Camp Mansfield
Ny-London är ett nedlagt gruvsamhälle på norra SVALBARD vid Kongsfjorden och grundades 1911 som Camp Mansfield för att utvinna marmor.
Marmorförekomsten upptäcktes 1906 och exploaterades av det brittiska företaget Northern Exploration Co Ltd med Ernest Mansfield som chef.
Ny-London utrustades med ångmaskiner, kranar och järnvägsmaterial. Det byggdes bostäder för 70 personer, verkstadshus och lager.
Det visade sig emellertid att marmorn inte gick att använda.
Marmorbrottet lades ned 1920.
Inlagt 2023-07-02 21:44 |
Läst 921 ggr. |
Permalink












Hälsningar Lena
Tack så mycket, Lena! Vi kom ju upp till ön Moffen som ligger på 80°N och där var isfritt, men detta var i slutet av juli 2017.
Camp Mansfield litet norr om Ny-Ålesund på andra sidan av Kongsfjorden. Mvh Wolfgang
Tack ska Du ha, Robert! Jag gillar att ge historisk info till mina bilder. Mvh Wolfgang
Tommy S.
Tack så mycket, Tommy! I skolan läste vi om Spitsbergen och längtan dit fanns kvar i många år. 2017 kom möjligheten med en "expedition" på Svalbards västkust med ett mindre fartyg, vilket var oförglömligt! Men isbjörnsfaran begränsade våra utflykter något. Mvh Wolfgang
Hälsningar Sven
Tack så mycket för Din reflekterande kommentar! Marmorbrottet var inte så stort vad jag kunde se. Däremot finns ett stort antal kolgruvor på Svalbard. De flesta nedlagda på grund av dålig lönsamhet. Det finns en fungerande rysk gruva kvar, Barentsburg, och även har Norge Gruve 7 utanför Longyearbyen. Alla gruvor är stora sår i det arktiska landskapet. Man har även exploaterat mineraler. Från och med 1920 fick Norge förvalta Svalbard enligt Svalbardtraktatet.
Tidigare var Svalbard Ingemansland. Nuförtiden är det ett 30-tal länder som har anslutit sig till traktatet och man gör havs- och klimatforskning på Svalbard.
När det gäller marmorn så var det mycket riktigt naturens hämnd att marmorn blev till grus vid framkomsten i England. Man tänkte helt inte på permafrosten. Mvh Wolfgang
men där fanns bara ett litet hus och ett vrak också.
Trevliga bilder och nu väckte du min längtan dit.
Tack ska Du ha, Margareta! Detta var 2017 och jag tittar ofta på mina bilder och längtan dit finns kvar. Men Du har ju utomordentligt fina minnen från Arktis, Du som har besökt Nordpolen! Mvh Wolfgang