Leica M för svartvitt får högre känslighet
Leica M Monochrom (Typ 246) är den andra versionen av Leicas svartvita M-kamera. Den nya kameran bygger på Leica M-P men har inget färgfilter. Det innebär att mer ljus når sensorn och att bruset blir lägre.
Den första versionen av M Monochrom byggde på Leica M9-P. Det innebär 18 megapixel och CCD-sensor. Leica M Monochrom (Typ 246) har 24 megapixel och CMOS-sensor. Att nya M Monochrom nu bygger på Leica M-P innebär nya funktioner som filmning och att skärmen kan användas som sökare (live view).
Färgfilter (bayerfilter) används i nästan alla digitalkameror för att tolka motivets färger. En nackdel är att färgfilter stjäl ljus. Leica M-P har max-ISO 6.400. För Leica M Monochrom (Typ 246) blir max-ISO istället 25.600. Det skiljer alltså två exponeringssteg.
Lågpassfilter används för att minska risken för moiré (färgskiftningar i mönster). Filtret suddar ut bilden en aning. Bilder utan lågpassfilter blir därför något krispigare i sin detaljåtergivning. Skärpan kan ytterligare påverkas positivt av att bilderna inte behöver färginterpoleras.
Eftersom kameran slipper hantera färginformation blir datamängden något mindre. De okomprimerade DNG-filerna är 30,4 MB stora jämfört med 48,2 MB för Leica M-P. Leica M Monochrom (Typ 246) har ett bufferminne på 2GB som gör det möjligt att ta 30 bilder i en obruten serie (3 bilder per sekund).
Kameran börjar levereras i maj. Som extra tillbehör börjar ett set med färgfilter säljas i augusti. Med filtren kan man styra hur dominerande motivets olika färger blir i den svartvita bilden. Man kan exempelvis få mörkare blå himmel eller ljusare grönska.
10 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Ragnar Axelsson är bra. Jag kunde inte låta bli att köpa hans bok "Faces of the North" när jag var på Island för första gången 2005. Själv är jag för mycket färgfotograf för att köpa en Monochrom.
Samma här, samma plånbok!
Om du går in på Leicas hemsida kan du kolla på Ragnar Axelssons bilder, ser fantastiska ut tycker jag.
Grymt nöjd, älskar CCD-sensorn och känner att den fyller sin plats i min väska.
I perioder fotas det mindre med den, oftast när det är mycket andra jobb, men när jag tar med mig den ut på stan, i naturen eller i studion för den delen så är den en dröm!
Känner mig inte stressad över ett byte, dels pga sensorn men också pga att jag aldrig känt att jag velat byta bort den eller känt att dess begränsningar och hållt mig tillbaka. Även om bättre batteritid och framförallt snabbare bufferminne/skrivhastighet.
Tror dock att den nya Leica MM är minst lika "bra" som den gamla...
Jag såg flera bilder där högdagrarna var bortfrätta utan att det var direkt jätte kontrast i motivet. Såg inte kul ut i mina ögon.
Eftersom Monochrom-modellerna bara har en färgkanal så blir de mer känsliga för överexponering. En färgkamera kan överexponera kan överexponera en kanal, men ha information i de andra två och då blir inte överexponeringen lika ful. Det innebär att övergången till helt vitt kan bli rätt brutal i Monochrome-modellerna.
Det krävs alltså en varsam exponering och en viss rutin vid bildbehandlingen för att det ska se bra ut.
Kamerans tonomfång handlar om hur mörka toner som registreras vid en exponering där de ljusaste tonerna är nätt och jämnt bevarade. Leicas M-kameror ligger inte direkt i topp när det gäller tonomfång (dynamiskt omfång).
Inte särskillt lyckat koncept då. HDR för hela slanten med en gatufotografkamera känns som en pil i bardisken.