Att fotografera med en Rolleiflex
När jag fotograferar idag, tänker jag ofta på, hur det hela började. Jag fick en tvåögd spegelreflex av mina föräldrar på 50-talet. En tjeckisk kopia av en Rolleiflex. Jag blev omedelbart förtjust i den, eftersom jag gillade att titta med båda ögon i schacktsökaren på den spegelvända mattskivan.
Det räckte oftast att bara titta på mattskivan. Den gav mig en ljusbild i min hand.
För 6 år sedan köpte jag en begagnad Rolleiflex T för att kunna upprepa den känslan.
Jag kände igen det där meditativa att bara betrakta motiven genom kameran utan att ta bilden.
Man observerar, innan man trycker av. Allt sker i lugn och ro.
Att bilden är spegelvänd är först förvirrande, men man vänjer sig snart och för att hantera den felvända situationen rör man kameran mjukt och intuitivt.
Dessa bilder fotograferade jag 2022 och 2023.
Rolleiflex ger 12 st kvadratiska negativ i format 6x6 cm. Min har en 75 mm Zeiss Tessar f/3,5 som är en normal för mellanformat.








Hälsningar Lena
/Gunnar S
Den inbjuder till eftertänksam fotografi - en fotografi med god komposition. Det kan ju behövas för det kvadratiska formatet, som inte är alldeles lätt.
Jag tycker att du lyckas fint i dina bilder.
Nu vet jag inte om din är komplett med småpryttlar, men min har originalavmaskningsramarna kvar så det går att köra 16 bilder på en rulle och får ett något rektangulärt format. Den andra ramen är ett mindre kvadratiskt format. Rätt fiffig konstruktion i och med att räkneverket automatiskt ställs om när man sätter i en av ramarna. Sedan finns det ju avmaskningar att antingen lägga under mattskivan eller sätta i "sportsökar"-hålet också.
Min gråa är ärvd och har såvitt jag vet aldrig bytt ägare förrän dess, vilket gör att sådant som lätt annars kommer bort finns kvar, utom bruksanvisningen. Jag har i alla fall inte hittat den, utom lite komiskt nog på bild tagen med just Rolleiflexen, så den har bevisligen funnits. :)