Karbennings stationshus i gråvädret...

Karbennings station är en av kommunens (Norbergs-) allra stiligaste byggnader. Jag har åkt förbi många gånger, men inte förmått mig att stanna bilen. Idag gjorde jag det och klev ur bilden för att ta några bilder, i värsta slaskvädret! Å andra sidan blir ju bildens färger mättade när vädret är grått! :)

1.

2. 

3. 

4. 

5. 

Huset har haft flera funktioner genom åren, men är nu, vad jag förstår, privatbostad. Tågen stannar dock fortfarande i Karbenning.

Vissa dagar ter sig mera monokroma än andra...

Så då kan ju bilden få bli i svart och vitt! :)

Det börjar verka vinter, banne mej...!

Vid Karbennings kyrka idag! :)

1. 

2. 

3. 

4. 

5. 

6. 

7. 

Tacksam för den här dagen!

Idag på tacksägelsedagen har vi haft tacksägelsegudstjänst med stora och små i Karbennings kyrka. En gudstjänst fylld med både lovsång (dagens tema), och tacksamhet för både stort och smått. En gemenskap med många, (94 st), människor, både stora och små och mittemellan. Efter gudstjänsten samlades vi i sockenstugan till sopplunch och skördeauktion.

1. Barnkören.

2. Kreativ eftertanke efter predikan.

3. 

4. Vykort, ett sätt att visa uppskattning...

5. Ljuständning.

6. En stund av tacksamhet tillsammans, innan soppan och auktionen.

7. Coronakören. 

8. Till sist en bild från auktionen på auktionsförättare Christer i högsta hugg. 

Det blev många fina slantar till Världens barn. En fin dag. Tack för det! :)

Färgerna i brandområdet!

Minnena från första gången då jag åkte genom området som brann för tre år sedan är fortfarande så starka att de känns i kroppen. Allt det svarta och gråa. De nakna berghällarna och träden som hade förvandlats till svarta streck. Och lukten av brand, den kommer jag nog alltid att reagera starkt inför efter de där dygnen... Sedan har jag sett livet återvända. Sett grönskan den första våren efter. Sett hur det börjat blomma och växa återigen. Jag har varit här mitt i smällkalla vintern, då allting täckts av dn via snön och det grafiska i mötet mellan snö och förkolnat trä. Förra sommaren var jag här då lupinerna lade ett blått täcke över området. Så idag... Mjölkört, eller Rallarros har gett naturen ännu en färg. Allting var lilarosa. Spektakulärt, tycker jag, och vackert... Svärtan finns där, men får inte stå oemotsagd!

1. 

2. 

3. 

4. 

5. 

6. 

7. 

8. 

(Ljuset var dock rätt svårt att fotografera i. Hårt och direkt. Med en temperatur som var svår att bemästra. Jag har gjort vad jag kunnat, genom att fota i Raw-format och redigerat efter förmåga.) Så här blev det...! :)