Härföraren på Tyska brinken

Här kommer en söt flicka gående uppför Tyska brinken. Efter henne följer en grupp människor – på behörigt avstånd. Härföraren. Den som går före, tar täten. Det är i början av mars det året och solen, eller solreflexerna, kastar sitt vårtrötta ljus på husväggarna och den stenbelagda gatan. I soldiset i bakgrunden kan man ana Münchenbryggeriet på södermalm.

Vem är hon? Kanske är hon aktiv i Acqua for LIFE? Projektet som arbetar för rent dricksvatten för alla människor, som modeskaparen Georgio Armani tog initiativ till. Eller har hon varit och shoppat i boutiquen Zapata längre ned på gatan och fick den här kassen där? Många frågor, inga svar. Hon klär sig fint i alla fall. Det långa håret faller vackert över pälskragen och hon verkar nyss ha stoppat ned något i handväskan. Eller så söker hon något där i.

Ingen konversation blev det, bara några blickar.

Än är det ljust några timmar till och jag vandrar vidare med min kamera.

På återseende

Torbjörn

Midsommarafton 1983

Midsommarafton på Hamrånge hembygdsgård. En dragspelare, en trummis och en liten tös som lyssnar på musiken. Musikerna har ställt sig på dansbanan i stället för estraden i bakgrunden för att komma närmare publiken. Tösen ville komma ännu närmare. Det här var på eftermiddagen då festligheterna riktade in sig på hela familjen. På kvällen blev det större orkester som tog plats på estraden och dansbanan fylldes av danssugna. Så som det alltid har varit.

Midsommarafton 2025 ställdes firandet in för det fattades folk att arrangera det hela.

Folket har naturligtvis inte tagit slut men den nya generationen prioriterar annat. Generationsväxlingen för med sig problem lite varstans. Inte bara för svenska herrarna i skidlandslaget.

Dansbanan och estraden är nu borta. Allt är nu inbyggt under tak och det är så flott.

På återseende

Torbjörn

Sommarnattens leende

Det här är Ylva. Vi träffades sista april 1970 i Uppsala. På KFUM hade några av landets bästa musiker och sångare uppträtt. Om jag minns rätt var det Monica Zetterlund, Rune Gustafsson, Egil Johansen och kanske även Arne Domnerus som sjöng och spelade. Liksom jag stod hon också där och lyssnade på de fantastiska musikerna. Vi började att prata med varandra och nästa dag träffades vi hos hennes syster och drack te. Det hela slutade med att jag blev bjuden att besöka deras fritidshus på Jungfrubacken i Falun. 

Jag stannade några dagar och fick bo i ett upprustat härbre. Jag hade naturligtvis min kamera med mig som jag köpt året innan på Norrländska Fotocentralen. En Pentax, utan exponeringsmätare, med normalobjektiv. Inför resan hade jag fått låna en gammal selenmätare av en kompis.

Den här bilden tog jag en sen sommarkväll i skogen vid stugan.

Filmen var Tri-X, förmodligen framkallad i D-76, skannad i Epson V750. Skaffade en dedicerad negativskanner senare men resultatet från den här flatbäddsskannern tycker jag är helt OK.

På återseende

Torbjörn

Styggforsen och AI med vändande post

Sommaren år 2000 var jag och min son Kristoffer till Rättvik en vecka. Vi hyrde en stuga i Fyrklöverns stugby. Kristoffer var då 13 år. Vi hittade på en hel del under den veckan. Bl a åkte vi upp till Orsa Grönklitt och fiskade. Kristoffer fick en en fin regnbåge på 2.5 kg på spinnfiske. Jag fick ingenting. Tyvärr gick inte Kristoffers fisk att äta. Den smakade dy. Vi åkte också till Dalhalla och kollade. Några år senare var jag dit och såg Hollies uppträda. Av gruppens originalmedlemmar återstod då endast gitarristen Tony Hicks och trummisen Bobby Elliot.

En utflykt till Hedsåsens fäbod blev det också. När vi kom fram frågade kvinnan som drev stället om vi hade kommit med jeep. Vägen dit från Rättvik gick endast att åka med jeep påstod hon, "Nej, svarade jag, vi körde med min Ford Escort." Visst var vägen dålig. Ibland försvann den och vi fick kliva ur och speja efter den. Vi åkte över släta berghällar men till slut kom vi fram. Då hade inte fäboden mycket till försäljning. Då satsade de mest på hästläger för tjejer. Men vi stannade en stund och drack te och åt smörgås med smulost på. Innehavaren berättade att Martin Ljung brukade hyra en stuga där på somrarna.

I Rättvik åkte vi förstås nedför sommarrodelbanan. Det gick med en ryslig fart och vi åkte flera gånger. Långbryggan var vi ut på också och kyrkstallarna vid kyrkan tittade vi på. En dag åkte vi till Styggforsen. 

"Styggforsen ett vattenfall i Styggforsån norr om Rättvik (Boda) i Dalarna.

Fallet är 36 meter högt och bildar en djup klyfta i berggrunden. Ingmar Bergmans film Jungfrukällan spelades in vid fallet. Vid fallets fot finns en grotta, "Trollhålet"." (Wikipedia)

Styggforsen ligger ca 2 mil från Rättvik mot Furudal. Jag tog en del svartvita bilder där, dock inte på själva vattenfallet tycks det som men allt är nog inte skannat.

Styggforsån rinner här fram i en djup ravin.

Kristoffer sitter och ritar i stugan.

En vandringsled finns runt fallet.

Här står jag och ser ut över bråddjupet.

Kristoffer vilar ut intill ån.

En stor kvarnsten finns där till minne av den kvarn som tidigare fanns i ån.

Jag har inte noterat vilken kamera jag använde. Min Pentax Spotmatic krånglade några år och då använde jag en Minolta med AF. En duktig instrumenttekniker vid Ångström Lab i Uppsala reparerade den men jag minns inte när. Filmen var i alla fall Kodak TMAX 100 framkallad i FX-39 och skannad i Epson V-750.

För en vecka sedan mejlade jag bilderna till Kristoffer och några dagar senare fick jag följande svar:

"Hej! Vilka fina bilder. Jag har vaga minnen från just utflykten men minns Rättvik. Jag bad chatgpt färglägga två bilder, jag tycker det ser helt okej ut."

Det är väl bara att hålla med Kristoffer. Det blev väl inte så pjåkigt. Själv håller jag inte på med ChatGPT, eller något annat AI verktyg heller. Kameran är mitt verktyg vad gäller fotografering och redigerar gör jag i Lightroom.

På återseende

Torbjörn

Nedslag i Berlin

För några år sedan var jag och min kompis Hans till Berlin. Vi bodde i en lägenhet som Korsnäs sociala fond äger och som anställda och pensionerade får hyra. Pensionärer står sist i kön men det här året hade vi tur att få en vecka där. Det är naturligtvis omöjligt att i ett blogginlägg beskriva Berlin. Det får bli ett nedslag på några platser vi besökte. Jag har massor av bilder därifrån och kanske dyker de upp i kommande inlägg. Jag har försökt att ta lite personliga bilder och om jag har lyckats vet jag förstås inte. Annars kan man ju lämna kameran hemma och köpa vykort i stället.

Vi stannade ett tag och gullade lite med Neptuns kvinnor vid Alexanderplatz. Den här gången behövde vi inte vada i fontänen för att svalka oss som vi gjorde år 2010 då Berlin var varmast i hela Europa.

Alexanderplatz har ett sjudande folkliv och är naturligtvis ett måste om man besöker Berlin. Vi var aldrig in på det mäktiga varuhuset.

På Beliner Zoo finns massor att se och vi tillbringade en dag där. Här ett gång pelikaner och en gråhäger.

Det en gång delade Berlin med sin mur påminns man om fortfarande på flera platser. Ett av de ruggigaste minnesmärkena är det här vid Bernauer Strasse. På monumentet syns fotografier på människor som dödats när de försökt fly till Västberlin. "Gatan är också berömd som flyktväg under den första tiden efter Berlinmurens byggande. Husen på den södra sidan av gatan låg i stadsdelen Mitte, som hörde till Sovjetunionens ockupationsektor, medan gångbanan nedanför fönstren då låg i Wedding, som hörde till den franska sektorn. Detta fick till följd att många boende i husen helt sonika hoppade ut genom fönstren och på så sätt tog sig till Västberlin. Dessa fönster murades dock igen tämligen omgående och senare revs dessutom husen." (Wikipedia)

En dag tog vi tåget ut till Treptower Park. Det är ett väldigt fint grönområde längs floden Spree men där finns också ett gigantiskt sovjetiskt krigsminnesmärke. Det är så gigantiskt att man kan tro att man befinner sig i forna Sovjet. Man känner verkligen historiens vingslag när man står här. När vi varit här en stund kom en busslast med ryssar. Alla hade en röd nejlika i sin hand. De vände sig alla mot de gravar med sovjetiska soldater som finns här. Alla stod tysta till en början, sedan började några att gråta och till slut grät de allihopa. Det var gripande att se och höra och vi avlägsnade oss bort därifrån så att de fick sörja ifred.

Efter besöket vid det mäktiga sovjetiska krigsminnesmärket gick vi genom grönområdet på väg ned till Spree och senare till stationen. Några ungdomar slappade i gräset och ett par spelade bordtennis på det bastanta bordet. Ser ni bollen?

Vi for ut en dag till den gamla flygplatsen Tempelhof. Den är nu sedan en tid nedlagd. Där fanns (finns) en minnesutställning om luftbron till Berlin. Det här monumentet ska symbolisera luftbron och är placerad intill flygplatsen. "Berlins luftbro (tyska Berliner Luftbrücke, engelska Berlin Airlift) var en hjälpoperation under Berlinblockaden åren 1948-1949 i Kalla krigets början. Luftbron försåg Västberlins befolkning och de allierades trupper med livsmedel, vapen och förnödenheter.  Flygoperationen pågick i 462 dagar och totalt genomfördes 278 228 flygningar som levererade 2 326 406 ton förnödenheter." (Wikipedia) Tempelhof låg i den amerikanska sektorn. Gatow i brittiska sektorn och Tegel i den franska sektorn användes också.

Douglas C-47 var ett plan som användes flitigt under Berlinblockaden. Det här planet stod på Tenpelhof när vi besökte stället. Är inte säker på om det är en C-47?

"Tempelhofs flygplats är känd för sin tidstypiska, klassicistiska arkitektur som utformades av Ernst Sagebiel 1934. Byggnaden stod slutligen klar 1941 och skapades i en tid när man förväntade en kraftigt ökande flygtrafik. Den var tänkt att passa in i det av Albert Speer planerade Welthauptstadt Germania. Det gulaktiga stenmaterialet ger ett mycket påkostat intryck, liksom det stora torget framför entréen, där flygelbyggnader vid båda sidorna i bågform vidgar sig. Vissa delar av flygplatsen och dess byggnader kommer att klassas som byggnadsminne." (Wikipedia)

Potsdam blev målet för en dagsutflykt. Det är en förstad till Berlin men också huvudstad i delstaten Brandenburg. Bilden visar den bilfria delen av staden med sina trevliga butiker, caféer, restauranger och folkliv. I bakgrunden syns en replika av Brandenburger Tor.

"Potsdam ligger intill floden Havel och ett flertal sinsemellan sammankopplade sjöar. Staden angränsar i nordost direkt till Berlin. Staden är framförallt känd för sin historia som kunglig residensstad i Preussen och Kejsardömet Tyskland, med många slott och trädgårdar, i synnerhet Fredrik den stores sommarresidens Sanssouci från mitten av 1700-talet.

1945 hölls på slottet Cecilienhof utanför Potsdam den så kallade Potsdamkonferensen mellan de allierade segermakterna USA, Sovjetunionen och Storbritannien efter den tyska kapitulationen under andra världskriget. Under Tysklands delning efter kriget tillhörde Potsdam DDR, fram till 1990." (Wikipedia)

Många trevliga butiker finns i Potsdam

Vi tog bussen från Potsdam ut till Fredrik den stores sommarslott Sanssouci (utan gnäll). Den här soliga septemberdagen var det en hel del turister här och många av dem fotograferade ivrigt alla begivenheter.

Kön till visningen av slottet började formera sig och den här kvinnan fick bråttom att ta några bilder. Gillade hennes fotostil. Guidningen av slottet var väldigt proffsig och intressant. Mycket vackert slott med massor av fin konst.

Det här blev sista bilden vid slottet. Den rödhåriga flickan lockade till skott, annars hade jag nog låtit bli. Motivet är mycket ofta fotograferat. Kanske inte så ofta med en rödhårig flicka i förgrunden.

Det finns så oerhört mycket att se och göra i Berlin och staden lockar ständigt till besök.

På återseende

Torbjörn