Test: Tamron SP 35 mm f/1,4 Di USD - Tamrons bästa hittills
3D-effekt. Det korta skärpedjupet vid större bländaröppningar kan ge tredimensionell effekt. Objektivet är mycket skarpt redan vid full bländaröppning och motljusegenskaperna är bra. Bilddata: Hammarby bandy, Zinkensdamms IP, Stockholm. Tamron SP 35/1,4 vid f/1,4, 1/125 sek, ISO 200 med Canon Eos 5D Mark IV.
Tamron brukar inte göra stora ljusstarka skrytobjektiv, men när deras SP-serie fyllde 40 år förra året bestämde de sig för att visa vad de kan och utlovade en 35 mm f/1,4 som inte bara var i klass med konkurrenterna utan till och med bättre. Vi har testat om det påståendet håller.
Få obegränsad och direkt tillgång till denna och alla Plus-artiklar för bara
20 kr
för en månad
Redan Plus? Logga in så kan du läsa denna artikel.
Direkt efter genomförd beställning så kan du läsa denna artikel.
Dessutom får du som Plus-medlem:
- Fri uppladdning av bilder
- Obegränsad tillgång till alla artiklar, nyheter och video
- Egen blogg och portfolio
- Mindre reklam
- Rabatt på stativ från Leofoto (gäller ej skjutstöd)
- Rabatt på kameraförsäkring hos Gefvert
- Rabatt på tidningen Fotosidan Magasin
- Rabatt på böcker i Fotosidans butik
Fotosidan produktdatabas
Omdömen från medlemmar, testbilder och produktinformation
26 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Här ligger nog både Leica och Zeiss i lä.
Ja både pga faktumet att det släpper in mindre ljus än ett 1,4 till fullformat, samt att olika konstuktioner kan väga olika mycket.
35mm f/1.4 är ju likvärdigt med ca strax över 50mm och strax över f/2 på fullformat.
Canon har ju ett 50/1.8 som väger endast 159 gram. Lättare än Fujinon 35/1,4 trots att det släpper in mer ljus.
Peter Eskilsson: Det är inte alls konstigt, Fujis 35a klarar sig med små linser i konstruktionen eftersom den bara ska belysa en mindre sensoryta. Fullformat har ju bredare bildvinkel med samma brännvidd och behöver därför en total större optisk konstruktion för att samla in ljus för det bredare bildfältet.
Alexander Nikolis: Jag skrev väl inte att det var konstigt? Jag skrev att det var tänkvärt, och jag är fullständigt införstådd med skillnader i uppbyggnad av glas för olika format. Mästra inte folk
Jag har Fujinon 35/1,4 sedan jag fick med den och 18/2 till X-PRO1. Från början var dessa båda de enda Sedan kom 18-55/2,8-4 OIS och 60/2,4.
Av dessa är 35/1,4 min favorit. Det är en av de där konstruktionerna som får något extra magiskt i receptet och blir en favorit bland många.
Flera X-Photographers använder den fortfarande till många av sina bilder. Just därför den har något extra. Fujinon 60/2,4 makro är också ett klart underskattat objektiv. Suveränt för porträtt.
Jag äger och har nu fotat 35/1,4 i 7 månader. Det är också ett objektiv som jag direkt fastnade för. Redan första kvällen såg jag på datorn att detta var något något utöver det vanliga.
Köpte senare också Sigma 24/1,4 som jag använt betydligt mindre. Ett av skälen är att den inte stack ut på samma sätt.
Nu har jag dock provat den på min Fuji X-H1 med Fringer smart adapter. Det är ett av de EF objektiv som fungerat bäst med Fringer adaptern. Nu behöver jag inte köpa något 23/1,4
I slutet av veckan och denna vecka skall vi vandra delar av bohusleden Det är troligt att jag bara tar med X-H1 samt 18/2, 35/1,4 och 60/2,4.
Mina zoom-objektiv och all Canon utrustning får stanna hemma den här gången. Att ha rätt utrustning är mer än att bara ha det med de bästa specarna.
Peter Eskilsson: Som utomstående betraktare uppfattar jag inte Alexander Nikolis svar som mästrande. Inte på något sätt. Kanske är det du som överreagerar?
https://www.tamron.com/company/tamron_history.html
Det var SP-objektiven som fyllde 40 år.
Ja, det här testet känns mest relevant för dem som fotar tegelväggar. Ett sådant här objektiv används ju ofta för att dokumentera händelser och människor. Nikons objektiv ger ju otroligt fin övergång mellan skärpa/oskärpa.
"Nikons objektiv ger ju otroligt fin övergång mellan skärpa/oskärpa." -Jag är ledsen men det där tror jag inte man kan generellt säga. Möjligtvis ger vissa Nikon-objektiv fin övergång (enligt vissa - eftersom bokeh eller vad en "fin övergång" är subjektiv), men det gör väl vissa Sigma, Tamron eller Zeiss-objektiv med.
Precis Martin!
Jag blir så trött på den här jakten på skärpa när kostnaden för denna strävan ofta är en bedrövligt tråkig bokeh!
Hur bokehn yttrar sig har en avgörande betydelse för hur bilden uppfattas i rumsligt avseende (atmosfären och luftigheten med bilder tagna på största bländaren)
Detta ger sig till känna hos t.ex. Sigmas Art-serie, som höjts till skyarna för sin fina skärpa på full glugg.
Förhåller det sig på liknande sätt med det här Tamron-objektivet?
Hur mjuk och ren oskärpan tecknas har självklart sin förklaring i vilka brytningsfel t.ex. Sigmas Art-objektiv är behäftade med.
Inte konstigt att de har lägre pris än motsvarande Canon- och Nikonobjektiv, för att inte tala om Leica- & Zeissobjektiven!
Själv totade jag ihop en helt amatörmässig bloggrecension av objektivet. Ni hittar dumheterna här. Tyvärr saknas förklarande tegelstensbilder.
https://www.fotosidan.se/blogs/almdudler/tamron-35-1-4-en-valdigt.htm
Det där var bättre! Vissa bilder är lite hårt behandlade för att kunna avgöra hur bokehn ser ut, men man ser ändå en del intressanta grejer. Såsom att oskärpecirklarna blir nästan kvadratiska utåt hörnen! Inte för att det stör nämnvärt men det är sånt jag vill veta:-) Tack för fin recension!
Jag är faktiskt väldigt nöjd med objektivet. Har släpat på klumpen ganska mycket i år.
Har 85/1,4 IS, Tamron 35/1,4 och Sigma 24/1,4 art.
Av dessa har jag nog oftast haft 35/1,4 på kameran. Tyvärr det här året har det inte alls blivit lika mycket porträtt eller bilder av den typen där jag främst hade tänkt använda det korta skärpedjupet. Det av kända skäl.
Om jag jämför 35/1,4 med Canon 85/1,4 IS så har det senare en snyggare bokeh. Det är nog oftast så att normal till teleobjektiv är enklare att konstruera för snygg bokeh.
Nu har jag bara ett par bilder tagna med starka ljuskällor i bakgrunden.
Den första är av hustrun på färjan Puttgarden-Rødby. Där tycker jag vissa ljuskällor blir linsformade men det kan ju bero på ljuskällan.
Den andra en bild på ett kafé i Göteborg.
https://www.fotosidan.se/gallery/viewpiclarge/382526/3764993.htm
Båda tagna på bländare 1,4.
Tack för en väldigt fin och personlig recension av denna till skyarna höjda glugg. Gick och införskaffade en sådan själv också. Nu måste jag bara skaffa en assistent också.
Utan att veta säkert vad du refererar till så tror jag snarare att det var Cicala på LensRentals som konstaterade det efter mätning i deras testbänk. Att Petapixel själva skulle ha genomfört något sådant test ter sig osannolikt.
https://www.lensrentals.com/blog/2019/08/some-new-wide-angle-lens-mtf-tests-sony-24mm-f1-4-gm-sony-35mm-f1-8-tamron-35mm-f1-4-sp/
"As is so often the case, my expectations were, uhm, less correct than they might have been. I expected the Tamron to be a nice lens at a good price. Instead, it is, for the moment, optically the best 35mm lens you can get, and at a price that should make you want to get it."
Hursomhelst har jag aldrig haft en vassare 35:a. Det roliga är att det är inte bara mätbart, det syns också.
Hursomhelst har jag aldrig haft en vassare 35:a. Det roliga är att det är inte bara mätbart, det syns också.
Naturligtvis är skärpesläppet viktigt för de som gillar bilder tagna med full glugg, men för mig är det den otroliga skärpan som får mig att haja till. Med högre skärpa följer också ökad tonalitet, något som många glömmer. Ju högre skärpa ju större differentiering av pixlarna, vilket i sin tur ger större tonalitet. Jag vill påstå att med en högupplösande kamera som tex Nikon D850 och Tamrons 35:1,4 kommer man otroligt nära mellanformat i både upplösning och tonalitet. En annan aspekt av objektivets förträfflighet är skärpan på full glugg, som sträcker sig ända ut i hörnen. Det gör objektivet fantastiskt för flygfotografering. I och med den höga kantskärpan kan man utan vidare fotografera på stora bändaröppningar och därmed också låga ISO-tal vilket flyttar gränserna för bildkvaliteten.
Jag kan bara instämma med Hans. Ibland i livet hittar man något som direkt blir en favorit. Redan efter första testkvällen en blåsig kväll 25 November kände jag att detta kommer bli en ny favorit.
Ett annat objektiv som blivit en favorit är gamla Fujinon 35/1,4. Fast där var det inte alls kärlek vid första ögonblicket. Där har kärleken vuxit fram långsamt. Skälet var att tillsammans med X-PRO1 var det ett väldigt segt fokus. Fast med Fujis senare kameror är det betydligt snabbare. Det är också ett objektiv som ofta används av Fujis ambassadörer trots sina snart 8 år. Lite lustigt eftersom jag ofta ansett mig som en fotograf som mest fotar inom en normalzooms ytterområden eller mer.
Vissa objektiv har det där extra. För mig hör Tamron 35/1,4 dit. Det har också fått mig att börja skärskåda mitt fotograferande med olika bränndvidder.
Något jag tror i slutändan kommer göra mig till en bättre fotograf. Ett litet personligt miniprojekt.
Fast mer om det i en blogg de närmaste dagarna.
Ja, det kan ju till och med att ett objektivs kvalitet styr ens sätt att se. När Zeiss Otus 55 kom för ett antal år sedan, blev jag direkt helsåld efter att ha testat objektivet. Jag köpte sedan objektivet efter några sömnlösa nätters grubblande. 55 var ju ingen favoritbrännvidd, men kom att bli så på graund av objektivets fatastiska egenskaper. Detsamma gäller Tamrons 35:a. 35 är egentligen heller inte någon favoritbrännvidd för mej, men kom att bli så av samma anledning. Som jag sa tidigare handlar det inte bara om upplösning och skärpa utan också om tonalitet. Dessa båda objektiv tecknar fantsatiska skalor både i färg och svartvitt.