Hästkrafter

När såg ni en arbetshäst senast? Ja, frågan är berättigad för det verkar som om de totalt försvunnit. Min morbror Holger var bonde i Ockelbo från 50 talet och en bit in i 70 talet och han hade ett ardennersto som hette Docka. Till en början användes Docka till det mesta på gården, även sedan en "grålle" (Ferguson traktor) införskaffades. Med tiden tog traktorn över det mesta på gården men i skogen var det bara Docka som dög. Vi barn matade Docka med knäckebröd och det lät så gott när hon tuggade. Hölass fick vi åka och hästen drog lugnt och säkert och visste precis var den skulle stanna när vi kom hem till ladugården. Den dagen Docka till slut skulle hämtas var inte Holger hemma. Han klarade inte av att se när den älskade hästen transporterades bort från gården..

En sommar för 17 år sedan var jag på semester i Skåne. En dag när jag reste runt i landskapet såg jag en skylt vid en stor gård att man där skulle visa hur skördearbetet gick till förr i tiden. Jag tyckte det lät intressant och svängde av vägen. Där fanns gamla traktorer, skördetröskor, slaghackor, harvar och andra redskap som användes förr i jordbruket. Och naturligtvis fanns där flera arbetshästar som körde alla dessa redskap. Fantastiskt roligt att se och många människor hade liksom jag kommit dit.

Allting var väldigt fint arrangerat och man kom hästekipagen väldigt nära. Solen sken och åskmolnen som dök upp passerade förbi utan att bråka. 

Mat och fika med nygräddat fikabröd kunde man köpa och det avnjöts till ljudet av smack och ptroo. Bilderna är tagna med en Sony A350 som hade en APS-C sensor på 14 megapixlar. Det var en kamera som jag gillade. Hade nu fotograferat digitalt i tre år och visste kanske inte ännu om jag skulle fortsätta med den tekniken. Men det dröjde inte särskilt länge innan jag förstod att "detta skall hädanefter bliva min melodi."

På återseende

Torbjörn

Artiklar om Träd, Gräs och Stenar

I Magasin Opulens finns just nu artiklar om Träd, Gräs och Stenar. Bl a kan man där läsa att det pågår återutgivning av deras skivor. I ena artikeln finns den här bilden nedan som jag tog när bandet spelade i Uppsala 1972 på folkfesten i Slottsbacken. Det finns mycket intressant att läsa om den svenska musikrörelsen från 60-talet och framåt. Mycket naturligtvis från ett stockholmsperspektiv.

https://www.opulens.se/musik/trad-gras-och-stenar-ett-personligt-perspektiv/

På återseende

Torbjörn

På utflykt med Zeiss Sonnar 1.8/55 ZA

Jag köpte mitt Zeiss Sonnar 1.8/55 ZA ett drygt halvår efter att det hade lanserats i oktober 2013. Jag hade precis sålt Sonys sista kamera med A-fattning, A99V, till en kille från Kramfors och köpt min första spegellösa fullformatskamera med FE-fattning, Sony A7R. Objektivet köpte jag begagnat  av Tommy från Västerås. Han jobbade i Stockholm så vi träffades där på ett cafë och gjorde upp affären. Min första bild med objektivet blev ett porträtt på honom med full bländaröppning. Sony har bara en objektivfattning idag, FE, och den passar både fullformat och APS-C kameror. Mycket bra tycker jag.

Vad det här objektivet har för släktskap med Zeiss Sonnar konstruktioner från 20-30 talet vet jag inte. Egentligen intresserar det mig inte vem, eller vilka, som konstruerat det objektiv, eller kamera, jag använder. Mitt enda intresse är att de ger ett resultat jag uppskattar. Jag har också upplevt fascinationen när en bild sakta växer fram i framkallningsskålen. Efter det var jag fast. Så stark var den upplevelsen. Men jag betraktar mig inte som nörd utan en person med stort fotointresse. Vilket märke mina kameror och objektiv har spelar mindre roll. För andra är det annorlunda och tycks ibland var det som är överordnat.

En dag tidigare i höstas gjorde vi en utflykt till Högbo bruk. Jag tog enbart med mig det här nämnda objektivet till min Sony A7RIII. Alla bilder här är tagna med full bländaröppning. Normalt gör jag inte så utan använder den bländare som passar bäst för just det motiv jag ska fotografera. Ville bara visa objektivets kvaliteter på full öppning.

Tommy, som jag köpte objektivet av

Gruvstugan

Gruvstugan

Gruvstugan frestade med mycket gott hembakt bröd

Överraskade Lisbeth med ett porträtt...

....och hon överraskade mig med ett dito

Hunden hade full koll medan husse pysslade med mobilen

Änderna valde turligt nog att simma i dammens ljusspegel

Amiralen lät sig väl smaka av det halvätna äpplet

Gillar det här objektivet. Är mycket skarpt redan på full öppning och ger behaglig oskärpa. Det är ganska lätt och ger en bra balans till den relativt lilla kameran. Ett mycket lyckat köp.

Att köpa begagnat är ett utmärkt sätt att skaffa ny fotoutrustning.

På återseende

Torbjörn

Mannen och hans skugga

Det hördes motorbuller utanför vardagsrummet. Jag gick ut på balkongen för att se vad det var. En gigantisk kran hade kört fram till skolan intill. Den byggdes för några år sedan. Är uppbyggd av moduler och nu ser det ut som den ska byggas på med några fler sådana. Hämtar kameran för jag brukar dokumentera vad som händer omkring där jag bor. När jag står där och fotograferar ser jag en man gående med stavar. Det är vid tretiden på eftermiddagen och skuggorna har redan börjat bli långa. Hans egen skugga följer honom där han går i rask trakt. Jag hinner få ett skott innan han försvinner ur bild.

Det gäller att fånga honom mitt i steget och jag försöker känna av mannens tempo och steglängd. Jag tycker att jag lyckades rätt så bra. Hade naturligtvis kunnat använda serietagning men jag gör det väldigt sällan och kameran var därför inte inställd på det heller. Konverterad i Silver Efex Pro II med filtren Low Key och Fuji Acros.

All fotografering behöver inte vara planerad.

På återseende

Torbjörn

Den gäckande skuggan

Skuggor gör sig ofta bra på bild och då kanske allra bäst i svartvitt. Men färg fungerar också bra. På gården har föreningen några piskställningar. Det är mycket sällan någon piskar mattor där. När jag häromdagen passerade förbi en av ställningarna såg jag att den gav en fin skugga på garageväggen. Jag gick lite närmare och tog upp kameran – och precis då gick solen i moln. Jag väntade en stund och tittade upp mot himlen och förstod att solen inte skulle komma fram på en bra stund. Det fanns i alla fall en antydan till skugga så jag tog en bild.

Jag fortsatte min runda och efter tjugo minuter kom solen fram igen. Men då var jag långt borta.

Ibland får man nöja sig med det icke perfekta.

På återseende

Torbjörn