Ett första inlägg!

Hej Fotosidan!

Jag heter Theodor och jobbar som 3D-artist inom spelutveckling till vardags, men har fattat tycke för fotografi sedan pandemin – vilket nu har blivit min största hobby. Jag älskar det cinematiska och jagar ofta det lite mer annorlunda och surrealistiska i mina foton. Ungefär 70 % av min tid går åt till att hitta kompositioner och motiv som intresserar mig, och 30 % spenderas i Lightroom för att få fram den vision och känsla jag vill åt. Dokumentärt är det kanske inte, men jag försöker ändå hålla mig ifrån att ändra alltför mycket i bilderna.

Det hela började med att jag fotograferade Stockholms innerstad under pandemin, men numera fokuserar jag mer på landskap. Att få vara ensam i naturen innan de flesta ens har vaknat har jag upptäckt är den absolut bästa känslan. Det har lett mig till diverse äventyr, som en solo nio dagars campervan-fotoresa till Färöarna, Islands highlands, de österrikiska bergen med mera.

Som en liten introduktion tänkte jag visa några av de bilder som betyder mest för mig. De är kanske inte de “bästa” rent tekniskt eller kompositionsmässigt, men de bär små historier eller fångar känslan jag hade när jag tog dom.

Coastal Hamlet - Färöarna

När jag planerade min resa till Färöarna så var det givet för mig att besöka Múlafossur och byn Gásadalur. Hit åker nog alla som tar sig till öarna. Men medan jag planerade vad jag ville göra i området så såg jag ett det sydöstliga berget och fick en bild i huvudet på hur ett foto kunde se ut därifrån. En upphöjd position och kanske fläckvist med ljus som fokuserar in på lilla byn. Ren magkänsla och inget att backa upp det med. När jag väl kom dit och hade kämpat mig upp för berget så tittade solen fram för första gången på 4 dagar och vyn var exakt som jag hade föreställt mig. Jag gillar fotot, men känslan av att få det jag hade visualiserat var nog det bästa. 

Alpine Grazers - Schladming

Första gången jag har vandrat i alperna och nog det närmsta jag har kommit till att fylla ett minneskort. Resan tog hårt på allas knän, fötterna skavde och ett cykelsadelskydd över kameran var perfekt när den hängde på ryggsäckan med ett Peak Design Capture Clip och regnet öste ned. Jag lyckades fånga denna stund av en flock frigående hästar högt uppe i bergen. Utöver kompositionen så är det är något med de avslappnade positionerna hästarna har som påminner mig lite om Gregory Crewdsons stil. Vilket är en av mina favoritfotografer. För mig är det inte bara en bild på några hästar, det är något med bilden som säger lite mer, även om jag inte kan sätta fingret på det. 

Morning Alpine Lake - Schladming

Vi fortsätter i Schladming till en av de sista dagarna. Vi har börjat komma ned i höjd till vad som känns som regnskog. Skavsåren har nått ben och höfterna har aldrig varit tröttare. "Inte långt kvar till civilisation" sa en av vännerna när skogen började öppna sig och vi kände doften av strudel och kossor. När vi kom till sjön så började den sopptjocka dimman att släppa och vi fick se detta. Medan gänget sjönk ihop vid stugrestaurangen och beställde in det mest kaloririka de kunde hitta så smög jag iväg för att fota. 

Rolling Hills - Färöarna

Tillbaka på Färöarna, denna gång vid Kallur Lighthouse. Det här är ett sådant foto som jag älskar, men där reaktionen från andra oftast är “Ja, den var väl kanske fin”. Jag tror det handlar mycket om stunden och de små detaljerna. Det jag älskar mest är hur “painterly” och overkligt det känns. Tittar man närmare på den högra toppen ser man en liten figur som ger skala åt hela scenen. Det är skogstokiga Shao Ma, som jag träffade på ett vandrarhem kvällen innan. Vi blev snabbt vänner och bestämde oss för att ta oss till den kända fyren innan någon annan vaknat. Galningen Shao sprang längs kanterna av de flera hundra meter höga stupen i stark vind och lyckades alltid hamna perfekt i mina bilder. Ett under om den mannen fortfarande lever.

Autumn Cave Passage - Tila stoll

Okej, sista nu. Detta foto är knappast unikt – det är nog den vanligaste kompositionen att fånga i Tila Stoll. Det jag inte visste var att området delvis är inhängnat, så att få något annat är väldigt svårt. Detta var en helgtur jag gjorde mot Filipstadshållet just för att försöka fånga Tila Stoll med höstlöv och tjock dimma, i hopp om att det skulle ge lite mer färg i scenen och separera elementen. “Early bird gets the worm”, som man säger – jag var helt ensam i området i flera timmar och kunde vänta in den perfekta mängden dimma.

Jag är otroligt självkritisk och lite av en känslig konstnärssjäl, har jag märkt. Därför är det väldigt roligt att gå igenom mitt bibliotek av foton från de senaste 4–5 åren och faktiskt se att jag har bilder jag är riktigt nöjd med. Jag hoppas att ni får någon glädje av det jag delar med mig.

Tack!


/Theo