Det är lite känsligt med nazism.

Walther Sommerlath förnekade att han någonsin hade varit nazist, i en intervju 1976, samma år som Carl Gustaf Bernadotte och Silvia Sommerlath gifte sig.

Silvia Sommerlath började också med att vara sur över avslöjandet om hennes fars långa medlemsskap i NSDAP, istället för att ta avstånd från nazism och beklaga sin fars dåliga omdöme.

Så jag tycker nog att även om Ohlson var på gränsen i ditt exempel så var hon inte över den.

Hon har ingen skyldighet att varken ta avstånd från nazism eller beklaga sin fars omdöme. Det fattar ju vem som helst att hon varken varit eller är nazist. Många var ju som bekant medlemmar i partiet på den tiden, och man kan inte utkräva av deras barn att ta avstånd från det eller ha några synpunkter på deras omdömen, även om man är drottning av Sverige. Så tycker jag. Sur kan man lätt bli när det blir sensationsskriverier för hela den västtyska samhällsapparaten och näringslivet blev ju efter WW2 överhopat med fd. medlemmar i nazistpartiet. Inget man därför uppmärksammat speciellt i Tyskland, hur engagerade eller entusiastiska de än varit i partiet. Annat än i specialfall kanske ska sägas. Oavsett så har deras barn aldrig avkrävts någon slags ursäkt eller avståndstagande. Man ska inte tvingas ta avstånd från något man själv inte är skuld till, och jag tror ingen i Tyskland ens kommit på tanken att man skulle behöva göra det?

Hon har givetvis ingen som helst sådan skyldighet. Det är t.o.m. lagligt att vara nazist i Sverige (så länge man inte propagerar alltför mycket för det).