Intressant att detta äntligen tas upp. Jag tror att en hel del beror på de fotografer som ständigt jagar misär och lidande, för det säljer.. Utställningspubliken o tidningsläsarna vill inte veta om lyckade vattenreningsprojekt, framgångsrika byskolor, fred mellan olika folkgrupper etc. etc.
Nej de vill helst se utsvultna småbarn, söndersprängda kroppar eller nåt smaskigt reportage från en underbemannad aidsklinik - för det säljer. Jag är så trött på detta ständiga parasiterande på andras lidande, alltid visad av en socialgrupp som riktar kameran neråt.
Självklart är det bra att orättvisor och lidande påvisas att det existerar - problemet ligger inte där, problemet ligger i att det är gratisskjuts i bildberättandet med lite smaskiga sår, likhögar och tomma ögon. Krävs inte speciellt mycket för att skildra lidande, däremot krävs det bra mycket mer av en fotograf och skrivande journalist för att fånga läsarens intresse vad gäller positiva nyheter. All eloge till de som försöker berätta en positiv historia i detta medias ocean av frosseri på andras lidande - berättat av en person från en trygg och skyddad miljö som enkelt sätter sig på planet hem för att kassera in utmärkelser för andras lidande.

Bara en tanke.