Riksfotoutställningen

Vi är några stycken i Gävle Fotoklubb som brukar ställa upp i Riksfotoutställningen varje år. I år valde jag att ställa upp i enbart en klass, enstaka digitala bilder. Det blir inga påsiktsbilder med andra ord. Det är för omständligt för klubben att hantera tycker jag. Kanske är den klassen på väg ut?

Samtliga bilder är hemifrån, eller en liten bit bort.

Jag grävde där jag stod.

Det här är bilder vem som helst kan ta. Vanliga bilder. Inga konstigheter. Vardagsnära.

Jag föredrar sådana bilder.

På återseende

Torbjörn

Vårlängtan

Dagsmeja redan i januari. För en tid sedan svinkallt. Tala om svängningar. En märklig vinter har det varit med vansinnigt mycket snöfall, kyla och värme om vartannat. Nu längtar jag till vår och värme och att få sitta ute i vårt naturrum med en kopp kaffe i hand. Då öppnar vi skjutdörrarna och hör på björkens sus och rödhakens sång.

Märkvärdigare än så behöver inte en naturupplevelse vara. Man behöver inte flänga runt i världen för dyra pengar om man inte vill. Det vardagsnära, det bekanta, går lika bra. Det är dessutom mer miljövänligt.

Och miljön är vi rädd om vi naturälskare.

På återseende

Torbjörn

Reflexer på svart plåttak

Kanske ett exempel på kärlek. Kärlek till svartvitt. Den är för evigt.

Svartvitt är en form av abstraktion. Förenkling? Fördjupning? Hade det stått en röd blomma i fönstret, endast en, hade jag nog valt att göra bilden i färg.

Sparsamhet är en dygd. Sade man förr.

På återseende

Torbjörn

Möte i Holmsveden

Möte i monsunen var det väl inte riktigt. Men ganska mäktigt ändå. Vi hade åkt till Holmsveden i Hälsingland för att besöka Westerndagen, som anordnas där varje sommar. "När en man i guldgaloner plötsligt fram emot mig går..." Inte riktigt som i visan, men helt plötsligt står han där på vägen som går igenom det lilla samhället. Jag frågade artigt om jag kunde få fotografera honom. "Det går bra", sade han helt kort. Jag tog en bild, tackade, och våra vägar skiljdes åt.

Vi gick för att ta var sin hamburgare. Det var den enda cowboymaten som serverades på saloonen den här dagen. Därefter gick vi till den parkerade mustangen, d v s Forden, och körde vidare in i Hälsinglands mörka skogar.

Väl mött i Holmsveden igen i sommar.

På återseende

Torbjörn

Huseliiharen

Huseliiharen ligger vid Gävlekusten efter Bönavägen, just innan Bönan. Där finns bl a en fin restaurang, småbåtshamn och seglarskola. På sommaren väldigt fint förstås. Men på vintern kallt och blåsigt.

Strosade runt där i månaden mars för några år sedan. Långt därborta finns våren i antågande, men här kan den ännu inte kännas. Blåfrusna fingrar blev det minns jag. Strosade förresten, det blev nog en rask promenad för sjutton vad det blåste kallt.

Skönt att kunna sitta i värmen och redigera den kyliga bilden.

På återseende

Torbjörn