Mäktiga landskapsbilder med storformat och Cibachrome
Christopher Burkett gör häpnadsväckande vackra landskapsbilder med en klassisk kombination av storformat, diafilm och Cibachrome. Eftersom Cibachrome inte tillverkas längre måste han skynda sig att kopiera sina bilder innan kemin blir för gammal.
Cibachrome (Ilfochrome) utvecklades under 1960-talet för att göra stora kopior av diabilder (färgpositiv). Det är egentligen inte ett fotopapper utan ett slags filmmateterial i polyester. Hållbarheten anses bättre än traditionella fotopapper och därför har det varot ett populärt material för försäljning av bilder hos gallerier.
2012 lades tillverkningen ner och Christopher Burkett köpte på sig ett enormt lager. Kemin har dock en begränsad livslängd, så därför tvingas han kopiera så många bilder han kan fram till det mycket bittra slutet. Därefter kommer han till sin stora sorg sluta med både fotograferingen och mörkrumsarbetet.
I den intressanta videon ovan visar Christopher hur han jobbar både i fält tillsammans med sin fru och i mörkrummet. Han visar också många av sina fantastiska landskapsbilder.
33 Kommentarer
Logga in för att kommentera
http://christopherburkett.com/print/sunrise-autumn-blueberries
Alf, hans sätt att arbeta med ett begränsat material gör honom djupt tillfreds med "sitt" skapande!
När materialet är slut, är han klar!
Din kommentar är ogin och sunkig!
/Thomas
Nu var det inte materialet jag reflektera över Cibachrome är ett saknat material för framställning av färgbilder, utan snarare hans bildvärd som är enformig och trist dekorativ. Tycker bara att det är trist att en så talang lös fotograf får så oförtjänt uppmärksamhet pågrund av hans val av redskap och material.
Alf, hur var det nu.. var det materialet eller inte? ;) Du får ju naturligtvis tycka hur du vill om hans bilder och hans "oförtjänta" uppmärksamhet! Du kallar honom talanglös, vad har du för befog för det? Jag känner inte till dig, berätta gärna!
Här finner du en rad med fantasilösa upprepningar, får mig att tänka på bilder av Amerikanska motell med biliga fondtapeter i bakgrunden http://christopherburkett.com/prints
Skönt att smaken är olika!
Hej Alf!
Landskapsbilder är nog inte din grej, helt enkelt.
Håller med inget speciellt över hans bilder.
Ser ut som en vanlig amatöt som snöat in på träd och springfoto typ.
Springfoto? Han springer nog inte så mycket med sin kamera. :-)
Så vad betyder "springfoto"?
Håller med om att hans bilder var förvånansvärt enkelspåriga, nästan klichéer.
Väldigt långt från förebilden Ansel Adams.
Insnöad på teknik (om än gammal sådan).
Jag håller också med här. Inget spännande att upptäcka.
Hej Per, där har du nog inte tolkat mig rätt https://befintligtljus.com/2014/10/27/vinterkullen/
så jag byggde en själv. Tanken att varje Polaroidbild blev ett unikat i storformat ,men kameran bara lånades ut för mycket pengar,födde iden att fotografera direkt
på Cibachrome (minus 25 ASA i blixtljus)
där varje bild blev ett spegelvänt original max 50x60 cm stor.Resultatet finns här på Fs
i min mapp: 50x60 kameran.
Apropå en diskussion i forumen; hur kommer du fram till minus 25 ASA? Minus på DIN kan jag gå med på, men ASA minskas med halvering för varje steg :)
Cibachrome brukar av många anses ha ett ISO-tal mellan 1 och 3.
Jag har själv aldrig använt Cibachrome i en kamera, utan bara i mörkrum och då gjorde jag testremsor för att klura ut rätt exponering i förstoringsapparaten, så något ISO (ASA på den tiden) brydde jag mig aldrig om.
det finns en gräns för ASA och DIN = 1 ASA ! 1 DIN ! men Cibachrome har en känslighet på 25 ASA
i konstljus och måste filtreras för blixt med ett dagsljusfilter som i praktiken tar bort 2 steg (Schwarzschildeffekten), så jag ligger 25 ASA under 1 /Peter
http://beginnersphoto.weebly.com/sensitivity-isoasadin.html
https://sv.wikipedia.org/wiki/ISO-grader
Cibachrome är mkt häftigt.
Det är inte korrekt. Jag jobbade yrkesmässigt med Kodaks Echtachrome R-3 process under 80 och 90-tal. Ett mycket bra material som hade förmåga att återge diapositivens ton och färgomfång. Cibachrome gav hård kontrast men på vissa motiv gav det verkligt läckra bilder.
Emulsionspapper och kemi används fortfarande på yrkeslabben. Det är överlägset när det gäller återgivning och beständighet.
Pigmenterat bläck har väsentligt bättre hållbarhet än emulsionspatter. Man talar om 200 år för en Epsonprint. Jag kan redan se hur flera av mina Cibachromebilder redan har bleknat. Man kan se detta tydligt om man lyfter på passepartouten.
Förbaskade ordvrängare i telefonen :-( Naturligtvis ska det stå emulsionspapper :-)
Det är också på grund av det pigmenterade bläckets bättre hållbarhet som muséer och samlare föredrar detta framför emulsionspapper. T.e.x. Nick Brandt, som är en av världens mest betalda fotokonstnärer, gör alla sina printar med pigmenterat bläck.
Eftersom du hade fel om att Cibachrome var det "enda som stod till buds" så har vi säkerligen olika erfarenheter och kunskap.. Labbet Crimson far iså fall med osanning på sin sida om arkivbeständighet . Jag har själv fotografier gjorda i just R-3 som håller återgivningen utmärkt än idag. Det är enkelt att jämföra med originaldiorna. Arkivbeständiga "papperskopior" via emulsionspapper är en gammal företelse.
Burkett gör ju vad alla andra gjorde för 20-30 år sedan. Inget unikt med detta. Han har stannat kvar i den gamla tekniken med de flesta andra har gått vidare. Ungefär som att köra bil med förgasare när det finns insprutning.
Hans bilder är orealistiska för en fotografi.