Merläsning
Annons
Så förenklar och effektiviserar AI vardagen för fotografer
Annons
Som fotograf eller videograf vet du att kreativiteten ofta kommer när du minst anar det – på väg till en location, i bilen efter ett kundmöte, eller mitt under en plåtning när ljuset faller på ett sätt du inte förväntat dig. Men i ett yrke där fokus ligger på att fånga ögonblick, är det lätt att egna tankar, bildidéer eller feedback från kunden glöms bort.
Läs mer...























14 Kommentarer
Logga in för att kommentera
En annan sak som tillkommit är förmågan att göra objektiv som är knivskarpa på extrema maxbländare, som flera nya 35 mm f/1,4 och 50 mm f/1,2 & 1,4.
Det har också hänt saker när det gäller kantskärpa för extrema vidvinklar.
Sen ska vi inte snacka om förmågan att skapa bra zoomobjektiv.
Ja zoomar fanns ju knappt några på den tiden, Men även dom möjliggjordes av den bättre antireflexbehandlingen som kom på 1970-talet. Över huvudtaget så är det den som möjliggjort mera komplicerade konstruktioner med många linser utan att kontrasten blir för dålig. Tekniken att korrigera till perfektion med många linser fanns säkert, men det föll på att antireflexbehandlingen inte var tillräckligt utvecklad och effektiv.
Modern optik kan kännas sterila men skarpa. Äldre konstruktioner har mera karaktär och bättre mikrokontrast.
Nils,
Ett av de få zoomobjektiv (för småbild) som fanns att köpa i början av 1960-talet hette just "Zoomar". :-)
Specifikation: 36-82/2.8. Det tillverkades av Kilfitt med DKL-fattning för Voigtländer samt Exakta-fattning.
Det är en rätt rejäl klump.
Jag tror antireflexbehandlingen har mycket lite med saken att göra, då den bara minskar ströljus (som sänker kontrasten) och "flares". Den ger ingen skärpa och påverkar inte sfärisk aberration och bokeh, till exempel.
Snarare är det nog möjligheten att testa tusentals konstruktioner med datorsimulering som gjort större skillnad. Man behöver inte mäta utan kan prova redan innan man ens tagit fram en prototyp. Kvaliteten på glas lär dessutom ha förbättrats (konstigt vore annat) och det går att enkelt göra asfäriska linser.
Sen vet vi ju inte alls om den "håller" bara för att de lanserat objektivet. Kan ju vara rena skräpet;-) Om man sen föredrar alla de troliga optiska fel som finns, är en annan femma. Jag lär inte göra det.
Ja skam vore det om inte de nya konstruktionerna från Carl Zeiss vore tekniskt bättre än denna östtstyska glugg med optisk formula från 1964. Fast jag tror inte skillnaden är jättestor med den moderna antireflexbehandlingen som sitter på linserna nu. Mitt val skulle hellre bli att köpa en Pentacon 3,5/30mm med Multicoating från 1970-talet på ebay (om jag skulle använda den digitalt) eller en Lydith 3,5/30mm tidigare version för analogt svartvitt. De ligger där på 300-700kr cirkus beroende på skick och ofta billigare på tex Tradera. Det är väl dom som de moderna Zeiss-gluggarna ska jämföras med i så fall, inte denna dyra och upphypade produkt? Och då blir ju perspektivet ett helt annat.
Det man betalar 800 dollar extra för nu i jämförelse med de äldre, är väl att man slipper adapter?
Det är mest priset jag reagerar på (10-11kkr om det säljs i Sverige?). Det är en supersmal nischprodukt inriktad mot någon som gillar aberrationer och risig skärpa (för jag tror inte dessa kan mäta sig mot något modernt vid en närmre granskning). Som du redan är inne på kan man köpa dessa för några hundralappar på E-bay.
Såg ett Lydith från denna firma version ett med den smala fronten, på ebay. De skulle ha 25.000 för den. Fullständigt galet...
/B
Med stora mängder sfärisk aberration, ja det är fullt möjligt. Och skärpan lär upplevas därefter;-)
Jag antar att den stora skillnaden mot den moderna versionen är att en modern Lydith har flerskiktig antireflexbehandling, men jag hittar inte något om det på tillverkarens webplats.