Risiga bilder

Gav mig ut på nyårsdagen på gärdena fast det blåste och snöade och gång- och cykelvägarna var oplogade. Det blev inte så lång fotopromenad för det var så halt och jag hade lämnat broddarna hemma. Johannes hade levt rövare några dagar och jag ville se hur det såg ut efter dess framfart. Knäckta träd, nedblåsta grenar och kvistar kunde man se överallt. En del träd, pilar, var väldigt illa däran och blåser nog omkull vid nästa kraftiga blåsväder. 

Tog med mig nya kameran Sony A7V och en 28-75 tamronzoom. Lika bra att den får känna på vädrets makter på en gång och inte bara tas fram i solsken och vackert väder. Den fungerade utan några som helst problem. Fotograferade i lossless RAW. Lightroom stöder inta komprimerad RAW ännu men betaversionen kan hantera den okomprimerade.

En del träd hade fallit i bäcken och de måste naturligtvis så småningom plockas bort. Någon årensning liknande den i Hedeby lär det inte bli tal om. Tickselbäcken är inte så stor som Trosaån. Flotte behövs inte.

När jag skriver detta regnar det ute. Är det redan slut på vintern? 

På återseende

Torbjörn

Quo vadis?

Årets sista dag bjuder på spårsnö. Än så länge kanske jag ska tillägga. Det lär komma mycket mer senare. Var till föreningens återvinning på morgonen och därefter blickade jag ut över sätraängarna. Men närmare än så, under min balkong, såg jag dessa färska spår i snön.

Både dit och tillbaka ser det ut som. Vi människor lämnar spår efter oss överallt. Så även hundar.

På återseende

Torbjörn

Ny kamera

För åtta år sedan köpte jag min nuvarande kamera, Sony A7R III, och jag kände att jag ville skaffa en modernare innan jag blev för skruttig. Det har varit en mycket bra kamera men har börjat småkrångla lite. Jag klarar mig med den i många år till, trots krånglen, men har känt att jag vill skaffa något modernare innan det blir för sent. Fortsätter med Sony av flera skäl. Har redan ganska många sonyobjektiv, det är naturligtvis det främsta skälet, men jag tycker också om Sonys kameror, har haft flera stycken. De har länge legat långt framme i utvecklingen av spegellösa kameror. Hade jag startad i dag med spegellöst kanske det hade blivit ett annat märke. I dag finns många bra kameror att välja bland.

Den kamera jag nu har köpt är den nyligen lanserade Sony A7 V. Hämtade ut den i går. Det blev väldigt tomt på bankkontot, men fattiga konstnärer lär skapa bättre konst. Den har en sensor på 33 MP, min gamla har 42 MP. Ingen större skillnad, filerna blir något mindre och det är ju bra. Man kan förmodligen inte beskära bilderna lika mycket som med den gamla. Till det finns en lösning – du får gå närmare motivet. Övriga specifikationer kan ses på nätet. 

Har plöjt igenom inställningarna och nu är det bara att köra. Har tagit några testbilder och det fungerar fint alltsammans.

Tomten fick bli premiärmotivet (oredigerad). RAW, ISO 200, 1/20 sek, bländare 1.8, objektiv Zeiss Sonnar 55/1.8.

Snö är på väg, på vissa håll kan det komma 50 cm. Värst blir det väl här i Gävle där snökanoner brukar komma in över Gävlebukten. Bäst att åka till affären och bunkra upp redan i dag.

På återseende

Torbjörn

Utsikt från en bro

"Utsikt från en bro skänker perspektiv", särskilt då från stora broar då man kan följa t ex en älvs vindlingar bort uppströms eller nedströms. På julaftonen gick jag ut strax efter lunch. Lite vitt hade dagen innan kommit och det förbättrade ljuset ökar lusten att fotografera. Följde Tickselbäcken, som rinner genom stadsdelen jag bor i. Ställer mig på en bro över bäcken och ser mot de sista solstrålarna som speglas i bäcken. Här är perspektivet inte särskilt långt men jag kan se bäcken meandra mot stadsdelens centrum en bit bort. Jag hade inte stått länge förrän jag ser en flock änder komma glidande nedför bäcken. De tror förstås att jag har något ätbart att bjuda på. Har inget med mig i dag men de stannar en stund och tjattrar lite och positionerar sig. Så kommer en stor boll flytande nedför bäcken rakt in bland fåglarna. Alla tar till flykten.

De sista solstrålarna dör bort och jag vänder hemåt. Hemma väntar Kalle Anka och hans vänner. Varför man tittar jul efter jul vet jag inte? De äldsta filmerna, som  t ex Askungen och Snövit och de sju dvärgarna är bäst och fantastiskt välgjorda. De nya inslagen i slutet av programmet är inget för mig. Obegripligt tempo och snabba klipp.

Fanny och Alexander kan jag däremot se hur många gånger som helst. Vilket mästerverk av herrar Bergman och Nyqvist.

Ser fram emot lördagen för då kommer min Kristoffer och livskamraten Elisabet och hälsar på. En julklapp har de med sig också: Lilla Liv, nu 8 månader drygt är med från Stockholm där de bott över julen. Ett barnbarn till, har nu fyra. En enorm glädje i dessa orostider. Det är barnen som är framtidens hopp. Som det alltid har varit. 

Satsa på barnen, sätt dem inte i fängelse.

På återseende

Torbjörn

Hästkrafter

När såg ni en arbetshäst senast? Ja, frågan är berättigad för det verkar som om de totalt försvunnit. Min morbror Holger var bonde i Ockelbo från 50 talet och en bit in i 70 talet och han hade ett ardennersto som hette Docka. Till en början användes Docka till det mesta på gården, även sedan en "grålle" (Ferguson traktor) införskaffades. Med tiden tog traktorn över det mesta på gården men i skogen var det bara Docka som dög. Vi barn matade Docka med knäckebröd och det lät så gott när hon tuggade. Hölass fick vi åka och hästen drog lugnt och säkert och visste precis var den skulle stanna när vi kom hem till ladugården. Den dagen Docka till slut skulle hämtas var inte Holger hemma. Han klarade inte av att se när den älskade hästen transporterades bort från gården..

En sommar för 17 år sedan var jag på semester i Skåne. En dag när jag reste runt i landskapet såg jag en skylt vid en stor gård att man där skulle visa hur skördearbetet gick till förr i tiden. Jag tyckte det lät intressant och svängde av vägen. Där fanns gamla traktorer, skördetröskor, slaghackor, harvar och andra redskap som användes förr i jordbruket. Och naturligtvis fanns där flera arbetshästar som körde alla dessa redskap. Fantastiskt roligt att se och många människor hade liksom jag kommit dit.

Allting var väldigt fint arrangerat och man kom hästekipagen väldigt nära. Solen sken och åskmolnen som dök upp passerade förbi utan att bråka. 

Mat och fika med nygräddat fikabröd kunde man köpa och det avnjöts till ljudet av smack och ptroo. Bilderna är tagna med en Sony A350 som hade en APS-C sensor på 14 megapixlar. Det var en kamera som jag gillade. Hade nu fotograferat digitalt i tre år och visste kanske inte ännu om jag skulle fortsätta med den tekniken. Men det dröjde inte särskilt länge innan jag förstod att "detta skall hädanefter bliva min melodi."

På återseende

Torbjörn