första gången jag har vandrat i alperna och nog det närmsta jag har kommit till att fylla ett minneskort. Resan tog hårt på allas knän, fötterna skavde och ett cykelsadelskydd över kameran var perfekt när den hängde på ryggsäckan med ett Peak Design Capture Clip och regnet öste ned. Jag lyckades fånga denna stund av en flock frigående hästar högt uppe i bergen. Utöver kompositionen så är det är något med de avslappnade positionerna hästarna har som påminner mig lite om Gregory Crewdsons stil. Vilket är en av mina favoritfotografer. För mig är det inte bara en bild på några hästar, det är något med bilden som säger lite mer, även om jag inte kan sätta fingret på det. 

Morning Alpine Lake - Schladming

Vi fortsätter i Schladming till en av de sista dagarna. Vi har börjat komma ned i höjd till vad som känns som regnskog. Skavsåren har nått ben och höfterna har aldrig varit tröttare. "Inte långt kvar till civilisation" sa en av vännerna när skogen började öppna sig och vi kände doften av strudel och kossor. När vi kom till sjön så började den sopptjocka dimman att släppa och vi fick se detta. Medan gänget sjönk ihop vid stugrestaurangen och beställde in det mest kaloririka de kunde hitta så smög jag iväg för att fota. 

Rolling Hills - Färöarna

Tillbaka på Färöarna, denna gång vid Kallur Lighthouse. Det här är ett sådant foto som jag älskar, men där reaktionen från andra oftast är “Ja, den var väl kanske fin”. Jag tror det handlar mycket om stunden och de små detaljerna. Det jag älskar mest är hur “painterly” och overkligt det känns. Tittar man närmare på den högra toppen ser man en liten figur som ger skala åt hela scenen. Det är skogstokiga Shao Ma, som jag träffade på ett vandrarhem kvällen innan. Vi blev snabbt vänner och bestämde oss för att ta oss till den kända fyren innan någon annan vaknat. Galningen Shao sprang längs kanterna av de flera hundra meter höga stupen i stark vind och lyckades alltid hamna perfekt i mina bilder. Ett under om den mannen fortfarande lever.

Autumn Cave Passage - Tilas Stoll

Okej, sista nu. Detta foto är knappast unikt – det är nog den vanligaste kompositionen att fånga i Tilas Stoll. Det jag inte visste var att området delvis är inhängnat, så att få något annat är väldigt svårt. Detta var en helgtur jag gjorde mot Filipstadshållet just för att försöka fånga Tila Stoll med höstlöv och tjock dimma, i hopp om att det skulle ge lite mer färg i scenen och separera elementen. “Early bird gets the worm”, som man säger – jag var helt ensam i området i flera timmar och kunde vänta in den perfekta mängden dimma.

Jag är otroligt självkritisk och lite av en känslig konstnärssjäl, har jag märkt. Därför är det väldigt roligt att gå igenom mitt bibliotek av foton från de senaste 4–5 åren och faktiskt se att jag har bilder jag är riktigt nöjd med. Jag hoppas att ni får någon glädje av det jag delar med mig.

Tack!


/Theo

Valborg i Danmark - Hårda vindar, sand i skon och panoraman.

Rubjerg Knude - Solnedgång

Med långhelgen över valborg så kände jag att jag behövde komma ut och upptäcka något nytt. En ny plats och gärna något nytt att fotografera. Min Google Maps karta är täckt med små pins världen över med platser som jag vill upptäcka - stora som små. Jag har länge funderat på Nordjylland då jag enbart har hört bra om området med det vackra landskapet, fyrar, kustlinjerna och framförallt sanddynerna med fyren Rubjerg Knude. Med en 3 dagars helg plus en semesterdag på följande måndagen så kändes det som ett ypperligt tillfälle. Dags att fota! Men först tåg till Göteborg. 


Två överfyllda väskor släpades med till kontoret på torsdagsmorgonen så att jag kunde hoppa på första tåget till Götet när det var dags att klocka ut. Efter en långtråkig tur så kom jag fram och drog av mina väskor från vagnen. Jag möttes direkt av synen på två goa gubbar som blir omhändertagna av väktare för hot och misshandel. Det är ju Valborg trots allt? Tanken var att spendera en natt i staden för att sedan ta färjan över till Frederikshavn runt niotiden. Jag hade hittat vilken hamn färjan gick ifrån och valde det närmaste hotell som jag kunde hitta. Tidspessimist och dumsnål som jag är.

Efter en relativt sömnlös natt på mini-Högsbo så rullade jag ut väskorna på Göteborgs gator till färjeterminalen. Vädret i Stockholm hade inte varit på topp de senaste dagarna, så det var otroligt skönt att mötas av en nästan sommar-lik morgonvärme. Det fina vädret följde oss ut genom hamnen och hela vägen till Danmark. Tror nog att vi var uppe i 24 grader och strålande sol. 

I land väntade min lilla Kia Picanto hyrbil som skulle ta mig 50 minuter västerut mot det lilla B&B jag hade bokat: Børglum Mejeri Hotel B&B. Bästa B&B i Nordjylland år 2025. Fint ska det vara, jo man tackar ja! Efter min tidigare natt så var det väldigt välkommet att få bo i ett sådant fint och fräscht hotell. Personalen var otroligt trevliga, bra med parkering och ljusa och fina rum. Kan varmt rekommendera! Men vi har inte tid att stå här och njuta av rena sängkläder! Dags att gå ut och göra stan osäker. 

Och med "stan" menar jag den närmsta by västerut, Løkken, och med "osäker" så menar jag att fotografera. 

Det är inte ofta en sketen Stockholmare får gå på sådana långa och breda sandstränder med doften av havet, och jag njöt av varje sekund. 

När det kom till fotografin på stranden så var jag kanske lite för trött för att hitta kompositioner som lockade, men i fjärran såg jag målet för kvällens photo shoot. Väderleksrapporten förutspådde att detta skulle vara den enda molnfria dag under min resa. Även om jag gärna hade sett lite dramatiska moln i mina kvällsbilder, så visste jag att det då inte fanns någon garanti för en synlig solnedgång. Så detta kunde vara min enda chans just för det typet av ljus. Efter en tidig middag i byn så tryckte jag mig in i min lilla bil och satte fart mot Rubjerg Knude i god tid. 

Parkeringsplatsen var relativt tom förutom för de tyskar och deras husbilar. Jag hoppades att det möjligtvis kunde reflektera hur få som faktiskt var borta vid fyren också. Från parkeringen är det ca 20-25 minuters promenad, men med en fullpackad kameraryggsäck så kan det ta mycket längre tid. Ju närmare fyren desto sandigare och lösare blir marken. Ryggen var tämligen fuktig när jag väl kom fram. Solen hade inte hunnit sjunka så lågt på himlen än så jag hade en chans att promenera längs med sanddynerna för att hitta en komposition för kvällen. Att få en fin vinkel med bra ljus på själva fyren var inte det svåraste. Det var snarare att hitta orörd sand i förgrunden som var i stort sett omöjligt. Och för varje försök till en ny kompositon eller en bensträckarpromenad resulterar i ännu mer visuellt oljud i sanden. Väldigt starka vindar gjorde det även svårt att ta foton handhållet. Tror nog inte att jag har en perfekt skärpa i någon bild under hela resan. Inte ens med ett stativ. 

Tillslut hamnade jag på en ungefärlig 45 graders vinkel från fyren med solen till min vänster på ett avstånd som skulle kunna passa 70-200 mm. Nu var det bara att plantera stativet så pass stadigt jag kunde för att motta vindarna och vänta på ljuset. Solnedgången var nog minst en timma bort så jag hade tid att experimentera med slutartider, mist- och polariseringsfilter, osv. Jag slängde även upp drönaren för att slösa lite tid! Jag är otroligt ny till drönarfotografering och känner att jag behöver en del övning i ämnet - men man blir ju inte bättre om man inte lägger in timmarna.

Efter några timmar på dynerna så kom jag iväg med min favorit från hela resan. Dags att slänga sig i säng.  

Enligt väderprognosen så skulle de kommande dagarna bestå av betyldigt sämre väder. Dassiga moln, småregn och starka vindar. Jag bestämde att jag skulle återvända till Rubjerg Knude varje morgon och kväll för att se vad som kunder erbjudas under småtimmarna då de flesta besökare inte hade orkat sig upp än eller när det var för sent för att bege sig ut. Mellan dessa satta tider och platser så skulle jag utforska närområdet för att se om jag kunde hitta några gömda guldklimpar som inte gick att hitta på nätet. 

Dag två och jag var vid fyren strax efter 5 tiden på morgonen, trots det var jag inte själv. Men det var så få att jag kunde nästan ha varit det. Det var väldigt kul att få återvända så snabbt till samma plats men med ett lika bra ljus som kvällen innan, dock från en annan vinkel. Jag bestämde mig för att dumpa ryggsäcken i sanden för att kunna röra mig lite lättare och leka runt med formerna och ljuset. 

Det var här som potentialen för grandiosa solupp- och nedgångar slutade för resan och de kommande dagarna och timmarna blev allt sämre och sämre. Jag återvände varje morgon och kväll, men förgäves. Det blev för det mesta så pass platta bilder att storleken, och känslan av platsen försvann helt. Jag spenderade nog mer tid att tömma mina skor än att fotografera något jag kände mig nöjd med. 

Jag måste erkänna att besvikelsen tog lite på mig. Men det är väl en del av livet! Jag körde runt norrut från fyren och utforskade sanddyner, bunkrar, andra fyrar och annat jag såg längs med bilvägen som fångade mitt intresse. Här är några få av de bilder som jag fångade innan det var dags att bege sig mot färjan och tåget hem igen.

Det blev lite av ett abrupt slut på på inlägget och resan här. Men jag hoppas att ni har fått något nöje av det och bilderna! Lär publicera dessa på min profil och diverse grupper här på sidan inom kort. 

/Theo